Vägval.....

Före lovlig tid så vaknade jag. 
Trots stor ansträngning så hittade jag inte tillbaka till Drömriket. 
Gav upp och kopplade på autopiloten. Efter så många år som jag trampat på jordskorpan så tar det bara några minuter innan kroppen är tömd på slagg och fulltankad.
Efter den sedvanliga kaffemängden så sitter jag då här för att låta tankarna bilda lite efterlämningar.
Funderar på en vän som vandrar på en helt annan plats, både i livets skede och rent geografiskt. Placerar honom på Framtidens väg. En fin väg med diken på var sida. Det vänstra diket har små vackra röda blommor, så sköra. Det högra är alldeles ny grävd och har ännu ingen växtlighet, men det kommer, det kommer. Kanske bakom nästa krök.
Framtidens väg ser alldeles rak ut men låt dig inte luras, det finns avtagsvägar. Möjligheter att slinka in för en liten paus i vandringen. En kopp kaffe kanske på halva vägen....ja varför inte? 
Ibland hittar man rätt väg att gå utan vidare men för egen del hade jag stora bekymmer att ta mig från Smärtans stig. Den var allt för snårig. Släppte inte igenom mig. Faktum är att det tog mig många strävsamma år att röja mig fram. Men nu ligger rishögarna bakom mig och jag njuter av möjligheterna på Framtidsvägen, jag också.
Nu ska jag välkomna den här dagen och eventuellt få något gjort. Det kan köra ihop sig ibland här på Fantasidepartementet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Vad är meningen......

Ja vad är egentligen meningen med allt?
Hur mycket ska man anstränga sig?
Vissa händelser går ju inte att påverka men det som nu gör det, hur mycket krut ska man öda?
När uppväger ansträngningen belöningen?
Idag är det just en sådan där tveksam dag. 
Längtar efter att skriva men det vill sig inte riktigt. Antagligen är det för mycket annat som härjar runt i skallen. Händelser som påverkar mig.
Måste jag verkligen sätta något på pränt...? Det  är ju inga viktiga meningar för någon annan. Räcker det inte bara att jag tänker? Tankar som flyger omkring snabbt som attan. Byter inriktning fortare än en politiker. Absolut inget att bygga vidare på.
Kanske ska det vara även sådana dagar.
Jag menar...ibland är det kanske meningen att man inte ska skriva en endaste mening.....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Typiskt mig!

När jag drabbas av skrivarflöde så stannar tid och rum....
Jag VET att tiden är konstant men likväl tycker jag att tiden flyger fram när jag sätter igång. Vaknade före skam hade skott sig och har plitat ner två texter. 
Passar väl på att skriva ett blogginlägg, tänkte jag i min iver.
Jaha, då löpte fingrarna för fort igen och jag kom åt de där jäkla knapparna som gör texten jättestor..... och inte kom jag på hur man förminskade.... Förra gången detta drabbade mig skrev jag ett mail och det tog en evighet innan jag kunde rätta till det. 
Suck!!!!
Har ju inte tid att hålla på med tekniska störningar när jag är inne i ett flow....
Nu hoppas jag att jag rättat till textstorleken....Det får räcka för nu måste jag nog lugna mig med en kopp kaffe.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII