torsdag 20 juli 2017

Betydelser....

Igår gjorde jag en liten , med betoning på liten, road-trip.
Trots att regnet hängde i luften så lastade jag in stövlar och svampkorg ( ?!! ) i min lilla Pegga, för att styra mot mina gamla hemtrakter. Det är ju där jag vet var jag ska leta efter svamparna. Visst stack några små små kantareller upp i mossan men jag bara begrundade dom en stund. Minst två veckor till behöver dom nog.
Körde vidare mot några vänner som fortfarande bor i denna del av världen. Fick både kaffe och en trevlig stund. Solen behagade glutta fram så det blev riktigt angenämt.
När jag så styrde hemåt igen började jag tänka på sakernas betydelse. Min vän har mycket saker. Hon ser något vackert i nästan allt och har samlat på sig en hel del. Letat nya användningsområden för förbrukade ting. 
Helt olikt mig som blir mer och mer minimalistisk ju äldre jag blir.
Känner liksom att en sak bara har någon betydelse för mig om jag brukar den. Typ: Ett gammalt bord som jag inte brukar sparar jag heller inte. En servis som inte används fyller inte längre mina skåp. Detta kan låta en aning spartanskt men bor man i en tvårummare så gör man.
Nu kanske ni undrar om jag saknar något.... Nej inte saker men däremot saknar jag den svunna tiden. Men den har jag för evigt sparat inom mig och än orkar jag bära på minnena från förr. 
Svårt att göra sig av med tankar. Betydligt lättare att lämna en kasse till Allmosan.
Lev väl där ute och ta bara vara på det viktiga i livet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

5 kommentarer:

  1. jag har mycket saker - och böcker - ser något vackert i nästan allt

    SvaraRadera
  2. Du har kommit en bra bit längre än jag i din döstädning. Synd att du inte skrev en bok om hur man gör, nå'n annan har hunnit före.... Jag försöker att tänka i de där banorna men så länge man köper kaffekoppar bara för att de bär ens namn eller, som idag, köper en snygg retro hänkelvas som jag inte behöver, så har man en bit kvar till ditt sätt att tänka.....
    Stackars mina barn ��

    SvaraRadera
  3. Hannele, böcker har jag och drabbas aldrig av min minimalistiska läggning.

    SvaraRadera
  4. Ja du granna frun, det är en konst att avstå. Tur att jag kan gå till dig och dricka kaffe i dina fina koppar och se på din vas......

    SvaraRadera
  5. jo, man vill ju inte lämna alltför mycket till barnen

    SvaraRadera