Händelserik helg!

Oj, oj, vad vi har fått mycket uppmärksamhet! Bara för att Maken har fyllt år!

Först fick vi mycket oväntat besök från vänner i förskingringen. Gissa om vi hade mycket att ventilera?


Sedan kom ytterligare goda vänner på en snabbvisit och grattiskramar, samt en gyllene påse... Att barn och barnbarn kom blev ännu en glad överraskning. Vi hade ju bestämt att vi skulle fira våra dagar senare i sommar under en hel vecka, men likväl kom dom med en blomsterkorg.

På kvällen vankades en utsökt Rip-middag hos våra husvärdar. Underbart gott och trevligt, som vanligt.

Idag var det makens syskon som hämtade oss för vidare transport till Jävrebodarna. Besök på museet och mat och mera blommor... Nu är vi mätta och trötta....

Här står hela syskonskaran med respektive,och blickar framåt, alla över sextio numera!


©

Dofter...

Min lyxiga morgonstund har en extra krydda den här tiden.
Sommardofter!
När jag dragit upp rullgardinen kryper jag åter ner i sängen. Unnar mig en stund att ligga och blicka ut genom fönstret. Lämnar natten och tar in den nya oförstörda dagen. Ser hur träden blir allt grönare.
Känner Poppelns starka, kryddiga doft leta sig in genom vädringsluckan.
Hör fågelkvitter.
Först när kaffelängtan blir för svår att motstå, kliver jag upp. Då möts jag av ännu en ljuvlig doft....
En "året-runt-doft"!
Dagen kan börja!

©

Urban...

Urban Villhelmina, Blenda, så skall sommaren lända. Är det inte så ramsan går? I så fall så är det Juni vädret vi bjuds på idag. Gråmulet och duggregn och 10 plussgrader. Inte särskilt upplyftande när sommaren är så kort, men inte så illa om man som jag gillar "hurvedurv väder" och inte räds att vistas utomhus i alla fall. Ej heller dumt att tänka sig en inomhusvistelse med en sprakande brasa... och att ägna sig åt att forma ord. Hur som helst vädret är lika för fattig och rik och inget man kan göra något åt....i alla fall i det korta perspektivet.
Nu ska jag grädda de glutenfria brödet och fortsätta gruva mig för en resa till Staan....

Håtvåo!

Nu är det "vattustärt" i vår omgivning. Älven är strid och stark. Jag kan inte låta bli att fascineras av all kraft som forsar fram. Vi har vandrat längs älven och betraktat och fotat. Dessutom har vi njutit av årets första ( men inte sista) surströmmingsfest med goda vänner.

Gapsjulet nedanför campingen är ointagligt för människor för tillfället....

Vattnet flyttar en massa bråte längs älven....

Laxstationen i Fällfors är omringat av vatten...

Ishockeyrinken vid Fällforsskolan är redo för vattenpolo....

Surströmming och "starkvatten"....

Om du klickar på bilderna så blir dom större.

©

Ny plats...

Nu har jag börjat ordna min nya skrivarplats! I år ska jag ge mig själv en skrivarplats och skrivartid i present.
Det gamla sybordet har fått byta miljö. Nu ska bara en stol ordnas och det inköpta mobila bredbandet ska installeras. Förhoppningsvis ska det fungera att skriva på Backen.....

©

Varför i hela friden?

Varför utsätter jag mig för detta?
Jakten på orden som jag vill skriva!
Jag skulle ju bara kunna leva ett enkelt liv, undvika att utsätta min kropp för stora ansträngningar. Passa mig för att få ont!
Men att undvika att få skrivkramp är näst intill omöjligt om man nu vill skriva. Den där jäkla krampen kommer och går, angriper mig utan minsta förvarning. Nästan som när det fysiska onda slår läger hos mig. Det tarvas ibland inte någon möda alls för att Värkmonstret ska ta plats.
För tillfället har jag kroppen i något så när bra skick, vad värken beträffar.
Borde vara läge för att samla tankarna på skrivandet!
Under min "torrperiod" har jag läst mycket. En del böcker har varit mycket bra, en del mediokra och vissa har jag lagt bort tämligen fort.
Tanken dyker osökt upp: Varför i hela friden ska då jag tro att jag ska tillföra något till den litterära världen????
Varför riskera att skriva något som aldrig ska bli läst?
Svaret är enkelt: För att jag vill!
Eller rättare sagt, för att jag måste, för min egen skull......


©

Natt & Dag

Natten har bjudit på ojämn sömn.
Ett evigt springande mellan toa, kök och sovrum.
Tankar har blandats med stön och suckar.
Tillstånd mellan dröm och verklighet.
En "omsomnelse" på morgonkvisten skulle ordna till det på sömnkontot men.... Fåglarna håller morgonkonsert.
Solen tränger in genom gardinerna.
Nattexterna gör sig påminda.
Morgonrutinerna är starka.
Kaffelängtan.
Det blir frukost på altanen i morgonrock.
Pelargonerna ser pigga ut efter sin första utenatt.
Tomma ark och en ledig penna.
Blir kanske en bra dag trots allt....

©

Stughelg!

Så har vi då gjort Stugpremiär för i år! En helt underbar helg med sommarvärme. När vi kom i torsdags så fick vi skotta en stig fram till stugan och igår var det snöfritt på Backen. Knappt man tror sina ögon. Att från en dag till en annan byta ut långkalsonger till shorts är något jag inte kan påminna mig om att jag upplevt tidigare. Från att plumsa i snö till att börja kratta....????
Första stughelgen är speciell.
Vatten hämtas i kallkällan tills sommarvattnet kopplas in.
Man handdiskar och går på utedass.
Man somnar till ljudet av den brusande älven.
Vi håller oss rena genom att bada bastu, vi äter nästan alltid utomhus. Antingen på altanen eller i bivacken.

Ett annorlunda och mera strapatsfyllt liv som man bara älskar. Dessutom upptäcker man ju alltid att man glömt ta med sig vissa grejer men klara sig gott ändå. Det är något visst med första helgen.

Tjugotre plussgrader i skuggan.....

Lailablommorna...

Äntligen har jag pysslat om mina andra blommor....Pelargonerna har fått en massa omvårdnad, dom har planterats om och krukorna har vänts varje dag. Vattnats och beskådats.
Givits näring.
Fått snälla söta ord så att dom ska vara på riktigt gott humör.
Glatt mig åt varje frodigt blad som vuxit fram.
Mina övriga växter har jag inte ägnat mer tid än vad som tarvas.
En skvätt vatten då och då.
Inte ett endast ord har dom stackarna fått.
Men idag....idag har dom haft min uppmärksamhet.
Ny jord och rena krukor.
Medan bladen torkades fick dom till och med ett par ord....men mest tankar ska jag erkänna. Jag spånar på en ny text och medan händerna pysslade så lät jag tankarna löpa fritt. Rena fönster och "nya" gardiner blev det också av bara farten. Nu ska det bli spännande att se vad kroppen ska ta sig till i natt.
Befarar att den kommer att protestera...men Lailablommorna är i alla fall glada!!!

PS. Jag kallar dom Lailablommor för att jag har fått dom av min vän och forna granne, Laila, för ett antal år sedan. Hon har lämnat byn men blommorna har stannat...DS

©

Nytt &Gammalt

Med anledning av mitt förra inlägg måste jag göra ett ett inlägg!
Ett nytt alltså. Vi har haft förmånen att ha barnbarnen från en dag till en annan. Man lär sig alltid att tänka i lite nyare banor med dom små i sin närhet. Jag tackar min galna stjärna att jag får uppleva det.
Om ni läst mitt förra inlägg så har ni förstått att jag vurmar efter en järnspis, och det gör jag verkligen, där har jag inte ändrat mig...men nog fasiken är jag glad över min elektriska variant när gullungarna säger: Vi är hungriga, kan vi få hamburgare?
Ja då ilar jag kvickt till frysen och plockar fram hamburgare och bröd. Hamburgarna steker jag på spisen
( skulle även funka bra på en järnspis...)
och bröden värmer jag i mikron. Sedan vill dom ha en glass till efterrätt, det är ju lördag, farmor! Kontentan av allt är att man ska blicka framåt men ta vara på det som är bra från förr!
Nytt= Anton och Kerstin
Gammalt=Farfar och Farmor

Premiär för lunch på altanen.


©

Favoritfilm

Än en gång satt jag som fjättrad framför teven. Vet inte hur många gånger jag njutit av att se denna fantastiska film som Nina Hedenius gjorde redan 1996.
Ragnar som lever sitt liv som han själv valt att leva det, gör ett starkt intryck på mig, med sitt enkla levnadssätt.
Sällan sitter jag stilla i nittio minuter utan att vika från teven.
Han har allt som en människa behöver egentligen.
Mat, rent vatten, ved, fin natur, musik och en JÄRNSPIS!

Kerstin, Kerstin...

I morgon blir Kerstin hela Fyra år.
Svårt att inse att hon numera klarar så mycket på egen hand. Cyklar utan stödhjul på sin röda lite större cykel helt utan problem. Sticker gärna iväg på en tur till lekparken eller runt kvarteret, utan att farmor hinner med. Lilla Kerstin håller på att bli stora damen. Fick faktiskt sina första klackskor....Ja milde min tid vad allt går undan. Kalaset i söndags blev ett trevligt släktkalas med grillat och med tårta. Fast Kerstin valde att sleva i sig glass istället eftersom hon inte gillar tårta.

Kerstin i ett hav av presenter och med nya klackskor...
Kusin Alex hjälper till.



Idag åt hon en glass ute med vantarna på. Undrar vad hon grunnar på?
Kan det vara morgondagen? Eller planerade hon ännu en cykeltur?

©

Första uteblomman

Så har då brotrappan förskönats en aning. Första uteblomman ser lite ensam och ynklig ut men likväl är det nog den som ger största glädjen. Jag vill inte påstå att jag har"gröna fingrar" men gillar att omge mig med blommor på sommaren. Dom ska vara lättskötta och tåliga. Blommor utan stora krav. Kravodlade à la Inger..... Om jag blir glad av att se på blomman så blir jag heldeppad när jag ser att huset snart måste få lite ny målarfärg....men i år blir det inte, men nästa år måste vi nog leta fram penslar och stegar.
Idag har vi varit på släktmiddag/födelsedagskalas i Kåge och jag hade tänkt bjuda på bilder därifrån. Men ack och ve, kameran glömde jag kvar.
Har mera sorgliga händelser att berätta...
I tisdags brände jag stora syltkitteln när jag stormkokade lingon....
I morse brände jag panna nummer två när jag gick ifrån blockchokladen som skulle smältas till tårtan....
Inte utan att jag börjar oroa mig!
Kan det vara så att jag har mycket att tänka på och lite att tänka med????

©

Perfekt dag!

Har vaknat, druckit mitt kaffe och blickat ut! Konstaterar att det är en alldeles perfekt dag för innesysslor. Ska läsa i mina nyanlända böcker och låta mig drabbas av inspiration till att skapa något eget....

©