tisdag 7 februari 2017

Vägval.....



Före lovlig tid så vaknade jag. 
Trots stor ansträngning så hittade jag inte tillbaka till Drömriket. 
Gav upp och kopplade på autopiloten. Efter så många år som jag trampat på jordskorpan så tar det bara några minuter innan kroppen är tömd på slagg och fulltankad.
Efter den sedvanliga kaffemängden så sitter jag då här för att låta tankarna bilda lite efterlämningar.
Funderar på en vän som vandrar på en helt annan plats, både i livets skede och rent geografiskt. Placerar honom på Framtidens väg. En fin väg med diken på var sida. Det vänstra diket har små vackra röda blommor, så sköra. Det högra är alldeles ny grävd och har ännu ingen växtlighet, men det kommer, det kommer. Kanske bakom nästa krök.
Framtidens väg ser alldeles rak ut men låt dig inte luras, det finns avtagsvägar. Möjligheter att slinka in för en liten paus i vandringen. En kopp kaffe kanske på halva vägen....ja varför inte? 
Ibland hittar man rätt väg att gå utan vidare men för egen del hade jag stora bekymmer att ta mig från Smärtans stig. Den var allt för snårig. Släppte inte igenom mig. Faktum är att det tog mig många strävsamma år att röja mig fram. Men nu ligger rishögarna bakom mig och jag njuter av möjligheterna på Framtidsvägen, jag också.
Nu ska jag välkomna den här dagen och eventuellt få något gjort. Det kan köra ihop sig ibland här på Fantasidepartementet!


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII


måndag 6 februari 2017

Vad är meningen......



Ja vad är egentligen meningen med allt?
Hur mycket ska man anstränga sig?
Vissa händelser går ju inte att påverka men det som nu gör det, hur mycket krut ska man öda?
När uppväger ansträngningen belöningen?
Idag är det just en sådan där tveksam dag. 
Längtar efter att skriva men det vill sig inte riktigt. Antagligen är det för mycket annat som härjar runt i skallen. Händelser som påverkar mig.
Måste jag verkligen sätta något på pränt...? Det  är ju inga viktiga meningar för någon annan. Räcker det inte bara att jag tänker? Tankar som flyger omkring snabbt som attan. Byter inriktning fortare än en politiker. Absolut inget att bygga vidare på.
Kanske ska det vara även sådana dagar.
Jag menar...ibland är det kanske meningen att man inte ska skriva en endaste mening.....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

torsdag 2 februari 2017

Typiskt mig!




När jag drabbas av skrivarflöde så stannar tid och rum....
Jag VET att tiden är konstant men likväl tycker jag att tiden flyger fram när jag sätter igång. Vaknade före skam hade skott sig och har plitat ner två texter. 
Passar väl på att skriva ett blogginlägg, tänkte jag i min iver.
Jaha, då löpte fingrarna för fort igen och jag kom åt de där jäkla knapparna som gör texten jättestor..... och inte kom jag på hur man förminskade.... Förra gången detta drabbade mig skrev jag ett mail och det tog en evighet innan jag kunde rätta till det. 
Suck!!!!
Har ju inte tid att hålla på med tekniska störningar när jag är inne i ett flow....
Nu hoppas jag att jag rättat till textstorleken....Det får räcka för nu måste jag nog lugna mig med en kopp kaffe.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 24 januari 2017

Trumpen.....



Visst låter det fantastiskt att man numera kan vräka ur sig vad som helst....!!!!???? Man behöver ju bara se lite trumpen ut och säga att det var en alternativ sanning. 
HERRE GUUU var är världen på väg?
Man kan också svänga sin kappa lite hur som helst....dit vinden för tillfället bär...Hur ska man kunna lita på någonting? Inte undra på att man blir trumpen.
SUCK!!!!!

måndag 2 januari 2017

Copy(a)cat!



Milde Moses hur det kan bli när man inte har full kontroll på hjärnverksamheten.
På årets andra dag vaknade jag "innan skam ha skott sä"! Tvingade mig själv till "omsomnelse" fast det blev en utdragen historia. Satt uppe en stund i soffan och blickade ner på mina "undersåtar". Konstaterade att det var lugnt och stilla. Läste en bra stund innan jag åter släckte lampan.
När jag sedan vaknade en timme senare hade jag kvar en märklig dröm i mitt medvetande.... Helt galet....så glasklart upplevde jag åter hur en katt åkte genom en märklig maskin...typ en kopieringsmaskin som sakta pressade igenom kattstackaren!!!!! Alltså hur är det möjligt att sådana drömmar blir till????
Den platta katten vacklade sedan iväg och jag släppte ut den....ja nu kommer jag garanterat att glo efter platta, tilltufsade och ilskna katter på min stundande promenad.
Väljer att inte analysera denna dröm!
Ej heller kommer jag att försöka kopiera någon katt.
Lev väl där ute och dröm vackert.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Bilden från Google.

torsdag 29 december 2016

Gammalt & Nytt!

Gammal kärring och nya ord.
Vilken kombo....
Med ålderns rätt väljer jag bara det som passar mig. 
I alla fall tror jag då det i min enfald. Gillar fortfarande ursprungliga (?) ord, som jag en gång lärde mig i min tids begynnelse. Dock måste jag erkänna att jag blivit allt mer "utblandad" i mitt språk. Förmodligen är det omöjligt att undvika och möjligen är det ett måste för att hänga med i den allt snabbare utveckling som härjar i vårt samhälle. Ny teknik tarvar även nya uttryck.
Man vill ju inte känna någon FOMO.
Dock vore det fint att leva FÖRPACKNINGSFRI.
Men TRUMPIFIERING är verkligen att SKAMMA.....
Jamen se där redan har kärringen använt lite nya ord!
Dock kommer jag att gå min vanliga promenad upp på Berget, här blir det aldrig någon POKENAD, så det så. Någon måtta får det allt vara.
Hoppas att ni som läser detta inte GHOSTAR mig nu.....
Slutligen önskar jag alla en trevlig slutspurt och ett fantastiskt nytt år.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 20 november 2016

Glädjeyttring!



Vilken glädje det är när lusten att forma meningar börjar spira igen.
Tro nu inte att jag försöker skriva en blomsterbok, nej jag tycker bara att bilden som jag hittade på Google är både vacker och "talande".
Efter fem år av skrivartorka är det en fantastisk känsla att åter placera orden som jag vill. Det räcker gott för tillfället. Jag ska njuta så länge som möjligt. Skriva, skriva det som faller mig in. 
Tillåta mig att skriva vad jag vill.
Alla ord påverkar oss! 

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII



söndag 13 november 2016

DÅ och NU!!!



Så närmar sig morgondagen....minnesdagen som jag räds varje år.
Efter fem år börjar dock den värsta sorgen landa någonstans inom mig.
Hanterbart....fast jag aldrig trodde det....DÅ!
Men NU vill jag blicka framåt.... 
En konstig och fantastiskt känsla!
Något jag vill unna mig.
NU....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

söndag 16 oktober 2016

Utdöende forum...

Ja det är väl bara att konstatera att bloggvärlden är i en negativ fas.
Eller så är det bara i min bloggvärld det pågår. Har ju inte tillfört speciellt mycket själv så egentligen borde jag hålla truten......
Det blir dock lite trist att verka på ett forum som ser likadant ut, dag efter dag.
Då, för länge sedan, när jag började med bloggandet var det ju knappt man hann med. Läsa alla nya inlägg, kommentera, skriva nya inlägg med mera med mera....Ja det var tider det.
Nu är det Ansiktsboken och alla andra sociala medier som jag inte ens kan stava till, som slåss om vår uppmärksamhet. Inget fel med det nya men håll med om att det snart inte finns något som varar längre än en fiskfjärt....
Suck och stön så ålderdomlig jag plötsligt känner mig.
Tror jag bakar ett matbröd, det kan jag då hantera.
Och det räcker då en vecka i alla fall......



lördag 1 oktober 2016

Buon giorno!

Hemma igen efter en fantastisk resa till Rom.
Visserligen strulade dit resan någon kopiöst med förseningar, missad anslutning, mellanlandning i Köpenhamn, svarttaxi mitt i natten i Rom....!!!!! men sent om sider hamnade vi i vårt hotellrum!!! Phu...

Första dagen gick vi ut lite väl hårt i värmen, men vi kände väl att vi ville ta igen lite förlorad tid från gårdagen.
Vatikanen fick vår uppmärksamhet i stekande sol. Att det råkade vara den enda dagen som allt var gratis var ingen fördel. Turistens dag! Det var smockat med folk och enorma köer.  I solgass som sagt! Dock beslutade vi oss för att trampa ända upp i Peterskyrkan. Varmt, trångt och många steg men det var faktiskt värt det. 
Efter mat och en vila på rummet begav vi oss ut igen. Givetvis besökte vi Fontani di Trevi. Vi vandrade och glodde i fem timmar och då var orken totalt slut för oss båda två.


Spanska trappan.


Paus och lufttorkning......

Dag två tog vi en "hop-on-hop-of" buss. Trevligt och en lite behagligare dag för våra ben och fötter. Besökte Spanska Trappan och bestämde oss för att äta en Pizza. Besviket kunde vi konstatera att det var en rent ut sagt bedrövlig upplevelse. Torr tunn och knappt gräddad men dyr som tusan. Faktiskt det dyraste vi åt och det dåligaste!!!!! 
Tredje dagen tillbringade vi Trasvere området. Mycket mysiga kvarter med massor med utekrogar och små butiker. Vi åt gott denna dag och träffade två gulliga tjejer från Boston som ville veta allt om oss och Sverige. 
Innan vi gick till hotellet för lite vila så tog vi en kall Limoncello på minikrogen i närheten ( uteserveringen bestod av fyra små bord och åtta stolar bakom ett "lä" av vass.....) Där blev vi tilltalade av en man från Canada som kunde Svenska och varit i Skellefteå för ca tjugo år sedan. Helt otroligt. Det blev ännu ett trevligt möte. Faktiskt har vi mött massor med trevligt folk och en hel del från USA och Canada. Det är ju en del av tjusningen med att resa. Dessa möten.
Hemresan avlöpte i alla fall utan missöden. 
Borta bra men hemma bäst, det var skönt att slänga sig i sin egen binge......