Uppbrottet

Kände sista slaget träffa mig.
Sista slaget mot min kropp.
Stod alldeles stilla och lät hans spott träffa mig.
När han raglade bort till soffan, visste jag att det äntligen var över.


Lugnt tog jag fram ryggsäcken. I den var det viktigaste redan packat. Fotot av Liselott som liten. Lät handen stryka över upphöjningen på dess baksida. Min möjlighet till friheten.
Packade ner min necessär, underkläder och några tröjor. Fyllde på med ett par skor och en jacka. Lyfte ner resväskan där jag packat sänglinne och några av mina få ägodelar sedan länge.


Lika tyst som jag levt i denna lägenhet, lika tyst lämnade jag den.
Alla mina tidigare försök att lämna detta helvete hade misslyckats.
Stannat vid en tanke bara.
Blåmärken hade bleknat, svullnader hade gått ner och revben hade läkts.