Fantasi &Lögn!

Låter nästan som en slogan för en skvallertidning.
En vän frågade mig om var jag får allt ifrån...hur jag kan komma på något att skriva om....men herre guuuu (citat:P.E.) man har väl fantasi och resten ljuger jag ihop sa jag med ett skratt.

Och så är det till mångt och mycket det är en rättighet att ljuga om man ska författa. Kanske till och med en förutsättning. Ibland kan jag känna mig lite skraj för att någon ska tro att mina historier är sannskildringar eller ve och fasa självupplevda. Så är det ju inte....inte allt i alla fall.

Kom ihåg: Ingenting är sant, inte ens lögnen! ( Detta har jag skrivit upp i min kalender utan att skriva vem som myntat de kloka orden...kan det vara jag själv????)

Nu ska ni få läsa en kort berättelse som jag skrev den 26 september 2007 till Skrivarsidan.

Byaskvallret

Det tisslades i stugorna. Ingen vågade säga det högt men viskningarna framfördes dock från mun till mun. Budskapet gick fram.
Ordbärarna var många och flitiga. Snart visste alla i bygden det. Att inte rätt ord användes eller i alla fall inte i rätt ordning, spelade ingen roll. Ingen roll alls.

Som en löpeld spreds viskningarna. Under resans gång förändrades budskapet så till den milda grad att den ursprungliga Ordbäraren trodde att det var ett nytt budskap när det nådde hans öron.

Nu hade rollistan förändrats. Huvudpersonerna i detta drama var inte längre desamma. Vissa roller var till och med obesatta. Dock var brottet intakt, vilket ställde till det en aning, Kunde det verkligen vara samma skandal eller var det ett nytt fall?

Efter vintern var ryktet bofast och hade smetat sig fast i bygden. Som en sanning.

Den drabbade familjen försökte leva som tidigare trots att sonen valt att flytta till Storstan tillsammans med sin thailändske pojkvän. Visst hade det varit trevligare om dom bosatt sig lite närmare. Dessutom tyckte familjen att det var märkligt att ingen i byn hade gratulerat dom till tipsvinsten. Det var ju ingen hemlighet längre.