fredag 30 oktober 2009

Gammal skåpmat

Idag får ni hålla till godo men en text som jag skrivit tidigare och publicerat på Skrivarsidan. Kom gärna synpunkter /kritik på texten.
Innehållet är baserat på verkliga händelser så till vida att gårdfarihandlare kom på besök både vår och höst i min barndom. Men det mesta är ju påhittat....

När Nasar-Nisse lärde sig cykla!

Egentligen var det underligt, ja mer än så faktiskt. Jag menar att Nasar-Nisse överhuvudtaget besökte oss. Mamma sa alltid att vi bodde så ödsligt att till och med fåglarna måste fråga om vägen.

Men tillbaka till Nasar-Nisse, han kom alltså även till oss. Både vår och höst. Ibland stannade han ett tag, om pappa hade något jobb till honom. Speciellt under sommaren kunde han dröja sig kvar. Nasar-Nisse kunde nästan allt. Snickra och sköta kreatur, läsa, skriva och han visste allt, enligt mamma. Ja han var hennes skvallertidning kan man säga. Vi ungar var både lite skraja och imponerade av denne man, som kom gående med sin ränsel och väska.

Efter dom vanliga hälsningsfraserna och det obligatoriska kaffedrickandet så kom då väskan äntligen fram. Med stora ögon beskådade vi denna ritual varje gång. Hur han lade den slitna resväskan på kökssoffan och började packa upp sina varor inför våra nyfikna ögon.

Först kom dom tråkiga men nödvändiga herrunderkläderna, långkalsonger och brynjor. Blåblusar och någon gång en flanellskjorta. Sedan kom lite smågrejer i största allmänhet såsom vispar, moraknivar, sågblad, spikar i olika storlekar, ljusvekar och mycket, mycket mer. I det understa lagret fanns det bästa för kvinnfolk och för småglin. Det var ett smart drag av Nasar-Nisse att placera det i understa facket för innan kvinnorna hade fått beskåda dom vackra, blanka underkläderna i laxrosa, blev han inte avfärdad. Inte ens i det allra fattigaste pörte.

Bredvid kvinnofröjden fanns ett litet fack med diverse krims och krams. Där fanns doftande tvålar, visselpipor, halsband av glaspärlor, kortlekar, tärningar, skrivhäften och pennor, tummade exemplar av tidskrifter och ibland någon bok.

Medan mamma suktade och strök på det fina silket valde hon alltid något viktigt. Som ett nålbrev eller en trådrulle, något måste hon ju köpa för att Nasar-Nisse skulle bli glad. Pappa däremot var inte rädd att spendera, han handlade ofta både sågblad och långkalsonger och alltid något till småungarna som han sa. Han var glad och tacksam för Nasar-Nisse som var ett trevligt avbrott i slitet och en välkommen arbetsavlastning. När affärerna var avklarade plockades alla osålda varor tillbaka på sin plats i väskan. Sedan ordnade han oss i storleksordning och gav oss var sin slickepinne, i tur och ordning, medan han sa våra namn och rufsade om oss i håret. Vi bockade och neg och stoppade in snasket så fort vi kunde. Jag lät klubban ligga så länge i ena kindpåsen så att skinnet blev alldeles skrövlig på insidan. Sedan smackade jag och bytte till andra sidan. När ungefär halva klubban var förbrukad slickade jag mig om läpparna och stoppade resten under min madrass. Där fick den ligga olika länge, beroende på hur mitt sötsug infann sig. Innan allt det söta var slut hade jag även slickat i mig en hel del damm och ludd men även det smakade ju sött.

En sommar kom Nasar-Nisse tidigare än vanligt. ja det var innan staren kommit.

Den här gången stretade han sig uppför backen till vårt hus, ledandes en cykel. Väskan var fastspänd på pakethållaren och ränseln hade han gillrat fast framanför styret där det satt en rostig barnsadel.

Han berättade att han fått cykeln som betalning för diverse varor.

Vi ungar skockades runt cykeln och undrade om det var svårt att lära sig cykla? Nasar-Nisse tog av sig slokhatten och torkade sig i pannan medan han finurligt sa att det återstod att se.

Pappa avbröt oss och frågade om det gick an att få lite hjälp med ditten och datten. Mamma hade givit oss ännu ett syskon och var lite klen. Och pappa själv hade inte hämtat sig från sitt ryggskott. Visserligen fick vi ungar hjälpa till men en del saker krävde sin man, som pappa sa.

Så kom det sig att Nasar-Nisse blev hos oss nästan hela sommaren. På kvällarna tog han fram cykeln medan vi ungar trängdes på trappan. Varje kväll bjöd han oss på underhållning. Han övade och övade medan gräset nöttes bort på gårdsplanen. Antingen var han ovanligt klumpig eller så var det något fel på själva cykeln. Det påstod i alla fall Nasar-Nisse, varje gång som han trillade omkull. Vi skrattade och hade hjärtans roligt, men så här i efterhand undrar jag hur mycket han slog sig.

När pappa åter var arbetsför och mamma knogade på som vanligt igen så var det roliga slut. Nasar-Nisse sa att det var hög tid att förflytta kroppen och saluföra sina varor till alla och envar. Hela familjen stod på gårdsplanen och vi barn blev mäkta förvånade när han elegant svingade sig upp på sin velociped hur enkelt som helst.

Många år senare berättade han att han kunde cykla redan när han kom, men att han tyckte om att höra oss skratta. Det hade varit värt varenda blåmärke….

torsdag 29 oktober 2009

Ord från en skrothög....


Vissa dagar vaknar man och känner sig som den skrothög man är! Idag är nästan en sådan morgon, fast jag vägrar att släppa fram skrotet. Jag ska mota stelheten på flykten och svälja kraxet. Behandla mig med vita piller! Ikväll SKA jag på bio. Med tjejerna...Vi ska se "Flickan som lekte med elden" så det så! När förra biobesöket gick av stapeln ( Mannen som hatar kvinnor) däckades jag av influensa och missade allt det roliga. Jag har läst böckerna av Stieg Larsson. Dessa omskrivna böcker som är bra, visst är dom det, men stundtals var det för mycket ord. Jag erkänner att jag läste fort på vissa sidor. Det blev stundtals lite för mycket av det goda eller rättare sagt det onda.... Vänner som redan sett filmen varnar mig för att den är rå så jag kanske måste ta med en kudde att gömma mig bakom. Ska bli spännande!

onsdag 28 oktober 2009

Förbrukade ord....

Idag är det onsdag och sop-hämtar-dag hos mig.
Det påminner mig om min allra första text som jag fick publicerad på Skrivarsidan.
Jag minns än känslan när jag kunde läsa mina ord på dataskärmen. En text som jag totat ihop och som vem som helst nu skulle kunna läsa. Skrämmande och roligt på samma gång.
När jag läser texten i dag så ler jag lite över det banala, men samtidigt gör den mig glad för att jag vågade. Man måste sticka fram nosen om man ska komma någon vart....nu kanske jag inte kommer så långt men man får väl vara glad över en liten bit!
Här kommer texten, håll till godo!

Sophanteringens vedermödor!

Förstrött läser jag insändarsidan i lokaltidningen om en arg medborgare som blivit ertappad med att sortera fel på sopstationen.
Ilsket väntar han nu på åtal.

Ja, ja tänker jag, sophantering är farliga saker och minns med obehag min egen skräckupplevelse med en soppåse. Det var en varm dag för två somrar sedan som jag gick med mina sandalklädda fötter med en soppåse, mot den gröna sopbehållaren, helt ovetande om dess onda sinne.

I samma stund som jag lyfte locket, satte den sig i rörelse mot mig, automatiskt satte jag fram högerfoten för att stoppa dess framfart.

Det skulle jag inte ha gjort. Den högg direkt!

Stortånageln slog i ( vet än i dag inte i vad) och bröts loss! Den satt bara fast i nagelbandet, stod alltså rakt upp....Fy tusan så ont det gjorde och nästan omedelbart började blodet spruta. Haltande tog jag mig förbi en förvånad man och son som mekade med bilen.

- Soptunnan, flämtade jag, den slet loss nageln.

Jag linkade in i badrummet och utan att tänka så försökte jag tryckte ner nageln men det gick inte. Då försökte jag slita loss den, men blodet gjorde att jag bara slant. Men ett djupt andetag senare lyckades jag slita loss den. Blodsprutet ökade och benen vek sig. Jag dråsade ihop i duschen. Min man kom in, såg blodbadet och ringde vårdcentralen som sa att jag skulle komma och visa upp det i morgon och ta en Alvedon.

- Alvedon, Herre Gud, det kändes ju som om hela tån var loss!
Jag tog två....

Natten blev minst sagt orolig, hela tiden nuddade min nagellösa tå mot något. På morgonen hade det fastnat ludd på den köttiga yta som numera prydde min stortå.
det blev ett par rätt så besvärliga veckor, men så småningom växte det ut en ny, stark nagel. Men än i denna dag så ryser jag när jag tänker på vad som hände när jag gick ut med soporna den där sommardagen.
Så tänk på att det inte är riskfritt att gå ut med soppåsen, man bör i alla fall ha ordentligt på fötterna.


Ja så skrev jag då, idag skulle den nog se lite annorlunda ut, men det är en helt annan historia....





tisdag 27 oktober 2009

Att bruka ord....

Är man som jag en stor brukare av ord, på alla sätt och vis, så kan man inte låta bli att fröjdas över en välskriven bok. Ibland kan boken ge mer till läsaren än författaren kanske tänkt.
I en av de böcker som jag senast lånade på biblioteket låg det ett vykort från 29/10 2008, med andra ord skrivet för snart ett år sedan.
Det är en trevlig födelsedagshälsning som skrivits med en rätt slarvig handstil. Precis som jag själv brukar skriva. Man börjar så ordentligt längst upp med gott om plats för sina ord, men innan man hunnit skriva klart så är utrymmet slut och man får tränga ihop dom sista raderna. Så tror jag att det är för dom flesta...ord skapar ord!
Detta vykort gladde säkert mottagaren som utöver grattishälsningen också lovades ett längre brev innan jul.
Ett trevligt citat stod på kortet: " Får jag ha lite kul är jag nöjd". Visst är det tänkvärda ord?
Nu ska jag försöka forma lite egna ord i mitt manus och det är alltid kul, till och med när man kört fast är det en kittlande känsla att kunna använda ord som man själv behagar.
Sedan är det ju en helt annan historia om det blir en välskriven bok eller om det bara blir en plats för mottagna vykort....

söndag 25 oktober 2009

Hjälpmedel....


Befinner mig i ett tillstånd där hjälpmedel är nödvändiga. Ryggeländet är ett värkande inferno som icke låter sig böjas. Att sitta är heller inte en optimal ställning, dessutom känns det inte bra att stå mer än korta stunder..... Då återstår det att inta sängen med andra ord så är det ryggläge som gäller. Kryckor och stödkorsett, ja inte är det lätt!

fredag 23 oktober 2009

Ingen brist....

Just för tillfällen lider jag ingen brist på smärta!
Ryggen har behagat bjuda mig på en resa till smärtans rike.
Min förvirrade hjärna lever i ett töcken av värktabletter.
Inga egna texter kommer att produceras idag men en text ur PROFETEN av Kahlil Gibran ska ni få.

Tala till oss om smärtan

Er smärta bryter sönder det skal som omger ett förstånd.
Så som frukternas kärna måste brista, för att dess hjärta skall framträda i solen, måste även ni känna smärta.
Men om ert hjärta kunde förbliva i förundran över ert livs dagliga under, skulle smärtan inte förefalla er mindre sällsam än er glädje; och ni skulle erkänna ert hjärtas växlingar så, som ni alltid har tagit emot årets växlingar som går fram över era åkrar.
Ni skulle med upphöjt sinne genomlida era sorgers vintrar.
Mycket av er smärta har ni själva valt.
Det är den bittra dryck. med vilken läkaren inom er helar ert sjuka jag.
Lita därför på läkaren och drick hans helande dryck i rofylld tystnad. Ty om hans hand än syns tung och hård. styrs den dock av den Osynliges ömma hand.
Och fast den bägare han överbringar bränner era läppar, har den blivit formad av den lera, vilken Krukmakaren fuktat med sina egna heliga tårar.

Ja så skriver den gode Gibran ( 1883-1931 )
Kloka ord från en klok man. Bra att läsa när man själv känner sig galen....

torsdag 22 oktober 2009

Brister.....

Mina brister är många!
Just nu brister jag nästan ut i gråt över min bristfälliga rygg. Jag som varit rätt så förskonad från svåra smärtor i ryggen den senaste tiden, medan ansiktsvärk och hälsporre har härjat i kroppkakan.
För övrigt lider vi brist på en hel del matvaror i huset och på sängbordet är det brist på något läsvärt.
Dom två sistnämnda bristerna ska vi åtgärda i dag och förhoppningsvis försvinner mitt onda.
Då ska jag brista ut i jubelsång!!!!!

onsdag 21 oktober 2009

Grammatikhelvittine.....

Som jag tidigare nämnt så är jag ingen fena på grammatik!
Håller som bäst på att skriva om ( ja det verkar som om det blir det....) mitt manus! Själva innehållet i berättelsen blir densamma men upp lägget blir nytt. Tack Ninna!

Att både hålla ordning på texten och grammatiken är svårt. Presens hit och imperfekt dit.....
Ett tråkigt arbete.....
Här kommer en rolig beskrivning på lite termer.....som en frustrerad lärare lärde ut på sina svensktimmar i en stökig klass. Bra eller dåligt, döm själva!

SUBSTANTIV: Substantiv är ord som du kan sätta "fan" eller "djävel" efter, t.ex. gubbdjävel, hammardjävel och klockfan. (Gubbe, Hammare, Klocka)

ADJEKTIV: Adjektiv är ord som du kan sätta "skit" före, t.ex. skitbra, skitsnygg och skitsnabb.
( Bra, Snygg, Snabb )

VERB: Verb är ord som du kan sätta "utav helvete" efter, t.ex. åt utav helvete, sprang utav helvete och körde utav helvete.
( eller att sätta ATT före som jag lärde mig ATT äta, ATT springa, ATT köra...)

Nu tillbaka till verkligheten och skrivandet....

tisdag 20 oktober 2009

Vägar.......


Det gamla talesättet om att genväg kan bli senväg stämmer i mångt och mycket!!!
Redan i småskolan hade jag bråttom, inte ville jag traggla grammatik när så många sagor fanns att berätta. Gissa om jag ångrar nu, att jag inte lyssnade på Karin Palo....eller på magister Marklund och alla efterföljande lärare som försökt utbilda mig??!!!
Nu måste jag hålla isär presens och imperfekt. Texterna blir väldigt svåra att ta till sig om man blandar hur som helst, vilket ofta händer mig....jag har ju så bråttom.
En annan brist som jag besitter är förmågan att gestalta. För mig vill det ofta bli en beskrivning, rakt av.
Ja som ni kanske förstår så har jag ett digert arbete framför mig...
Igår satte jag igång för att renskriva mitt manus, men insåg redan efter första sidan att det nog blir att skriva nytt.
En fördel är att jag vet vad jag ska göra i vinter, nu gäller det bara att göra det bra också!!!!
Blomman här ovanför har jag fått för att jag gjorde ett inhopp som chaufför på allmänna vägar.... en punktering kan ställa till mycket förtret! Nu löste det sig och blomman är ett vackert bevis på det, så länge jag nu kan hålla den vid liv. Bra att ha den på bild!

söndag 18 oktober 2009

Hur det hela började....

Att skriva har varit ett stort intresse i många, många år, ja nästan så länge som jag kan minnas.
Först var det i dagböcker jag skrev ner mina tankar. Inte alltid så spännande läsning, vissa dagar stod det bara att jag tvättat håret, men jag skrev i alla fall något varje dag.
Under min aktiva tid som krukmakare blev det inte så mycket tid för skrivande men en längtan fanns....
När jag blev medlem på Skrivarsidan, för snart tre år sedan, förändrade jag min inställning till det skrivna. Man kan säga att jag öppnade byrålådan.... gamla utkast plockades fram och skrevs på nytt. Händelser formades till små berättelser. Skrivandet fick en stor plats i mitt liv. Kontakten med alla duktiga och trevliga människor, runt om i Sverige, stimulerar mig och ger mig mod.
Mina första texter som publicerades på Skrivarsidan är väl inte några mästerverk precis men alla är vi barn i början.
Förhoppningsvis blir jag bättre och bättre i och med att jag skriver. Mitt motto: Lev Läs & Skriv försöker jag följa. Varje dag utan en skriven rad är en bortslösad dag!

Sista helgen......

Nu har vi varit i stugan för sista gången detta år!
Det blev en fantastisk helg på många sätt. Våra grannar, tillika husägarna, från Norge var på höstbesök, och då blir det trevligt.
Naturen visade sig också från sin bästa sida, lite kyligt men vad kan man annat vänta sig när vi är i mitten av oktober. Stugan är som sagt en sommarstuga så det har gått lite ved till den öppna spisen, men att sitta framför en sprakande och värmande eld är aldrig fel tycker jag.
Till och med skogen stod i brand, en kort stund innan solen gick ned. Vi har gjort en ny upptäck runt Byskeälven den här hösten. En bäckravin som är rena rama trollskogen. Bilder kommer nog att dyka upp så småningom, kanske med en text...!
Nu ska jag acklimatisera mig tillbaka till cyber världen...

fredag 16 oktober 2009

Tredje inlägget....


Vill verkligen komma igång att skriva, men känner att jag måste få kläm på mera funktioner till den här bloggen. Inte för att jag behöver lära mig allt ( ? !!! ) redan nu, men att veta hur man infogar bilder och dokument är ju en fördel. Inte för att det kommer att bli så mycket bilder, men ibland kanske jag vill ta till den gamla klyschan: En bild säger mer än tusen ord!
Som nu till exempel.
Har just lagat en Tjälknöl och så här ser receptet ut i min "Svarta Bok". Så här mycket klotter är det inte på varje sida, men det är vanligt förekommande. Här har jag gjort den första anteckningen redan 1989. Kluddet ger mig minnesbilder om varför jag lagat denna rätt...och det sätter igång mig! En annan egenhet som jag har är att jag brukar göra små anteckningar, när vi packar kött. Det kan stå vad det är för väder just då eller om det hänt något speciellt. Det är kul att ta upp en Bogstek med följande text: Bogstek, Älg 11 okt 20xx regn och rusk, städat förrådet.
Inte för att det är kul med regn och rusk och att städa förrådet är då inte heller kul, men det ger mig minnesbilder, och det gillar jag som sagt. Så jag fortsätter nog med mitt kludd.....

torsdag 15 oktober 2009

Andra dagen.....

Börjar låta som en tidigare beskriven skapelseberättelse.... ni vet den där historien som är präntat i en "tegelsten" med små pyttebokstäver på tunna tunna blad. Ja ni vet! Den stora svarta boken!
Riktigt så stort projekt som det som beskrivs där, är det inte att starta upp en ny blogg, särskilt inte när man tjuter sig till hjälp från dom som kan.
TACK alla ni som hjälper mig hela tiden!!!!
Hur som haver, jag kör och ser hur långt det räcker....Om jag nu inte får det snyggaste stuket på bloggen så är det inte hela världen, det är tänkt att texterna ska vara det viktiga....jag har ju den andra bloggen för livet i allmänhet och foton.
http://northlongswamp.blogg.se/

Igår fick jag ett utlåtande på mitt bokprojekt, från en skrivarvän.
Fattar än inte att jag vågat skicka ifrån mig min text till två duktiga skrivare/författare, men jag hade kört fast och då är det bra med nya infallsvinklar från andra hjärnor.
Utlåtandet var jättebra, hon är kunnig och saklig. Jag vet att det är mycket som fattas innan (och om ) man ska skicka texten till ett förlag så det är väl bara att jobba på. Jag fick då en nytändning, här ska skrivas.!

¤ Fixa så att skrivaren funkar ( Långa texter vill jag läsa på papper....)
¤ Läsa igenom (IGEN) och stryka......och skriva nytt.
¤ Ta reda på mera fakta.

Ja tre punkter ser inte ut så mycket när man skriver ner dom, men tro mig detta kommer att ta tid! Jag lovar att hålla er underrättade.
Nu har tre koppar kaffe runnit ner genom strupen så nu är jag redo att lämna mitt röda lilla hus och ratta POLON till Staan för att köpa mat som ska räcka en vecka.

onsdag 14 oktober 2009

Första bladet......

Första raderna på min nya blogg!
Känns både spännande och nervöst.
Här har jag tänkt publicera några av mina texter och även delge er mina tankar....I alla fall några av dom.
Nu ska jag bara, ja bara och bara, sätta lite personlig prägel på utseendet, på bloggen alltså! Det andra utseendet går det inte att göra så mycket åt. Rynkorna sitter där dom sitter.