Så närmar sig morgondagen....minnesdagen som jag räds varje år.
Efter fem år börjar dock den värsta sorgen landa någonstans inom mig.
Hanterbart....fast jag aldrig trodde det....DÅ!
Men NU vill jag blicka framåt....
En konstig och fantastiskt känsla!
Något jag vill unna mig.
NU....
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
Hanterbart är ett bra ord Inger, jag brukar säga att det gör lite mindre ont för vart år som går. Den 19 februari vet jag att jag ska vakna med en orolig och ledsen känsla i kroppen, en känsla som man inte kan värja sig för, den bara kommer. Unna dig Inger och blicka framåt, det gör jag. Kram
SvaraRaderaTack Eva, du vet ju.....
SvaraRaderaMot framtiden...nu....