torsdag 29 april 2010

Lönsam dag!



Vissa dagar är mera givande än andra!
Idag kom boken som jag beställt, och det var INGEN FRAKT!!!!
Inte ofta det händer minsann.
När jag återvände från postlådan så fick mina ögon syn på en ölburk som låg i våran slänt! Irriterad steppade jag ner för att ta bort den. Sände en ilsken tanke till den slashas som kastat den.
Jag skräpar inte ner i naturen ska ni veta och dessutom pantar jag!
När jag greppade tag i ölburken så trodde jag för ett ögonblick att mina ögon spelade mig ett spratt....
Bredvid burken låg en femtiolapp!!!
Något blek men för övrigt i bra skick. Visserligen har jag hört att panten ska höjas men med så mycket!!??
Undrar om Burk-Kurt gjorde sådana fynd? Kanske det var därför som han hann skrapa ihop så många miljoner?
Funderar på att ta en tur runt byn....


©

onsdag 28 april 2010

Ved och Fasa!!!



Nu gäller det att uppträda klokt! Inte helt lätt men jag måste.... Att hantera en vinterved måste få ta sin tid. Om man bara tar en eller HÖGST två timmar per dag så kan det gå bra. Men inga garantier finns, men kan bli justerad till ett sämre hälsoläge fortare än man kan blinka. Det knäppa är att jag gillar att handskas med veden. Det är det onda i kroppen som jag fasar för.....

©

måndag 26 april 2010

Läget vid Älven...



Nu är min längtan så stor till Stugan så jag kan inte hålla mig därifrån. Det blev till att packa ihop kroppen i Polon och ratta milen.
Vi möttes av en hög plogkant som vanligt, men skaren höll mer än den brast, så vi tog oss fram.

Maken gick ner till älven och jag kollade in huset. Båda tänkte sina egna tankar.
Jag är bergis på att maken tänkte på det kommande fisket. Undrade när, när han skulle få lägga ut första flugan för säsongen.
Jag spankulerade i stugan och tänkte på alla grejer som åter ska flytta på sommarviste. Längtade till mina morgonstunder på altanen, nybryggt kaffe och naturens alla ljud i öronen.

Men...men vi är inte där riktigt än. Än ligger det tyvärr alltför mycket snö för att det ska vara riktigt angenämt, men solen lyste riktigt skönt när vi satt på altanen med vår längtan. Det måste töa ordentligt om vi ska kunna fira Valborgs i Stugan....men hoppas kan man ju....å längta!



©

söndag 25 april 2010

Tryckfrihet...???



Kan inte låta bli att förfasa mig över att Anders Jakobsson (en av författarna till Sune böckerna) har fått sin blogg nedsläckt!!!
Läs gärna mer om detta på Zwammel-bloggen, och länka vidare.

Sverige var först i världen med att anta en Tryckfrihetslag, så tidigt som 1766.
Den "Skrivande Världen" är enormt mycket större idag, tack vare en ständigt växande människohop och tillgången till internet gör att orden kan bli lästa av allt mer människor, med olika etniska skillnader.
Nu undrar jag bara: Vem ska dra gränserna?
Vad får skrivas?
Min åsikt är att Anders Jakobsson genast ska få sin blogg och dess innehåll tillbaka i ursprungligt skick!
...Om man nu törs skriva så...???


Bilden hämtad från Google.

©

fredag 23 april 2010

Mina viktiga skor!




Har man nu bestämt sig för att vandra så gäller det att ha bra på fötterna. Jag har mina favoriter och försöker att sköta om mina skor. Farfar var hobby-skomakare så det ligger kanske i mina gener. "Pjallerskor" använder jag inte ofta, utan jag gillar skor som mina fötter trivs i. Nyligen fick jag lära mig ännu mera om skornas betydelse, på After Work bloggen. Bra information som jag nog ska prova på vid tillfälle!
Idag tog jag hjälp av stavarna när jag gick min dagliga promenad längs Byavägen. Det blev en svettig tillställning, och jag känner mig lite extra nöjd.
Medan jag gick så längtade jag efter att åter få trampa på skogens stigar. Det finns inget som är så rogivande för själen som att gå i en skog. Det är också skönt för fötterna att trampa på mjuka stigar.
Nu ska ni få lite läsning från förr. En text som jag skickade till SkrivarSidan, den 1 maj 2007.



Skogspromenaden

Smågnolande gick hon där i sina fotriktiga kängor.

Solen hade just så pass letat sig fram och värmde hennes nacke. Fågelkvittret nådde hennes öron trots att älven gjorde sitt bästa för att dränka alla andra ljud än sitt eget. För sådan är en vårälv. Stark och vild i sin framfart. Men kärlekskranka fåglar kan också ta plats.

Den stora svarta tjädertuppen lyfter plötsligt med sitt Flaff-flaff-flaff.

- Guu va du skräms din rackare, sa hon och fortsatte sin vandring på den slingrande skogsstigen.

Tjädertuppen hade suttit på sin favoritplats och putsat sina fjädrar för att bli så vacker som möjligt. Gårdagskvällen hade varit tuff. Två ungtuppar försökte ta sig in i hans revir, men han visade vem som var äldst, och drev iväg dom. Men nog attans hade han ont, det kostade på att ligga i topp.

När han hör att det kommer någon tar han sin tillflykt i närmsta tall. Flaff-flaff-flaff.

- Jaha är det den där människan igen, måste hon ränna här titt som tätt, hon skrämmer ju bort mina honor.

Han blänger länge efter henne där hon försvinner bakom nästa krök.


Människohonan var nu i den allra mörkaste delen av storskogen, här upplevde hon alltid en trolsk stämning i sitt inre.

Hon kom att tänka på en saga som hon hört som barn, bokens bilder blev levande i hennes minne.

Sagan handlade om två barn som lekte i en skog och satt på en mossgrön trädstam som låg på marken. Trädstocken förvandlades till en drake och flög ut i världen med barnen.

Här i storskogen låg det flera gröna stockar…. Undrar om man skulle prova….. Nä men gu så tokig du är gamla människan…. Flygande drakar…..

Istället leder hon in sina tankar på fjolårets björnvandring i trakten.

- Undrar om det är kvar någon i området, tänker hon halv högt.

Dom borde ju vara ute ur idet nu. Tänk om man skulle möta en björn?

Någonstans hade hon hört att man skulle tala lågt eller vissla så att man gav sig till känna.

Hennes läppar formade sig och hon började vissla.


Små men vaksamma ögon betraktade henne. Fick in hennes täv i den smala nosen. Ställde sig på bakbenen för att se bättre.

- Jaha en människohona, tänkte han och lufsade tyst iväg i motsatt riktning.

Han hade absolut ingen lust att visa sig för henne, han mindes alltför väl vad som hände ifjol, när han råkat visa sig för en människa..

Plötsligt var dem överallt här i skogen, och klampade på och levde om. Nä fy tusan så vill jag då inte ha det igen. Inte en lugn stund på hela sommaren. Nyfiken sort dem där människorna.


Väl hemma på gården igen satte hon sig på trappan och pustade ut.

- Å vad jag älskar att gå här i skogen och njuta av ensamheten, tänkte hon samtidigt som hon släppte ut sina fötter i det fria. De fotriktiga kängorna skulle få vila till i morgon då skulle nya stigar trampas upp.


©

onsdag 21 april 2010

Anton, Anton....



Världens bästa Anton fyller sju år idag!
Vi minns än den dagen för sju år sedan. Maken och jag tillbringade dagen med att svänga våra flugspön i Byskeälven, när vi fick det glada beskedet. Klädda bara i vadarbyxor och T-shirt! Det var full sommarvärme. Och vi blev farfar och farmor för första gången.
Idag är det betydligt kyligare och massor med snö kvar men prat om fiske blev det i alla fall. Anton fick sitt första kastspö av farfar och sin farbror. Av sin praktiska farmor fick han ett armbandsur och ett par hemstickade "AIK-sockar".
Av sina föräldrar blev det uppvaktning av StarWards lego.
"Gammel-Kerstin" och Fred kom med ett fiskedrag med AIK dekal på. Nu är det bara att träna och vänta på sommarens fiskefänge....





©

tisdag 20 april 2010

Min högra hand....



Rackarns också!
I förra veckan "skröt" jag över att den senaste cortisonsprutan för två år sedan verkligen visste var den tog!!!!

Det skulle jag inte ha gjort.

Straffet slog till igår.

Svullnaden och värmen på handen gör åter att tummen, pekfingret och långfingret värker och är ovilliga att utföra sina åtaganden.

Suck och stön!!


©

måndag 19 april 2010

Mina Pelargoniapinnar




För första gången ser det ut som om jag lyckats övervintra mina Pelargoner! Visst har jag försökt förr men det har aldrig blivit nya livskraftiga blommor. Men nu.... För en månad sedan var jag verkligen skeptisk. Skulle dessa torra bedrövliga pinnar åter spira av liv? Eftersom jag vill ha massor med blommande Pelargoner på altanen i stugan så blir det ganska dyrt att köpa nytt varje år. Dessutom är det mycket roligare att se hur livet återvänder till några torra pinnar. Bara två av sju dog så det är väl inte så pjåkigt för en som saknar gröna fingrar. Dessutom har jag tagit några skott som också vill leva. Harmelit känns det att klippa bort knopparna som dyker upp så här i början, men så säger expertisen. Knopparna tar så mycket energi från dom nya plantorna så man SKA ta bort dom. Det lär väl komma nya....



Pinnarna den 11 mars och avklippta knoppar!!!

©

söndag 18 april 2010

En röd liten plupp....

Som så många gånger tidigare så händer det alltid saker när man lånar dom små gullungarna! Det ska hinnas med så mycket lek som möjligt och själv vill man tillgodose deras behov. Är man farfar och farmor så har man den rätten!! Just den här helgen kommer vi att minnas som lite äventyrlig minst sagt. Kerstin råkade pilla in den röda pluppen från laptoppens tangentbord, i sin högra näsborre....ja ack så det kan gå. Tack och lov så är hon en lugn och duktig tös, så hon kom genast och berättade att något hänt... Lydigt kröp hon upp i sin farbrors famn medan vi manade henne att fräsa allt vad hon orkade men utan resultat. Pincett och sugrör och tops plockades fram för att pilla ut eländet men icket att det funkade. Då kallades farfar in från vedhögen och genast tog han fram sin peang från fiskeutrustningen och pannlampan. I ett huj var pluppen ute ur lill-näsan. Händelsen skrevs sedan in i "KerstinsBok" så att hon själv ska få läsa om det när hon blir stor.


Pluppen på olika platser.......


Belöning efter ingreppet...


Anton gör vattenexperiment....


Kerstin kokar kvällsgröt...

©

torsdag 15 april 2010

Boklådan



Idag har min boklåda kommit på plats. Lite tidigare än vanligt men det struntar jag i. Visserligen ligger det ett hot om mera snö, men det struntar jag också i.
Idag var en perfekt dag ( i alla fall mitt på dagen) för en stund i vilstolen, med en kopp nybryggt kaffe i en egentillverkad mugg.

Vila den motionerade kroppen och låta hjärnan jobba fram en ( i alla fall en början...) en text. Det är evigheter sedan jag levererade något till SkrivarSidan , men kanske att det kan komma loss nåt nu.... Hur som helst så var det trevligt att anstränga den grå cellen igen. Jäkligt glad att den överlevt förra helgen....
Nu har den vilat nog!

©

onsdag 14 april 2010

Längs Byavägen....



Nu börjar jag räta upp mig!
Timmespromenaden är åter förlagd till morgonen och därmed avklarad för idag.
Visst jämrar sig kroppen över denna omilda och ovana behandling, så här på morgonkvisten, men se nu är dom lata dagarna slut! Nästa vecka är jag förhoppningsvis uppe i både hastighet och längd.
Vägrar oroa mig för hälsporrar och knähaveri. Nu ska flåset återinföras.
Annars kommer jag inte att klara sommaren vid älven...



©

tisdag 13 april 2010

Helgens äventyr!

Nu har jag vilat till mig så pass att jag kan sortera lite från den gångna helgen. Kroppen jämrar sig fortfarande men det ska kännas att man haft roligt. Vi anlände mitt på fredagen och efter installationen på hotellet så satte vi fart. Först mat i magen sedan började vi gå. Hej å hå.... Bara NK tog sin tid. Där tittade vi bara och mest på prislapparna.... En runda till hotellet för lite vila och lite stärkande medixin sedan intog vi middagen på Michelangelo, som har funnits hur länge som helst. En restaurang som jag besökt med Maken på sjuttiotalet. Jag tror banne mig att det var samma "rockslusk" nu som då, en mycket trevlig herre! En av ägarnas bror startade den första Pizzerian i Staan. Vi avslutade kvällen med välbehövlig fotmassage på rummet.

Lördagen hade vi vikt till ett besök på Hallwylska museet. En fantastisk upplevelse. Därefter mera shopping innan vi tog ett bad och förberedde oss för den stora överraskningsfesten.



Vår häxkompis fyller snart år och hennes söta döttrar hade ordnat en fantastiskt trevlig fest i ett källarvalv i Gamla Stan. Trevliga kvinnor och god mat och rikligt med vin. Kunde inte bli bättre! Ett spännande besök av två Spökvandrare, från Stockholm Ghost Walk, var mycket passande i detta sällskap.



Kvällen avslutades med EN drink på Grand Hotell. En upplevelse för en lantlolla ska ni veta.



Promenaden hem till Hotellet var fylld av skratt och ömma fötter. Söndagsmorgonen övergick i dag innan vi kom oss ut på sista shoppingturen.



Efter den strapatsen insåg vi att våra kroppar var betydligt äldre än vi tidigare trott.
Ett anrikt Café och ett Vaniljhjärta kändes helt rätt i detta läge.



Men som sagt det ska kännas att man haft roligt! Om det stämmer (och det tror jag) att ett skratt förlänger livet så kommer vi att bli väldigt gamla!!!



Tack V-A för att du tog med mig till Sulvius häxfest!
Nu blir det rekreation i Skogen.....

©

måndag 12 april 2010

Tre glada dagar!



Benen värker, fötterna protesterar, börsen dammar, ögonen svider, viktkurvan är en katastrof....men framförallt har hjärtat fått näring!!!! Att göra en resa med en god vän, för att överraska en fantastisk häxkvinna, och träffa idel glada och stolliga kvinnor är helt underbart roligt!
Femtiotre bilder ( några SKA raderas) som påminner om tre hektiska dagar i Storstaan!
Så småningom ska jag berätta mera, men idag ska jag samla ihop mig, tassa på i ullstrumpor och förbereda för ett besök av tre andra damer från Byn, det är dags för "Tjejträff" i mitt Pörte.

©

torsdag 8 april 2010

Trallallalaa.......

...nu blir jag borta ett tag!

onsdag 7 april 2010

Bullbak...



Idag har jag letat fram den berömda kragen...tagit ett kraftigt tag i den och bakat bullar. Först gjordes det glutenfria så att sonen också skulle få nåt onyttigt. Började med att torka ur ugnen och vända den "glutenfria" sidan upp på bakbordet. Ingredienser plockades fram och så var det igång. När bullarna med Lailas glutenfria mjöl var gräddade så diskades allt igen och så startades nästa deg. Det tog mig hela förmiddagen innan allt var gräddat och bortstädat. Men nu finns det bullar för ett tag, ett ganska bra tag faktiskt eftersom vi inte fikar sötebröd speciellt ofta. Men det är tryggt att ha att tillgå om det skulle ramla in en gäst.


Vanliga vetebullar med vanligt vetemjöl....


©

tisdag 6 april 2010

Förberedd!


Nu har jag förberett mina fötter för det kommande slaskföret.
Man ska ha bra på fötterna, sa alltid min kära Mor.

Torr och varm!


©

måndag 5 april 2010

Naturliga nycker....



Solen har ju behagat oss dom senaste dagarna så till den milda grad att markiserna blev framgrävda. Inte helt utan ansträngning. Min rygg gillar inte snöskottning. Men markiserna blev åter användbara.
För ett par år sedan när vi också hade mycket nedrasad snö framför köksfönstret så fällde jag ner markisen för att slippa ha persiennerna nere. Inte tänkte jag på att man måste kunna fälla ner markisen helt och hållet innan man kan dra upp dom....följden blev att det blev en panikskottning på kvällen, det misstaget gör jag inte om.

Nu skottade jag alltså före markisen togs i bruk.
Smart va...
Idag har solen vilat så jag drog upp markisen. Helt utan problem.

Bara en kvart senare så började solens strålar att åter blända oss!
Vilken tur att vi har markiser!!!

©

söndag 4 april 2010

Påskhelgen 2010



Nu lider Påskhelgen mot sitt slut!
Vi har bjudits på riktigt vackert vårväder som har uppmuntrat oss till massor med utevistelse.
En tur till "Kankis" bjöd både på isfiske och en skön skidtur på det frusna vattnet.
Dom första fräknarna infann sig.



Idag har solen fortsatt att behandla snömassorna och vårat vinterskinn.
Solstolar och dynor har letats fram.
Fräknarna har fått sällskap av en rosa nyans.

Grillen har plockats fram och invigts för året.
Snösparvarna har flugit runt Pörtet.
Vårkänslorna är på plats!

©

fredag 2 april 2010

Längtan....




Idag har vi åkt skidor vid stugan. Det känns bra att kolla hur det står till med alla husen. Inga tak har rasat och det bevisar väl att det är ordentligt byggt. Konstigt nog verkade det som om det aldrig rasat från lillstugans tak under hela vintern, men förmodligen åker det idag. Snön var i droppstadiet!!!
Varje gång vi tittar till stugan så fylls jag av längtan.
Och nu är det inte långt borta tills vi kan sova där vår första natt för i år. Om ett par månader kan man börja kånka på Pelargonia krukorna. Ut på morgonen, in på kvällen till den sista frostnatten varit....
Men än så är det vinter!



Plussgrader i skuggan!

©

torsdag 1 april 2010

April, April....





Så har vi hamnat i en så kallad vårmånad...? Det senaste (sista?) takraset begravde nästan vårt lilla hus, men eftersom jag har lovat mig själv att jag ska ha en optimistisk livssyn så tar jag det med ro. Om ett par månader spirar humlen på pergolan!

Igår levererades påskaskarna till dom små gullungarna i Kåge. Denna tradition införde jag ifjol till deras och min förtjusning. I stället för köpta påskägg har jag sytt varsin påskask som jag fyller med diverse småsaker. Lite leksaker och en årlig påskkyckling, lite godis ( med betoning på lite, eftersom jag är en usel snaskköpare..). När påsken är över och askarna är tömda tar jag hem dom igen för förvaring till nästa påsk. Ide´n till askarna har jag fått från MoBu som gjort så till alla sina barnbarn i flera år!
Nu ska jag fram med kvasten...




GLAD PÅSK!!!!




©