lördag 12 augusti 2017

Varför våndas?

När man känner sig vilsen i tillvaron är det lätt att tankarna löper amok.
Detta drabbar mig lite då och då, men speciellt påtagligt under sommaren. Jag väljer att skylla det på alla förväntningar som vi människor skapar inför denna korta årstid. 
Allt ska hinnas med.
Det ska vara vackert väder och alla ska vara glada och lyckliga.
Väldigt få upplever detta.
Nu nalkas hösten som är min årstid, och jag kan snart pusta ut.
På grund av det ostadiga vädret så har sommaren varit rätt hanterbar för en mogen kvinna i en tvårums lägenhet med österbalkong.
Dock och icket förty så har den gnagande oron funnits där.
Var ska jag ta vägen?
Det är liksom inte optimalt att vistas inomhus eller på stadens gator när solen slösar sina strålar. 
Idag är en sådan dag.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 8 augusti 2017

Dur & Moll



Förra veckan började i dur.
Min resekompis och jag packade väskan och drog mot Höga Kusten.
Denna pärla som bara ligger där och väntar på ett besök. Fattar inte att jag inte gjort en ordentligt besök där tidigare, med tanke på att det bara är 30 mil....
Ofattbart!
Jag sänder en tacksamhetens tanke till min vän som öppnade mina ögon.
Visserligen har jag besökt och till och med klättrat upp i grottan på Skuleberget i min fagraste ungdom, och M och jag har stannat till och fikat där någon gång, men jag har aldrig utforskat området runt Ullånger tidigare.
Det är så vackert så man har nästan svårt att ta in allt. Besöket på Ulvön blev en stark upplevelse. Tillika besöket i Norrfällsviken och Bönhamn.
Det är något visst med en Ö.
Efter tre dagar och två nätter kändes det bra i hela kroppen. Sinnena hade fått lite nya intryck.




Veckan avslutades med en kusinträff på M:s sida och det gjorde mig sorgsen. Trots trevliga människor så kom sorgen in i mig. Alla fina minnen som jag förknippar med Byn la sig som en blöt filt runt hjärteroten. Jag lämnade tillställningen ganska snabbt. 
Inser att det är så livet är.
Dur och Moll i en salig blandning. Och allt ska vi väl ha för att kallas människa....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 23 juli 2017

Ömsint....



Igår begav jag mig ut på en cykeltur. Solen behagade visa sig så det lockade fram min reslust. Målet som jag siktat in mig på är beläget ca. 1,3 mil från mitt eget pörte. Kroppen var i hyfsat skick och cykelväskorna packade. Regnställ och handskar, om nu vädrets onda makter skulle visa sig. Även en tunn mössa som får plats under cykelhjälmen. Nu behövdes bara handskarna på vägen hem. 
En trevlig eftermiddag i solsken hos goda vänner och en grillad Flankstek som sköljdes ner med ett par glas rött. 
Herre min je.... vad man kan ha det bra!!!
När så hemfärden startade så sken fortfarande solen. Så till den milda grad att jag knappt såg någonting trots solglasögon.  Tursamt nog så är det en bra cykelväg nästan hela vägen och dessutom var jag helt ensam om att framföra min lekamen på en tvåhjuling med trampkraft.
Svettig och nöjd över att klara denna strapats var det skönt att ta en dusch och sedan placera ändalykten på ett mjukt underlag.
Idag ömmar baken och knäna knorrar lite, och en tämligen skarp smärta mellan skulderbladen. Men vad annat kan man förvänta sig efter drygt två och en halv mil på en cykel av äldre modell och där växlarna fastnat på fyran....
Idag ska jag spara på kroppens resurser men visst är det fantastiskt att kunna tänja sina gränser ibland? Jag är faktiskt både stolt och ömsint!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

torsdag 20 juli 2017

Betydelser....

Igår gjorde jag en liten , med betoning på liten, road-trip.
Trots att regnet hängde i luften så lastade jag in stövlar och svampkorg ( ?!! ) i min lilla Pegga, för att styra mot mina gamla hemtrakter. Det är ju där jag vet var jag ska leta efter svamparna. Visst stack några små små kantareller upp i mossan men jag bara begrundade dom en stund. Minst två veckor till behöver dom nog.
Körde vidare mot några vänner som fortfarande bor i denna del av världen. Fick både kaffe och en trevlig stund. Solen behagade glutta fram så det blev riktigt angenämt.
När jag så styrde hemåt igen började jag tänka på sakernas betydelse. Min vän har mycket saker. Hon ser något vackert i nästan allt och har samlat på sig en hel del. Letat nya användningsområden för förbrukade ting. 
Helt olikt mig som blir mer och mer minimalistisk ju äldre jag blir.
Känner liksom att en sak bara har någon betydelse för mig om jag brukar den. Typ: Ett gammalt bord som jag inte brukar sparar jag heller inte. En servis som inte används fyller inte längre mina skåp. Detta kan låta en aning spartanskt men bor man i en tvårummare så gör man.
Nu kanske ni undrar om jag saknar något.... Nej inte saker men däremot saknar jag den svunna tiden. Men den har jag för evigt sparat inom mig och än orkar jag bära på minnena från förr. 
Svårt att göra sig av med tankar. Betydligt lättare att lämna en kasse till Allmosan.
Lev väl där ute och ta bara vara på det viktiga i livet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 18 juli 2017

Ny dag!

Ja men då får jag uppleva ännu en dag!
Vet inte vad som hänt mig men mina dagar börjar allt senare. Från att alltid ( nästan i alla fall) varit som en pigg mört redan vid sextiden så plägar jag numera inte lämna sängen förrän vid niotiden....
Om nu detta är något negativt vet jag inte. Jag hinner minsann utföra mina få sysslor ändå.
När man bor i lägenhet så kan det faktiskt vara lika så gott att ligga tyst (??) och stilla i sin säng tills resten av husets innevånare vaknat.
Sommaren fortskrider på sitt eget vis och vädrets makt råder vi inte på. Trist för alla som gillar sol och värme men ska jag vara helt ärlig så har jag inte lidit så värst mycket.
Jag skojade med en bekant och sa att det är bara att gilla läget, ta på sig solglasögon och köra kupévärmaren!
Själv ser jag fram emot hösten som är min favoritårstid. Längtar redan nu efter svampplockningen....
Nej, nu ska jag väl packa badväskan. Om det är för kallt att bada utomhus så kan man med fördel ta några simtag i stadens badhus.
Simma lugnt!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

måndag 26 juni 2017

Lite av varje.



Dagarna kommer och går, så även nätterna. Natten som just passerat bjöd mig på ett envist vakentillstånd. Det var, rent ut sagt lögn att somna.
Trots att jag var nybadad och luktade gott om hela kroppen. Rena släta lakan och en svald insomningstablett, men hjärnan vägrade koppla från. Tankar irrade runt som värsta elvispen. Alls inga obehagliga tankar men väldigt envisa.... Att dom måste tänkas just då???
Sista gången jag sneglade på klockan visade den på 03.18.
Detta sena insomnande innebar ju självklart att jag inte fick i mig morgonkaffet förrän vid 9-tiden.
Regnet öste ner och jag gjorde mig ingen brådska, slavade omkring i morgonrock och njöt av det.
Men så skingrades molnen och solen behagade titta fram.
Rask byttes morgonrocken ut mot gångarkläderna. Så fick min lekamen då sin efterlängtade och välbehövliga tur på berget. Lycka!
Lunchen blev sen och nu kommer även middagen att senareläggas. Misstänker dock att jag kommer att lyckas pressa in alla kalorier i "kakhålet" som vanligt.

Lev väl där ute och ta tiden som den kommer!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII


torsdag 22 juni 2017

Midsommar med mera med mera.....





Så har vi då kommit till midsommarhelg igen. 
Min 67:e för att vara exakt.
Numera lägger jag inte så stor möda på firandet men lite extra gott vill jag nog inmundiga. Gärna i trevligt sällskap, men om det nu blir i ensamt majestät så är det heller ingen skada skedd.
Vad jag i alla fall med säkerhet kan säga så kommer det inte att dansas på bordet. Faktum är att jag aldrig någonsin gjort det. Tavlan hänger dock i mitt kök och  inhandlades av min M för massor med år sedan. Konstnären heter May K Leon.

Min vecka har fyllts av ris och ros.
Umgänge med barn och barnbarn i lagom dos och en och annan utflykt inom regionen.
Vädret utövar sin makt och just nu är det aningen kylslaget och mycket hög luftfuktighet.... faktiskt infinner sig ett ständigt hot om blött nedfall.
Detta har inte hindrat mig från min Bergsbestigning. Med lämpliga kläder är allt möjligt.
Det verkliga smolket i min bägare just nu är att jag får vänta 4-5 månader på en tid på Hörcentralen....vad har hänt med 90 dagars regeln????
Men å andra sidan är ju min hörselnedsättning inte ett nytt påfund och ej heller akut. Man vänjer sig.

Avslutningsvis vill jag önska alla bloggarvänner en trevlig midsommar.
Dansa inte omkull, i synnerhet om du befinner dig på ett bord!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

lördag 17 juni 2017

Tystnad råder.....

Startade dagen med en mycket varm promenad på Berget. 
Plågsamt varmt men det var ändå riktigt skönt att gå ensam i skogen. Faktiskt var jag ensam i spåret och det hör inte till vanligheterna.
Naturen tar för sig och det växer så det knakar. Korpar levde rövare och kanske även andra fåglar men jag hörde bara korparna....
Min hörsel sviker mig.
Första dagen på skrivarkursen blev jag helt förskräckt....jag hörde inte vad mina kurskamrater sa....ej heller lärarna. 
Förstod ju att jag inte skulle få ut något av kursen om jag inte sa att jag hörde dåligt.
Pinsamt är bara förnamnet då det är den första informationen som man måste ge om sig själv.
Det blev till att koppla på mikrofoner för lärarna och skrivarvännerna fick finna sig i att använda sig av en handmikrofon när det ville säga något. Hämmade helt klart det spontana.
Har nu beslutat att jag ska ringa hörcentralen på måndag.
Så börjar då en ny resa för att förbättra ett sinne som avtagit. Känns inte alls kul men förstår ju att det är hög tid.
Brukar skoja och säga att alla mina sinnen har försvagats, med stigande ålder, utom ursinnet som fortfarande är intakt.
Synen har ju fått hjälp på traven och om jag nu får hjälp med hörseln så får ni passa er.
Jag kommer att vara en ursinnig kärring med falkblick och som hör minsta lilla viskning.
Varningen är härmed utfärdad.


IIIIIIIIIIIIII



fredag 16 juni 2017

Tre dagar i mitt liv!



Vissa dagar blir bättre än andra.
Helt utan förvarning möts man av trevliga människor och av positiva intryck!
Visserligen trodde jag ju inte att det skulle vara en massa trista typer som valt att gå på en Skrivar&Yogakurs på Medlefors, men det blev en mycket bättre kurs än jag trott.
Nu är jag ju en enfaldig och sorgsen figur av ohejdad vana, men tack och lov kan jag ännu ta till mig positivism när den bjuds.
Skrivandets glädje hos mina kurskamrater kommer nog att smitta av sig.
Hoppas det!
Yogan....ja där har jag nog ett större motstånd. Men som vår ledare sa så måste man jobba för att finna det magiska i Yogan. Kan bli svårt med mitt hämmande synsätt på meningen med livet, men som jag tidigare skrivit här på bloggen: Det tarvas ett visst motstånd för att utvecklas.
Sammanfattningsvis: Jag är glad att jag gått den här kursen och framförallt är jag glad över möten med nya människor.  Vissa lämnar mer att önska.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII


onsdag 10 maj 2017

Snor&Snörvel AB




Ack och ve om jag får be.
Mycket länge sedan som min arma lekamen drabbats av en så jobbig förkylning. Har i princip inte lämnat sängen på tre dagar.  Idag funderar jag dock på att strama upp mig och kanske till och med lämna lägenheten. Får bli en trevande promenad till Miljöhuset.
Av förklarliga skäl har inga nya texter formats. Men jag hittade en gammal text som jag skrev i maj 2008.


Nu låter Våren
över allt
hela tiden
Spov och Trast
och Kärlekskatter.

Jag antar att det var mer Vår i luften när jag skrev den.
Idag skulle det passa bättre med en Vinterdikt. Stora vita flingor faller hela tiden. Måste tillstå att jag är tämligen less på snöandet.
Ha det bra mina skrivarvänner. Håll er friska och kreativa!


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII