Förra veckan började i dur.
Min resekompis och jag packade väskan och drog mot Höga Kusten.
Denna pärla som bara ligger där och väntar på ett besök. Fattar inte att jag inte gjort en ordentligt besök där tidigare, med tanke på att det bara är 30 mil....
Ofattbart!
Jag sänder en tacksamhetens tanke till min vän som öppnade mina ögon.
Visserligen har jag besökt och till och med klättrat upp i grottan på Skuleberget i min fagraste ungdom, och M och jag har stannat till och fikat där någon gång, men jag har aldrig utforskat området runt Ullånger tidigare.
Det är så vackert så man har nästan svårt att ta in allt. Besöket på Ulvön blev en stark upplevelse. Tillika besöket i Norrfällsviken och Bönhamn.
Det är något visst med en Ö.
Efter tre dagar och två nätter kändes det bra i hela kroppen. Sinnena hade fått lite nya intryck.
Veckan avslutades med en kusinträff på M:s sida och det gjorde mig sorgsen. Trots trevliga människor så kom sorgen in i mig. Alla fina minnen som jag förknippar med Byn la sig som en blöt filt runt hjärteroten. Jag lämnade tillställningen ganska snabbt.
Inser att det är så livet är.
Dur och Moll i en salig blandning. Och allt ska vi väl ha för att kallas människa....
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
Första veckan i augusti var jag på semester till Ulvön, Bönhamn, Norrfällsviken, Rotsidan och många fler ställen. Javisst är det vackra ställen att besöka.
SvaraRadera