Världens gulligaste....

Så har man då fått dom allra goaste kramarna av dom allra gulligaste och gladaste små ungarna....

©

Dator lekar....

Har några timmar över ( tänk att ha det!) innan vi ska avlägga ett besök hos barnbarnen.
Äntligen! Det har blivit ett lågt besöksuppehåll på grund av ditt och datt, men idag ska jag få krama dom små.
Som sagt medan jag väntar på avresan så grejar jag lite med min blogg. Har lagt in lite bilder på mina hantverk. Egentligen skulle jag vilja att allt som syns på bloggens vänstersida skulle ligga utanför själva skrivrutan. Men jag vet inte hur man kan ändra på det...någon som kan vägleda mig? Om det nu går vill säga....

©

Uppåt väggarna...

Trots att Välkommen skylten numera har en matt lyster så välkomnar jag ljuset!
Struntar i dammtrådarna (längst ner på tavlan...) och ser fram emot ljusare tider.
Snart har vi lagt den mörkaste tiden bakom oss för denna gång.
Halleluja!!!!!









©

Ripley Bogle

Min längd är etthundraåttioen centimeter. Min vikt varierar och är inte bra för närvarande, inte alls bra. mina ögon är gröna (och fantastiska!) mitt ansikte blekt och mitt hår mörkt-nu av ganska obestämbar färg beroende på en fantasifull patina av smuts och vanvård, men i alla fall mörkt. Jag är tjugoett år gammal, mitt namn är Ripley Bogle och min sysselsättning är att svälta, frysa och gråta hysteriskt.

Låter inte som en munter läsning, eller hur? Och det är det inte heller. Berättelsen handlar om en uteliggare som vandrar på Londons gator under fyra dygn. Som sagt inte muntert alls, men språket, vänner...språket är alldeles lysande enligt mig. Fyrahundrafyrtio sidor om en uteliggares situation och jag fängslas hela tiden. Som ni förstår så upprepas samma mönster gång på gång, det vore ju otänkbar annars. Vad som gör den här boken till en av mina absoluta favoriter är det fantastiska språket. McLiam Wilson har ett mustigt språk.

När du går på Charing cross Road eller Strand eller Long Acre eller Oxford Street eller var du nu är för femte gången samma dag, blir du (idiotiskt nog) överraskad när du plötsligt känner hungern dunka med tunga hammarslag. Det där svaga tomma skrapandet i magen.( Vi har talat om Hungern-den typen känner vi till). låtsas inte om det! Behåll de där högt värderade slantarna. Det är livsviktigt. Försök att glömma i vilken ficka de ligger. gå förbi de där sandwichbarerna som håller på att stänga. Gå över till andra sidan gatan. Blunda för de där varma, doftande hamburgerställena. tappa inte huvudet nu. Kom igen, för fan, visa lite förnuft för omväxlings skull. Du andas igen. Du suckar djupt av lättnad. Nu var du duktig. Du lät det passera. Grattis, du sötte dig fint, grabben. Du öste inte ut pengar på en femrätters festmåltid på Savoy. Du är en hjälte. Gå vidare. Gå.

Ja så fortgår handlingen. Mycket bra gestaltning hela, hela tiden. Den här boken läste jag första gången 2000 och jag återkommer ständigt till den. Ibland läser jag bara korta stycken, bara för att ta till mig språkbruket. Skulle vara kul att höra om någon annan läst den och vad ni i så fall tycker.
Robert McLiam Wilson (född i Belfast 1964) har även skrivit Manfreds pain (1992) och Eureka street ( 1996) Ripley Bogle skrev han 1989.

©

Ullstrumporna på!

Kylan har bitit sig fast och det är bara att försöka hålla sig varm. I vår hall har vi en sparad bräda från den tiden då vi byggde upp visningsmontrar under Keramiktiden. Smideskrokar skruvades fast och där hänger nu IMSE-sockar till både husfolket och gäster med kalla fötter.
Sockarna är stickade av så kallat Lovikka garn. Ulligt, tjockt och varmt, men tyvärr inte särskilt slittåligt.
Efter en kall vinter med mycket "tassande i ullstrumpor", blir det till att stoppa. En syssla som jag tror är väldigt omodern. När man stoppat och nött hål några gånger så får man helt sonika klippa av fotdelen och sticka en ny på det befintliga skaftet.
Men det är det värt, varmare sockar finns inte!

©

Snorbromsar!!!

Ja vad ska man göra???
Näsan läker hela tiden och för att kunna äta utan snor-tillsats och för att kunna knappa på datorn utan att dränka tangentbordet i snor så måste man proppa för!!!!

©

Visset!

Söndagen bjuder på grisigt väder och risigt tillstånd.
Kroppen har invaderats av en trist förkylning. Jag nyser som en galning ( inte så bra just nu...hoppas doktorn sytt ordentligt!) och näsan producerar snor i otroliga mängder. Kan inte fatta att det kan bildas så fort och mycket. Näsan är öm och röd. Huvudvärken biter sig fast trots piller... Ballongskalle är ordet...
Men jag ska minsann bläddra lite i mitt manus. Hoppas jag kan lägga in ett stycke under dagen.
Attjooo....
Finns det liv (?) finns det hopp!

©

Skrivtips

I det senaste numret av Fönstret ( en tidning utgiven av ABF) är det ett intressant reportage om Marie Jungstedt. För dig som vill komma igång:
¤ Du behöver inte ha en färdig berättelse i huvudet- börja bara skriv!
¤Tänk inte "bok 400 sidor". ha ett A4 som delmål.
¤Läs texten högt så hör du språkliga upprepningar och andra fel.
¤Ge inte upp när det går dåligt, du måste klara av att sitta kvar timme ut och timme in.

Jag håller med om allt detta så varför klarar jag då inte av att få ihop min text? Fantasi har jag så det räcker och blir över. Vet inte hur många "börjor" jag har i mina samlingar. Att läsa texterna högt är ett bra sätt att upptäcka fel. Har inga problem att sitta i timmar och skriva, med nödvändiga pauser för att ryggen ska palla, men att skriva i flera timmar är inget problem. Då frågar jag mig, VARFÖR I HELA FRIDEN FÅR JAG INTE TILL DET??????
Hon skriver en hel del andra kloka saker också. Synopsis, karaktärer, miljöer, dialoger och bladvändareffekt. Det sista tipset gillar jag verkligen. Är ingen stor fan av alltför långa kapitel. Känner mig inspirerad av hennes råd. Frågan är nu, ska jag ta itu med det gamla manuset (än en gång..) eller ska jag leta fram en ny börja och starta upp???? Får nog grubbla på det!

©

Återhämtning pågår!

Tiden läker alla sår......
©

Måndag igen!

Så är det då en ny vecka och en ny dag, ja snart har ju den gått också.... Solen brassar på och promenaden är avklarad. Lunchen också, idag blev det rester från gårdagens Porterstek. Det är ett gynnsamt recept, det blir alltid över av både kött och sås. Det gör att dagen har varit rätt så bekväm. Tog itu med att repa upp den första kjolen som jag virkade tidigare i vinter. Den med de fina mormors rutorna. Eftersom den blev stor som ett hus så slängde jag den på en hylla i ilskan, åkte till Staan, köpte nytt garn och virkade en ny. Phu... Nu bar det sig inte bättre än att min kära syster-yster tyckte att kjolen var fin så nu ska jag virke en till henne. Har nu rivit upp ( guuu varför ska man vara så noga och fästa alla trådar...?) och nystat allt. Nu är det bara virknålen som är borta??? Jag har alla andra storlekar i den avsedda asken men just nummer 4 är spårlöst borta!!! Typiskt eller hur? Men den måste ju finnas i huset, så jag letar vidare...

©

Hjärtlig dag!

Så är det då Alla Hjärtans dag igen! En dag att sprida kärleksfulla tankar på...fast ska det vara nödvändigt med en speciell dag för det? Hur som haver så dras jag med och önskar er alla en riktigt glad dag genom att visa mitt gamla hjärta! Ser lite risigt ut men fungerar riktigt bra ska jag säga!

©

Ännu en fin dag!

För ganska precis tre år sedan skrev jag en text med rubriken: En sån fin dag... Texten skickade jag in till Skrivarsidan. Så här började den

Solen strålade slösaktigt! Det var en helt perfekt dag för en lång skidtur. Ryggsäcken packades med vattenflaskor, apelsiner och den lilla yxan. ( idag packades bara Makens kamera) Hennes rygg värkte lite redan innan men det var ju en sådan fin dag och de skulle ju åka sakta, så det skulle säkert gå bra. ( Samma gällde för mig idag) ...i sista nedförsbacken blev det plötsligt fart under laggarna. Med en faslig fart åkte hon skrikande rakt in i ett björksnår, gränslade en tallplanta och föll pladask. Högerbenet vek av österut samtidigt som resten av kroppen drogs mot jordens mittpunkt. ( Vi passerade samma plats, jag kände allt igen buskarna... men idag stod jag på benen)
Vita blixtens riddare kom till undsättning och lyckades få upp henne i ett stycke och i stående ställning. Sista kilometern innan dom var hemma åktes i snigelfart. Väl hemma satte smärtsignalerna igång. matt tog hon sig till sängen och där låg hon i två dygn, knaprande på vita piller var tredje timma.

Dagen skidtur gick helt lugnt till väga utan vurpa och utan smärta. Vilostunden som jag bjöd mig själv berodde på ett strömavbrott ...vad ska man göra när man inte kan använda sig av vare sig dator, teve eller spis??? Då är det bara att lägga sig och vila med en bok anser då jag. Med gott samvete denna gång eftersom jag varit så duktig i skidspåret!

©

Darwin

När man inte får en endaste ide till ett blogginlägg i sin arma skalle får man ta till lite nödlösningar. I den nya Skrivarkalendern stod idag att läsa att Charles Robert Darwin föddes år 1809. Jag Googlade på honom och milde moses vad mycket det finns att läsa om den gubben. Vilken klok man! Vilken modig man! Jag kan inte annat än förundras över allt vad han skänkt till mänskligheten med sin tankeverksamhet. Men vad hjälper detta mig? Icket ett smack! I min slöa hjärna dyker det inte upp en endaste klok tanke. Inte formas det någon intressant text att delge mänskligheten. Får väl bryta ihop och ställa mig vid spisen. Koka en Trattkantarellsoppa till tröst. Ha en trevlig skrivarhelg ni som fortfarande kan få till en text!!!!

IMSE-änglar

Solen har lyst över mitt lilla pörte idag. Dagen har ägnats åt diverse knep & knåp. Väggänglarna har produktutvecklats och tillverkats. Nu återstår den allra minsta modellen men jag har nog ett hum om hur den ska se ut. Gäller bara att knåpa ihop några så att man blir nöjd.

©

Snöresa igen!

Idag var det åter ett jäkla väder. Snöfall och därmed snörök på våra vägar. Inget idealiskt bilväder. Men jag hade tid för provtagning inför den stundande operationen så det var bara att bege sig. Provtagningen tog bara ett par minuter, så snabbt blir man av med lite blod. Tur att det vankas blodpalt till middag så att blodförlusten kompenseras!
Nu var det inte bara snön som var ett orosmoment på skogsvägen, nej dom fyrbenta samedjuren behagade också vistas på samma väg.
Suck!
Tur att jag fick goda Kantarellmackor och en trevlig stund hos vänner i Åbyn. Dessutom gjorde jag fina fynd till mina änglar.
Resan till Staan och biblioteket gick utan missöden men hemresan blev otäck. Bilen svajade hit och dit på vägen så jag misstänkte punka. Snön vräkte ner. Stannade och kollade, nej ingen synlig punktering, inte på ett enda däck. Men svajningarna fortsatte. Körde in på macken i Kåge och bad två gemtlemän att hjälpa mig kolla vad det kunde bero på. Dom sparkade på däcken och skrattade...nä int jer he nå fel oppa demjena...he jer bara å kööör!
Gissa om jag är glad att vara hemma?

©

Röding på planka.

Söndagsmiddagen lagades som vanligt av Maken.
Den var god som vanligt.
Jag blev mätt som vanligt.

©

Trevlig dag!

Att shoppa är inte något som jag gillar men att åka till Piteå med omnejd på en så kallad shoppingresa, med MoBu är alltid trevligt. Vi har samma intresse vad shopping anbelangar. Handla snabbt som attan, vad som nu måste inhandlas och sedan äta en låååång och god lunch, samt att skrapa två trisslotter var. Idag blev det som vanligt= ingen vinst! Därefter lunchen besöker vi något "ovanligt" ställe...idag var det Öjebyn och Resurs. Egentligen var jag ute efter några böcker, men då det inte fanns, köpte jag ett spel till barnbarnen och MoBu köpte kaffekoppar och en ljuslykta som Maken tillverkat med stor möda för massvis med år sedan, idag till det fatala priset av tjugofem kronor.....ingen värdestegring på Anikrundan med andra ord.

På detta trevliga konditori drack vi kaffe med gofika. Mobu valde en gräddbakelse och jag det vanliga Vaniljhjärtat.

Här i Motvallsgubbens land kan man givetvis köpa en orkidé!!! Fattas bara annat. Men själva Motvallsgubben lyste med sin frånvaro.

Denna välarbetade lykta är numera lågt värderad, enligt mig!

©

Mönster-monster

Har läst igenom gamla anteckningar om mitt skriv projekt.
Ser ett tydligt mönster.
Vissa perioder kan jag skriva hur mycket som helst utan att köra fast. Allt går lätt. Andra sysslor lägger jag glatt åt sidan, utan att samvetet gnager.
Men så....
Vardags-måsten tränger in till min skrivarhörna. I början bara som en ensam liten smygande tanke. Men snart får den där tanken sällskap av alla sina krav-tankar. Skrivarlusten försvinner. Mina ord rinner bort.
Tur att jag vet att den kommer tillbaka.
Just nu har en nygammal lust kommit till mig.
Skaparlusten.
I alla år efter "keramiktiden" har det räckt med att sticka sockar framför teven, men nu vill jag gärna skapa med hjälp av symaskinen också. Inte alltid av godo minsann. Att sitta för länge är definitivt av ondo. För kroppen. Tar till mig det gamla knepet med äggklockan. När den ringer måste jag gå ifrån och göra något annat en stund.
Det är väl bara att inse att jag är en person som vill jobba med mina händer och att se ett resultat av det.
Att skriva ger mig en tillfredsställelse som roar mig omåttligt, men jag behöver också den kreativa biten att tillverka något med mina händer.
Nu försöker jag ta fram mönster till en Väggängel. Inte helt lätt.
Jag kämpar med Mönstermonstret tills orden hittar tillbaka.....

©

Solstrålen Kerstin!

Vädrets makter är inte på sitt allra bästa humör, men det är yngsta barnbarnet. Hon ville promt ut och leka. Ett besök till lekparken tyckte den arma ungen var lämpligt i busvädret. Jag försökte leda in henne på snöskottning i stället men hon ville gunga! Som vanligt så gav jag vika och vi tog sparkarna för att streta oss fram till nästa kvarter. Det blev till att plumsa fram till gungorna och rutschkanan. Jobbigt, men oj så kul att gunga när snön nådde ända upp till rumpan. Väl hemma igen så tog den lilla damen fram klackskor, solglasögon och sommarhatt. Kanske fick hon nog av snön och började längta efter sommaren....

©

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Varm källa???

Idag passerade jag förbi tomten som tidigare var bebyggt. För ett par månader sedan så var plötsligt huset väck...Gissa om man blev förvånad. Ett par dagar tidigare hade det stått där som vanligt och så hipps vipps så var det tomt på tomten. En lite skrothög var kvar som det brann en liten eld från och ta mig tusan ryker det inte än???

Det är korkat att bli författare. Det enda som kompenserar är den totala friheten.
Citat av Roald Dahl.

Jag kan bara hålla med. Vissa dagar tar jag mig friheten att låta bli!
©

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx