Instämmer med Ingabritt! Men man måste tillåta sig att sörja för att kunna samla ihop sig och ta nästa steg på den gropiga, steniga och snåriga väg som kallas Livet. Så sörj, Inger! Sörj av hela ditt hjärta och spara sedan alla de finaste minnena i detsamma, varsamt inbäddade i rosafärgad vadd.
Den kommande julen blir inte de tidigare lik, men jag vill ändå önska dig en god sådan.
Som jag skrivit tidigare, så drabbades ju min man av skelettcancer när vi båda var 23 år och med 2 barn, den minste 2 mån. På den tiden var det ju bara att hoppas att cancern stannat. När jag kände mig som allra värst (kunde ju inte visa det för nån, allra minst min man) och kunde tala med nån om det hade jag en lite grej jag gjorde. Gick långt hemifrån, beväpnad med en hammare och letade efter en sten. Sen slog och skrek jag så länge jag orkade. Är faktiskt sant, men det hjälpte. Sorg och vrede måste få komma ut. Jag tänker och känner för dig Varma kramar Mammi
Jag och Tuulikki beklagar din sorg, Inger. Vi ber att du ska orka. Att din familj och dina vänners kärlek omsluter dig. I kväll tänder vi ett ljus för Malte och dig. När du kommer ut på andra sidan och då finns vi kvar här.
Apropå din kommentar hos mig, att byta blogg. Jo. Dig vill jag följa. Så märkligt detta med blogglandet. Att beröras och röras av människor man aldrig mött öga mot öga. Inte av alla, så klart. Men du berör och rör. Ditt liv, dina ord, de sätter sig i mitt hjärta. Så då bestämmer vi det. Att vi följs åt, vilken blogg och i vilken månad det än blir.
Nu har jag flyttat. Nådde aldrig mitt mål att bli en kärring. Tröttnade på att inte känna mig bekvämt anonym. www.oftaresommar.blogspot.com Kanske ses vi där. Tänker ofta på dig. Meddela mig om du ger dig ut i cyberrymden igen.
Åh, nu äntligen kan jag kommentera igen! Vet inte vad det har varit för fel innan. Jag vill bara säga att jag känner med dig och hoppas att du mår bättre mycket snart. Många kramar från oss!
och, låt det, när den tiden är inne, bli vår och tjällossning, ljus och värme.
SvaraRaderaVarma kramar
Instämmer med Ingabritt! Men man måste tillåta sig att sörja för att kunna samla ihop sig och ta nästa steg på den gropiga, steniga och snåriga väg som kallas Livet. Så sörj, Inger! Sörj av hela ditt hjärta och spara sedan alla de finaste minnena i detsamma, varsamt inbäddade i rosafärgad vadd.
SvaraRaderaDen kommande julen blir inte de tidigare lik, men jag vill ändå önska dig en god sådan.
Vi ses när våren kommer!
Instämmer med de föregående...
SvaraRaderaDet hugger i mitt hjärta och tårarna rinner, trots att jag aldrig träffat er. Men sorg känner jag igen...
Varma kramar från mig <3<3<3
(sorg kan egentligen ej mätas - något omätbart - min förstfödde son dog för fem år sen - sorgen blir inte mindre med tiden - men ändrar karaktär...)
SvaraRaderaVar på begravning förra veckan....tände ett ljus i kyrkan för din Malte!
SvaraRaderaSom jag skrivit tidigare, så drabbades ju min man av skelettcancer när vi båda var 23 år och med 2 barn, den minste 2 mån. På den tiden var det ju bara att hoppas att cancern stannat. När jag kände mig som allra värst (kunde ju inte visa det för nån, allra minst min man) och kunde tala med nån om det hade jag en lite grej jag gjorde. Gick långt hemifrån, beväpnad med en hammare och letade efter en sten. Sen slog och skrek jag så länge jag orkade. Är faktiskt sant, men det hjälpte. Sorg och vrede måste få komma ut. Jag tänker och känner för dig
SvaraRaderaVarma kramar
Mammi
Det är bara den som är drabbad av svår sorg som vet...
SvaraRaderaVi andra kan bara försöka att förstå.
Vi tänker på Dej och håller din hand.
Det finns ingen tröst, men jag hoppas att du vet att det finns många runtom dig om du behöver någon att bara vara med.
SvaraRaderaVilken vacker bild som säger så mycket utan ord. Ta nu hand om dig det är det jag vill säga.
SvaraRaderaKram
Som jag skrev tidigare, hittar inte ord. Men Laila och Egon ser ut hittat orden jag tänker. Kramar/mats
SvaraRaderaJag och Tuulikki beklagar din sorg, Inger. Vi ber att du ska orka. Att din familj och dina vänners kärlek omsluter dig. I kväll tänder vi ett ljus för Malte och dig. När du kommer ut på andra sidan och då finns vi kvar här.
SvaraRaderaKramar och tankar skickar jag till dig.
SvaraRaderaVarma tankar till dig från Rämen
SvaraRaderaApropå din kommentar hos mig, att byta blogg. Jo. Dig vill jag följa. Så märkligt detta med blogglandet. Att beröras och röras av människor man aldrig mött öga mot öga. Inte av alla, så klart. Men du berör och rör. Ditt liv, dina ord, de sätter sig i mitt hjärta. Så då bestämmer vi det. Att vi följs åt, vilken blogg och i vilken månad det än blir.
SvaraRaderaSå måste det bli....
RaderaDag läggs till dag, vecka till vecka. Jag tänker ofta på dig och undrar hur det går, hur du mår. Bara så du vet.
SvaraRaderaNu har jag flyttat. Nådde aldrig mitt mål att bli en kärring. Tröttnade på att inte känna mig bekvämt anonym. www.oftaresommar.blogspot.com
SvaraRaderaKanske ses vi där.
Tänker ofta på dig. Meddela mig om du ger dig ut i cyberrymden igen.
Åh, nu äntligen kan jag kommentera igen!
SvaraRaderaVet inte vad det har varit för fel innan.
Jag vill bara säga att jag känner med dig och hoppas att du mår bättre mycket snart.
Många kramar från oss!