torsdag 26 oktober 2017

Att skriva!

Ett ständigt pågående projekt i mitt liv har varit lusten att uttrycka mig genom det skrivna ordet. Redan i småskolan upptäckte jag vad ord kan åstadkomma. Genom alla dessa redan skrivna ord fick jag en berättelse. Jag fick ta del av vad någon annan skrivit. En fantastisk upplevelse. 
Mina första trevande försök att sätta ord på pränt var simpla. Tillgång till en privat skrivbok var inte självklart. Önskade mig alltid en dagbok till födelsedagar och till jul. Skrev om små dagliga händelser.... mycket trivialt. Dessa böcker finns inte längre kvar men alla dagböcker från 70-talet och till dagens dato har jag kvar. Nu funderar jag på att göra mig av med dom.....lika bra att bespara barn och barnbarn....Vissa saker ska man inte lämna till eftervärlden.
De alster som jag skrivit lite mer seriöst, har heller knappast något värde för efterlevande. 
Dock har det skänkt mig en enorm glädje att använda mig av skrivandet.
Det är en märklig känsla att läsa en text som jag skrivit förr.
Numera har det inte blivit någon text som är värd att orda om. Min skrivarlust försvann i och med att sorgen slog undan mina fötter....
Men kanske, kanske kommer den tillbaka.
En angenämt projekt är det.
Till dess ägnar jag en stor del av min tid till att läsa vad andra skrivit och det projektet har aldrig upphört.
Lev väl alla skrivarvänner!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

måndag 23 oktober 2017

Projekt!

Projekt har alltid funnits i mitt liv.
Som liten hade jag ett projekt att göra utgrävningar. Detta projekt pågick under den varmare årstiden. Att gräva i snö gav inte lika stor tillfredsställelse. Mina första utgrävningar skedde i Kågemarken, vad jag kan minnas i alla fall. Började så smått att krafsa bort jord vid en racklig byggnad som i allmänna ordalag kallades Lekstugan. Jag var ett ensamt barn av den anledningen att det inte fanns särskilt många andra barn i min närhet. Min syster hade ingen dragning åt detta grovarbete....  Jag var idog. Till slut upptäckte min far att ena sidan till denna byggnad liksom hängde i tomma intet. Projektet fick ett abrupt slut.
Nästa utgrävning flyttades till ett dike nedanför vår nya bostad. Väldigt dolt läge vilket passade mig bra. Många timmar tillbringade jag i detta dike. Upptäckte att jord inte bara är jord utan kan skifta i det oändliga. Rostbruna lager, lergrå och riktigt mörka. Rötter och halvt förmultnade grenar. Stenar i olika storlekar. Lyckan var stor när en rostig spik eller en porslinsskärv hittades. Att mor inte gillade att bestick försvann och att jag ständigt var skitig är en annan sida av historien.
Sedermera har projekten avlöst varandra. 
En del kallar det visst för hobbies, men jag kallar det för projekt.
Virkprojekt, stickprojekt, skrivprojekt, träningsprojekt ja listan är oändlig och så länge jag lever även oavslutade.
Att blogga är ett sådant projekt som kommit och gått i många år med varierat intresse. 
Att börja med keramik startade som ett projekt och visade sig generera ett yrkesliv. Man kan kanske säga att jag fick både projektanställning och projektpengar på grund av lerprojektet. Som kanske startade redan där vid Lekstugan i Kågemarken....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Fortsättning följer....

måndag 2 oktober 2017

Vilodag!

En måndag kan vara helt perfekt som vilodag.
Om man verkligen ger sig den på det vill säga.
Efter en händelserik helg med trevligt umgänge med alla barnbarn, i spridda skurar, känns det nästan som ett måste.
Kroppen opponerar sig av någon märklig anledning.
Försökte hålla kvar sömnen så länge som möjligt i morse, men det envis kaffesuget tvingade mig upp. 
Körde en tvätt och beslutade att det var alldeles tillräckligt vad hushållssysslor anbelangar. I alla fall denna dag.
Eftersom bloggvännen Robert Warholm skickat mig ett ex. av sin senaste bok, SYND, så var dagens agenda redan spikad. En dag i soffan!
Men tro inte att det är så lätt att vara lat... nej min kära Grannfru ville ut i skogen och det lockade även mig. Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig....
Det blev en alldeles lämplig stund i friska luften för att legitimera total slöhet resten av dagen.....
Nu ska jag vila mig i form!


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

torsdag 28 september 2017

Svunnen tid!

Än en gång har jag så låtit tiden passera utan att göra ett endaste inlägg här på bloggen.
Trots goda avsikter att göra precis det....
Sommaren har passerat med blandat resultat både vädermässigt och händelsemässigt.
Om jag ska summera den svunna tiden så måste jag nog säga att den varit hyfsad.... men inte fulländad.
Men vad kan man vänta sig för en dam i övre tonåren? Månne ställer jag för höga krav.
Har förgyllt vissa dagar med utflykter lite hit och dit. 
I närområdet och till annat land. 
Allt jag fått uppleva har jag numera lagrat på min egen hårddisk. Ingen större vits att pådyvla andra mina känslor och det är väl just det som känns lite trist, och det är väl just där "skon klämmer" en aning.
Trots trevligt resesällskap så är det lite tomt när man kommer hem och inte har någon att ventilera sina upplevelser med, i det vardagliga livet. 
Ensamheten blir mer påtaglig efter trevligt umgänge....
Att spontant prata om en och annan händelse med någon annan.
Är dock glad att jag än så länge kan minnas vad jag gjort i sommar!!!!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

lördag 12 augusti 2017

Varför våndas?

När man känner sig vilsen i tillvaron är det lätt att tankarna löper amok.
Detta drabbar mig lite då och då, men speciellt påtagligt under sommaren. Jag väljer att skylla det på alla förväntningar som vi människor skapar inför denna korta årstid. 
Allt ska hinnas med.
Det ska vara vackert väder och alla ska vara glada och lyckliga.
Väldigt få upplever detta.
Nu nalkas hösten som är min årstid, och jag kan snart pusta ut.
På grund av det ostadiga vädret så har sommaren varit rätt hanterbar för en mogen kvinna i en tvårums lägenhet med österbalkong.
Dock och icket förty så har den gnagande oron funnits där.
Var ska jag ta vägen?
Det är liksom inte optimalt att vistas inomhus eller på stadens gator när solen slösar sina strålar. 
Idag är en sådan dag.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 8 augusti 2017

Dur & Moll



Förra veckan började i dur.
Min resekompis och jag packade väskan och drog mot Höga Kusten.
Denna pärla som bara ligger där och väntar på ett besök. Fattar inte att jag inte gjort en ordentligt besök där tidigare, med tanke på att det bara är 30 mil....
Ofattbart!
Jag sänder en tacksamhetens tanke till min vän som öppnade mina ögon.
Visserligen har jag besökt och till och med klättrat upp i grottan på Skuleberget i min fagraste ungdom, och M och jag har stannat till och fikat där någon gång, men jag har aldrig utforskat området runt Ullånger tidigare.
Det är så vackert så man har nästan svårt att ta in allt. Besöket på Ulvön blev en stark upplevelse. Tillika besöket i Norrfällsviken och Bönhamn.
Det är något visst med en Ö.
Efter tre dagar och två nätter kändes det bra i hela kroppen. Sinnena hade fått lite nya intryck.




Veckan avslutades med en kusinträff på M:s sida och det gjorde mig sorgsen. Trots trevliga människor så kom sorgen in i mig. Alla fina minnen som jag förknippar med Byn la sig som en blöt filt runt hjärteroten. Jag lämnade tillställningen ganska snabbt. 
Inser att det är så livet är.
Dur och Moll i en salig blandning. Och allt ska vi väl ha för att kallas människa....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 23 juli 2017

Ömsint....



Igår begav jag mig ut på en cykeltur. Solen behagade visa sig så det lockade fram min reslust. Målet som jag siktat in mig på är beläget ca. 1,3 mil från mitt eget pörte. Kroppen var i hyfsat skick och cykelväskorna packade. Regnställ och handskar, om nu vädrets onda makter skulle visa sig. Även en tunn mössa som får plats under cykelhjälmen. Nu behövdes bara handskarna på vägen hem. 
En trevlig eftermiddag i solsken hos goda vänner och en grillad Flankstek som sköljdes ner med ett par glas rött. 
Herre min je.... vad man kan ha det bra!!!
När så hemfärden startade så sken fortfarande solen. Så till den milda grad att jag knappt såg någonting trots solglasögon.  Tursamt nog så är det en bra cykelväg nästan hela vägen och dessutom var jag helt ensam om att framföra min lekamen på en tvåhjuling med trampkraft.
Svettig och nöjd över att klara denna strapats var det skönt att ta en dusch och sedan placera ändalykten på ett mjukt underlag.
Idag ömmar baken och knäna knorrar lite, och en tämligen skarp smärta mellan skulderbladen. Men vad annat kan man förvänta sig efter drygt två och en halv mil på en cykel av äldre modell och där växlarna fastnat på fyran....
Idag ska jag spara på kroppens resurser men visst är det fantastiskt att kunna tänja sina gränser ibland? Jag är faktiskt både stolt och ömsint!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

torsdag 20 juli 2017

Betydelser....

Igår gjorde jag en liten , med betoning på liten, road-trip.
Trots att regnet hängde i luften så lastade jag in stövlar och svampkorg ( ?!! ) i min lilla Pegga, för att styra mot mina gamla hemtrakter. Det är ju där jag vet var jag ska leta efter svamparna. Visst stack några små små kantareller upp i mossan men jag bara begrundade dom en stund. Minst två veckor till behöver dom nog.
Körde vidare mot några vänner som fortfarande bor i denna del av världen. Fick både kaffe och en trevlig stund. Solen behagade glutta fram så det blev riktigt angenämt.
När jag så styrde hemåt igen började jag tänka på sakernas betydelse. Min vän har mycket saker. Hon ser något vackert i nästan allt och har samlat på sig en hel del. Letat nya användningsområden för förbrukade ting. 
Helt olikt mig som blir mer och mer minimalistisk ju äldre jag blir.
Känner liksom att en sak bara har någon betydelse för mig om jag brukar den. Typ: Ett gammalt bord som jag inte brukar sparar jag heller inte. En servis som inte används fyller inte längre mina skåp. Detta kan låta en aning spartanskt men bor man i en tvårummare så gör man.
Nu kanske ni undrar om jag saknar något.... Nej inte saker men däremot saknar jag den svunna tiden. Men den har jag för evigt sparat inom mig och än orkar jag bära på minnena från förr. 
Svårt att göra sig av med tankar. Betydligt lättare att lämna en kasse till Allmosan.
Lev väl där ute och ta bara vara på det viktiga i livet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 18 juli 2017

Ny dag!

Ja men då får jag uppleva ännu en dag!
Vet inte vad som hänt mig men mina dagar börjar allt senare. Från att alltid ( nästan i alla fall) varit som en pigg mört redan vid sextiden så plägar jag numera inte lämna sängen förrän vid niotiden....
Om nu detta är något negativt vet jag inte. Jag hinner minsann utföra mina få sysslor ändå.
När man bor i lägenhet så kan det faktiskt vara lika så gott att ligga tyst (??) och stilla i sin säng tills resten av husets innevånare vaknat.
Sommaren fortskrider på sitt eget vis och vädrets makt råder vi inte på. Trist för alla som gillar sol och värme men ska jag vara helt ärlig så har jag inte lidit så värst mycket.
Jag skojade med en bekant och sa att det är bara att gilla läget, ta på sig solglasögon och köra kupévärmaren!
Själv ser jag fram emot hösten som är min favoritårstid. Längtar redan nu efter svampplockningen....
Nej, nu ska jag väl packa badväskan. Om det är för kallt att bada utomhus så kan man med fördel ta några simtag i stadens badhus.
Simma lugnt!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

måndag 26 juni 2017

Lite av varje.



Dagarna kommer och går, så även nätterna. Natten som just passerat bjöd mig på ett envist vakentillstånd. Det var, rent ut sagt lögn att somna.
Trots att jag var nybadad och luktade gott om hela kroppen. Rena släta lakan och en svald insomningstablett, men hjärnan vägrade koppla från. Tankar irrade runt som värsta elvispen. Alls inga obehagliga tankar men väldigt envisa.... Att dom måste tänkas just då???
Sista gången jag sneglade på klockan visade den på 03.18.
Detta sena insomnande innebar ju självklart att jag inte fick i mig morgonkaffet förrän vid 9-tiden.
Regnet öste ner och jag gjorde mig ingen brådska, slavade omkring i morgonrock och njöt av det.
Men så skingrades molnen och solen behagade titta fram.
Rask byttes morgonrocken ut mot gångarkläderna. Så fick min lekamen då sin efterlängtade och välbehövliga tur på berget. Lycka!
Lunchen blev sen och nu kommer även middagen att senareläggas. Misstänker dock att jag kommer att lyckas pressa in alla kalorier i "kakhålet" som vanligt.

Lev väl där ute och ta tiden som den kommer!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII


torsdag 22 juni 2017

Midsommar med mera med mera.....





Så har vi då kommit till midsommarhelg igen. 
Min 67:e för att vara exakt.
Numera lägger jag inte så stor möda på firandet men lite extra gott vill jag nog inmundiga. Gärna i trevligt sällskap, men om det nu blir i ensamt majestät så är det heller ingen skada skedd.
Vad jag i alla fall med säkerhet kan säga så kommer det inte att dansas på bordet. Faktum är att jag aldrig någonsin gjort det. Tavlan hänger dock i mitt kök och  inhandlades av min M för massor med år sedan. Konstnären heter May K Leon.

Min vecka har fyllts av ris och ros.
Umgänge med barn och barnbarn i lagom dos och en och annan utflykt inom regionen.
Vädret utövar sin makt och just nu är det aningen kylslaget och mycket hög luftfuktighet.... faktiskt infinner sig ett ständigt hot om blött nedfall.
Detta har inte hindrat mig från min Bergsbestigning. Med lämpliga kläder är allt möjligt.
Det verkliga smolket i min bägare just nu är att jag får vänta 4-5 månader på en tid på Hörcentralen....vad har hänt med 90 dagars regeln????
Men å andra sidan är ju min hörselnedsättning inte ett nytt påfund och ej heller akut. Man vänjer sig.

Avslutningsvis vill jag önska alla bloggarvänner en trevlig midsommar.
Dansa inte omkull, i synnerhet om du befinner dig på ett bord!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

lördag 17 juni 2017

Tystnad råder.....

Startade dagen med en mycket varm promenad på Berget. 
Plågsamt varmt men det var ändå riktigt skönt att gå ensam i skogen. Faktiskt var jag ensam i spåret och det hör inte till vanligheterna.
Naturen tar för sig och det växer så det knakar. Korpar levde rövare och kanske även andra fåglar men jag hörde bara korparna....
Min hörsel sviker mig.
Första dagen på skrivarkursen blev jag helt förskräckt....jag hörde inte vad mina kurskamrater sa....ej heller lärarna. 
Förstod ju att jag inte skulle få ut något av kursen om jag inte sa att jag hörde dåligt.
Pinsamt är bara förnamnet då det är den första informationen som man måste ge om sig själv.
Det blev till att koppla på mikrofoner för lärarna och skrivarvännerna fick finna sig i att använda sig av en handmikrofon när det ville säga något. Hämmade helt klart det spontana.
Har nu beslutat att jag ska ringa hörcentralen på måndag.
Så börjar då en ny resa för att förbättra ett sinne som avtagit. Känns inte alls kul men förstår ju att det är hög tid.
Brukar skoja och säga att alla mina sinnen har försvagats, med stigande ålder, utom ursinnet som fortfarande är intakt.
Synen har ju fått hjälp på traven och om jag nu får hjälp med hörseln så får ni passa er.
Jag kommer att vara en ursinnig kärring med falkblick och som hör minsta lilla viskning.
Varningen är härmed utfärdad.


IIIIIIIIIIIIII



fredag 16 juni 2017

Tre dagar i mitt liv!



Vissa dagar blir bättre än andra.
Helt utan förvarning möts man av trevliga människor och av positiva intryck!
Visserligen trodde jag ju inte att det skulle vara en massa trista typer som valt att gå på en Skrivar&Yogakurs på Medlefors, men det blev en mycket bättre kurs än jag trott.
Nu är jag ju en enfaldig och sorgsen figur av ohejdad vana, men tack och lov kan jag ännu ta till mig positivism när den bjuds.
Skrivandets glädje hos mina kurskamrater kommer nog att smitta av sig.
Hoppas det!
Yogan....ja där har jag nog ett större motstånd. Men som vår ledare sa så måste man jobba för att finna det magiska i Yogan. Kan bli svårt med mitt hämmande synsätt på meningen med livet, men som jag tidigare skrivit här på bloggen: Det tarvas ett visst motstånd för att utvecklas.
Sammanfattningsvis: Jag är glad att jag gått den här kursen och framförallt är jag glad över möten med nya människor.  Vissa lämnar mer att önska.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII


onsdag 10 maj 2017

Snor&Snörvel AB




Ack och ve om jag får be.
Mycket länge sedan som min arma lekamen drabbats av en så jobbig förkylning. Har i princip inte lämnat sängen på tre dagar.  Idag funderar jag dock på att strama upp mig och kanske till och med lämna lägenheten. Får bli en trevande promenad till Miljöhuset.
Av förklarliga skäl har inga nya texter formats. Men jag hittade en gammal text som jag skrev i maj 2008.


Nu låter Våren
över allt
hela tiden
Spov och Trast
och Kärlekskatter.

Jag antar att det var mer Vår i luften när jag skrev den.
Idag skulle det passa bättre med en Vinterdikt. Stora vita flingor faller hela tiden. Måste tillstå att jag är tämligen less på snöandet.
Ha det bra mina skrivarvänner. Håll er friska och kreativa!


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

onsdag 26 april 2017

Segt....

Just nu går skrivandet väldigt sakta.... Kommer inte till skott så att säga.
Egentligen borde jag skämmas det är ju bara att ta sig i den så kallade kragen.... Men ibland är det ju helt hopplöst att placera orden där man vill ha dom....om man nu ens hittar några som är lämpliga att placera....SUCK!
Vet ju att detta är en skrivares förbannelse men jag blir så less när det drabbar mig allt som oftast.
Nä nu har jag klagat nog för denna gång och ska försöka skärpa till mig.
Lev Läs & Skriv mina vänner.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 16 april 2017

Parkerat!



Så har jag då parkerat kvastarna för denna gång. 
Det blev en besvärlig flygtur i år. 
Vädret satte käppar i hjulet, så att säga.
Men nu är jag lyckligt hemma igen. Kanske var det sista turen med kvasten. Börjar ta på krafterna att flänga omkring på detta vis. Dessutom lockar inte Blåkulla mig på samma sätt längre. Hänger inte med de yngre häxorna och de gamla är...ja helt enkelt för slöa.
Bäst att sluta medan tid är.
Nästa Påsk kanske jag bara sopar lite hemmavid.....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

onsdag 12 april 2017

Häxbrygd



Så infinner sig då den mytomspunna Påsken.
Nu är det tid för alla vi Häxor att leva ut våra krafter.
Kvasten ska fram och poleras för bästa flygförmåga.
Efter en glad kväll på Blåkulla kanske man kan ta en extra flygtur till ett valfritt resmål....Vi Häxor skiter ju i flygskatten.
Vi ses väl????

måndag 10 april 2017

Österåsen.



Så är jag då åter hemma i min lilla lya, efter en helg på Österåsens Hälsohem.
Jag var där för att gå en skrivarkurs och fick lite hälsa på köpet. Vegetarisk kost och nolltolerans mot alkohol och tobak. 
En underbar miljö med ståtliga byggnader. Det var flera meters takhöjd, ja man kan undra varför de byggde så. 
Hälsohemmet byggdes 1901 och drevs som sanatorium.
Nu är det rehabilitering/behandlingsprogram och kursverksamhet som gäller.
Själva skrivarkursen var inte riktigt vad jag hoppades på men den tillförde i alla fall så pass att jag inte känner mig besviken.
Tyvärr kommer väl det mest bestående minnet av denna helg att vara Terrordådet i Stockholm.
Blev svårt att drömma sig bort i den fiktiva världen när den grymma verkligheten gjorde sig så starkt påmind.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 2 april 2017

Synops!

Så ska jag då försöka strukturera mig....hur det nu ska gå till är en gåta.
Hela mitt väsen opponerar sig.
Visserligen vill jag ha ordning och reda runt mig, men när det kommer till skrivandet skiter det sig. Redan när första meningen är skriven har min hjärna format den andra och den tredje ska vi inte ens tala om. Helt plötsligt har jag och min berättelse svävat iväg!
Detta blir en utmaning. 
Minsann....

lördag 1 april 2017

APRIL, APRIL....

Lurad på våren.
Faktiskt är det ju helt i sin ordning, en dag som denna.
Efter dagar med sol så faller nu ett lättsnöfall.
Aprilväder ska vara just så här. Sol ena dagen och snöfall nästa.
Bortkollrad och lurad.
Passar bra att ägna dagen åt skrivandet.
Låta fantasin ta plats och luras så mycket som möjligt.
Kanske ska jag lura mig själv också....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 28 mars 2017

Inspirerad....

Helgens skrivkurs var helt fantastisk. Tio fenomenala kvinnor som bjöd både på texter och sig själva. 
Blev så inspirerad av detta att jag genast satt igång ett nytt projekt. Nu har jag knappt tid över för något annat. Måste tvinga mig till den dagliga promenaden och att fixa något att äta. Glömmer tid och rum. Känner mig lustfylld av varje mening som jag skriver. Dock leder detta till ett mycket osocialt leverne.....
Allt har ett pris!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

måndag 27 mars 2017

Bildning

Bildning är alltid av godo, och just den gångna helgen bjöds jag på det.
Det enda negativa med denna helgkurs är att den tog slut.... Att utbilda någon i konsten att skriva "den stora romanen" är ingen lek men Annica Wennström klarade det galant. Guldstjärna till henne.
Givetvis blir jag inte någon författare bara för att jag går (ännu) en skrivarkurs, men det håller min låga vid liv. Och visst inbillar jag mig själv att det ska kunna bli något av alla ord jag skriver ner. 
Den drivkraften behöver jag. Helst av allt skulle jag behöva någon som pushade på mig varje dag. Någon som ställer krav på prestation. 
Just nu är jag uppfylld av nya influenser och av nya människor som bär på samma lust som jag.
Att skriva! 
Måste nog ta tjänstledigt från Fantasidepartementet ett tag och ansluta mig till Arbetarpartiet istället. Att skriva är nämligen ett hårt arbete. Visserligen tarvas även fantasi men när idén är kläckt, så gäller det att slita hårt......
Hur ska detta gå?????

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

fredag 24 mars 2017

Den inre striden!

Just nu kämpar jag med mig själv.
Det är en ojämn kamp.
Har inget att förlora, utom möjligen skammens rodnad. Men vad är väl det?
Bara jag själv kan skapa en förändring.
Frågan är bara när jag ska ta till storsmockan....den hänger i luften....
Jante ska få sig på näbben...minsann!!!
Ett visdomsord i husorganet triggade igång mig redan i den tidiga morgontimman.
" Det är bara de tama fåglarna som längtar, de vilda flyger!"

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 21 mars 2017

Ny befattning!

Tänka sig...har just upptäckt att jag är högsta hönset på Fantasidepartementet.
Har länge anat något varit på gång men herre guuu. HÖGSTA HÖNSET!
Nu gäller det bara att försvara min rättmätiga plats. 
Som självutnämnd och ensamgående på detta departement kan jag göra precis vad jag vill.
Vill jag ligga på divanen och käka praliner så gör jag det, och vill jag slita mina grå fjädrar och värka fram något äggstra så gör jag det.
Måste bara kläcka fram en synaps!
Allt är möjligt på Fantasidepartementet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

måndag 20 mars 2017

Blanka sidor....

Varje ny dag är som en blank sida.
Minns ännu, fast det var länge sedan, den där lyckliga känslan jag hade när jag fick en ny skriv/räknebok i skolan.
Så slät och fin.
Lovade dyrt och heligt att jag skulle skriva så fint jag bara kunde.
Hålla mig inom rutor och rader....
Inte skriva för fort, så det blev fel och jag måste sudda.
Nä, lugnt och fint!
Vårda alla rena blanka sidor.
Suck....
Som du förstår så sket det sig tämligen snart.
Inte klarade jag av att behärska min framfart med orden.
Räkneböckerna klarade sig bättre eftersom jag inte är lika intresserad av siffror.
Men alla dessa ord som ständigt pockat på. Fyllt min skalle i en vild framfart som bara måste skrivas ner.
Vem hinner då tänka på att det ska se fint ut. Jag skriver fortfarande fort och inte sällan utan eftertanke. 
Det blir ofta fel!!!
Jag har en ansenlig lunta med slarvigt nedklottrade rader. 
Borde rensa lite.
Börja på nytt....
På en blank sida.....

IIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 19 mars 2017

Förbrukad tid!

Tack och lov att gårdagen är över!
Rinnsnuva, nysattacker och svidande ögon.
En rygg i protest. 
Över vad kan man då undra, eftersom den inte utsatts för någon som helst ansträngning. 
Kanske är det LEDa eller så är det latmasken som byggt sig ett bo.
Idag känns det bättre och jag kommer att kunna tillbringa en tid utomhus.
Solen behagar också visa upp sig.
Nu gäller det att blicka framåt igen och ta sig an lite oförbrukad tid....

IIIIIIIIIIIIIIIII

fredag 17 mars 2017

Minnesdag.



Så slumpar det sig så att samma dag som jag "firar" att det är fem år sedan jag köpte min lägenhet, så dör Torgny Lindgren. En av det riktigt stora svenska författarna enligt mig.
Att han dessutom var från Raggsjö som ligger i närheten, om man ser det från en norrlännings syn på saken.
Han var en klurig man och hade en fantastisk berättarådra. Att lyssna på honom var också en fröjd. Pölsan och Humlehonung är nog favoritböckerna. Får lust att läsa om dom.
Mitt firande kom liksom av sig.
Nu kommer jag alltid att förknippa den här dagen med hans bortgång.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 7 februari 2017

Vägval.....



Före lovlig tid så vaknade jag. 
Trots stor ansträngning så hittade jag inte tillbaka till Drömriket. 
Gav upp och kopplade på autopiloten. Efter så många år som jag trampat på jordskorpan så tar det bara några minuter innan kroppen är tömd på slagg och fulltankad.
Efter den sedvanliga kaffemängden så sitter jag då här för att låta tankarna bilda lite efterlämningar.
Funderar på en vän som vandrar på en helt annan plats, både i livets skede och rent geografiskt. Placerar honom på Framtidens väg. En fin väg med diken på var sida. Det vänstra diket har små vackra röda blommor, så sköra. Det högra är alldeles ny grävd och har ännu ingen växtlighet, men det kommer, det kommer. Kanske bakom nästa krök.
Framtidens väg ser alldeles rak ut men låt dig inte luras, det finns avtagsvägar. Möjligheter att slinka in för en liten paus i vandringen. En kopp kaffe kanske på halva vägen....ja varför inte? 
Ibland hittar man rätt väg att gå utan vidare men för egen del hade jag stora bekymmer att ta mig från Smärtans stig. Den var allt för snårig. Släppte inte igenom mig. Faktum är att det tog mig många strävsamma år att röja mig fram. Men nu ligger rishögarna bakom mig och jag njuter av möjligheterna på Framtidsvägen, jag också.
Nu ska jag välkomna den här dagen och eventuellt få något gjort. Det kan köra ihop sig ibland här på Fantasidepartementet!


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII


måndag 6 februari 2017

Vad är meningen......



Ja vad är egentligen meningen med allt?
Hur mycket ska man anstränga sig?
Vissa händelser går ju inte att påverka men det som nu gör det, hur mycket krut ska man öda?
När uppväger ansträngningen belöningen?
Idag är det just en sådan där tveksam dag. 
Längtar efter att skriva men det vill sig inte riktigt. Antagligen är det för mycket annat som härjar runt i skallen. Händelser som påverkar mig.
Måste jag verkligen sätta något på pränt...? Det  är ju inga viktiga meningar för någon annan. Räcker det inte bara att jag tänker? Tankar som flyger omkring snabbt som attan. Byter inriktning fortare än en politiker. Absolut inget att bygga vidare på.
Kanske ska det vara även sådana dagar.
Jag menar...ibland är det kanske meningen att man inte ska skriva en endaste mening.....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

torsdag 2 februari 2017

Typiskt mig!




När jag drabbas av skrivarflöde så stannar tid och rum....
Jag VET att tiden är konstant men likväl tycker jag att tiden flyger fram när jag sätter igång. Vaknade före skam hade skott sig och har plitat ner två texter. 
Passar väl på att skriva ett blogginlägg, tänkte jag i min iver.
Jaha, då löpte fingrarna för fort igen och jag kom åt de där jäkla knapparna som gör texten jättestor..... och inte kom jag på hur man förminskade.... Förra gången detta drabbade mig skrev jag ett mail och det tog en evighet innan jag kunde rätta till det. 
Suck!!!!
Har ju inte tid att hålla på med tekniska störningar när jag är inne i ett flow....
Nu hoppas jag att jag rättat till textstorleken....Det får räcka för nu måste jag nog lugna mig med en kopp kaffe.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 24 januari 2017

Trumpen.....



Visst låter det fantastiskt att man numera kan vräka ur sig vad som helst....!!!!???? Man behöver ju bara se lite trumpen ut och säga att det var en alternativ sanning. 
HERRE GUUU var är världen på väg?
Man kan också svänga sin kappa lite hur som helst....dit vinden för tillfället bär...Hur ska man kunna lita på någonting? Inte undra på att man blir trumpen.
SUCK!!!!!

måndag 2 januari 2017

Copy(a)cat!



Milde Moses hur det kan bli när man inte har full kontroll på hjärnverksamheten.
På årets andra dag vaknade jag "innan skam ha skott sä"! Tvingade mig själv till "omsomnelse" fast det blev en utdragen historia. Satt uppe en stund i soffan och blickade ner på mina "undersåtar". Konstaterade att det var lugnt och stilla. Läste en bra stund innan jag åter släckte lampan.
När jag sedan vaknade en timme senare hade jag kvar en märklig dröm i mitt medvetande.... Helt galet....så glasklart upplevde jag åter hur en katt åkte genom en märklig maskin...typ en kopieringsmaskin som sakta pressade igenom kattstackaren!!!!! Alltså hur är det möjligt att sådana drömmar blir till????
Den platta katten vacklade sedan iväg och jag släppte ut den....ja nu kommer jag garanterat att glo efter platta, tilltufsade och ilskna katter på min stundande promenad.
Väljer att inte analysera denna dröm!
Ej heller kommer jag att försöka kopiera någon katt.
Lev väl där ute och dröm vackert.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Bilden från Google.