Plågsamt varmt men det var ändå riktigt skönt att gå ensam i skogen. Faktiskt var jag ensam i spåret och det hör inte till vanligheterna.
Naturen tar för sig och det växer så det knakar. Korpar levde rövare och kanske även andra fåglar men jag hörde bara korparna....
Min hörsel sviker mig.
Första dagen på skrivarkursen blev jag helt förskräckt....jag hörde inte vad mina kurskamrater sa....ej heller lärarna.
Förstod ju att jag inte skulle få ut något av kursen om jag inte sa att jag hörde dåligt.
Pinsamt är bara förnamnet då det är den första informationen som man måste ge om sig själv.
Det blev till att koppla på mikrofoner för lärarna och skrivarvännerna fick finna sig i att använda sig av en handmikrofon när det ville säga något. Hämmade helt klart det spontana.
Har nu beslutat att jag ska ringa hörcentralen på måndag.
Så börjar då en ny resa för att förbättra ett sinne som avtagit. Känns inte alls kul men förstår ju att det är hög tid.
Brukar skoja och säga att alla mina sinnen har försvagats, med stigande ålder, utom ursinnet som fortfarande är intakt.
Synen har ju fått hjälp på traven och om jag nu får hjälp med hörseln så får ni passa er.
Jag kommer att vara en ursinnig kärring med falkblick och som hör minsta lilla viskning.
Varningen är härmed utfärdad.
IIIIIIIIIIIIII
skrivarkurser är roliga, jag tror inte det är så märkvärdigt att använda olika hjälpmedel idag
SvaraRadera