Trots att jag gillar vintern så känner jag alltid att det är skönt när januari är till ända. Antagligen beror det på att mörkret viker för ljuset.idag var jag en tur till barnbarnen för att leka i den fluffiga snön medan "paranteserna" tapetserade på övervåningen. Ditresan var inte kul på grund av all snörök som i sin tur berodde på att det inte var nyplogat. Men tar men det i snigelfart så kommer man förhoppningsvis fram välbehållen.På hemresan såg jag FEM älgar som kalasade på några videbuskar alldeles bakom viltstängslen.Hur många renar jag såg på Drängsmarksrakan kan jag inte upplysa om. Men ett naturligt farthinder är dom hur som helst.
Idag kom en kallknäpp.Ett bra väder att elda och dona på inomhus tyckte jag.Sonen ville dock att vi skulle åka till stugan för att kolla så allt står rätt till. Det blev både och, jag har skrivit 714 nya ord och det känns fortfarande riktigt bra. Orden bara poppar upp i mitt sinne.Besöket i stugan var trevligt, allt var intakt och jag kan garantera att det blev en uppfriskande promenad i djupsnön. Tämligensnabbt blev det svettigt! Nu lagar Maken middag: lax och husets goda fisksås.En trevlig fredag med andra ord.
Frostigt mottagande till alla som kommer på besök nu, till Maken och hans fru!!!
Idag har jag präntat ner ettusenfyrahundratjugoåtta ord.Inte har det vållat mig särskilt stor möda heller. Det har varit riktigt roligt att skriva igen. Inte det minsta ringrostig har jag känt mig. Nu består min text av 5051 utvalda ord. Ett kilo ärtor har kokat till en god soppa under tiden. Nästan utan tillsyn. Slängde i en bit rimmat fläsk, lök, mejram och timjan och rört om när jag behövt sträcka på mig.Efter lunch tog jag en kall, kort promenad innan jag åter satte mig vid tangentbordet.Fick en uppmuntran av en skrivarvän att publicera mitt manus här på bloggen, men jag vet inte om jag har det modet.....Måste nog grubbla lite på det.Ser fram emot morgondagen.
Nu har jag städat runt symaskinen, mitt projekt är klart för denna gång.Vindjuren är packade ( !!! ) för vidare transport till annan ort.Jag ska åter anstränga min hjärna med att forma ord på rätt plats. Det var ju ett tag sedan så det är inte utan att jag känner mig lite ringrostig.Men innan jag vet ordet av så är nog bordet åter belamrat med papper och pärmar.Tveksamheten kommer att sväva likt ett dammoln runt mig.Ikväll ska jag läsa igenom det senaste jag skrev.Natten brukar bjuda på ledtrådar, så imorgon kan jag förhoppningsvis sätta igång att knappa fram sida efter sida....eller så kör jag fast.Vad vet man vad framtiden har att bjuda?
Ja det funkade ju bra! tack Cici! Bilden är från Annemarie Körling som har en trevlig blogg som jag besökt lite då och då. Den här bilden fanns på Googel. jag skrev skrivandet i sökrutan och fram kom bland annat den här bilden. En talande bild för mej. Att skriva är mycket funderande!
Helgen har passerat.Paltfest, sport, sport sport på teven och en och annan promenad. Stunder vid symaskinen med täta pauser så att kroppen inte ska jämra sig alltför mycket. Nästa vecka ska syarbetet vara klart och därefter ska Make och Son bygga om den delen av arbetsrummet. Hallen på övervåningen har förvandlats från ett rum som man bara passerat till att bli ett av det mest använda rummet. Där finns Makens datavrå och flugbindarhörnan och som sagt min syplats....som nu ska få en ny planlösning. Med en anpassad höjd på bänken och en bättre belysning. Och mera hyllor. Det är märkligt vad man behöver mycket grejjer för att sy en ko!
Igår fyllde kära svägerskan "pension" och det ställdes till med paltkalas, eller som vi säger här uppe: Paltsvimma!Det bjöds både på gråpalt och blodpalt. Blodpalten kokades i renbuljong som sig bör.Det är ett kladdigt tilltag att koka blodpalt eftersom smeten ska vara just...smet!Till paltarna serverades stekt bogfläsk, kokt renkött, vitkålssallad, lingonsylt och smör. Alla åt av hjärtans lust men vi klarade oss, tack och lov, från paltkoma.Vi lyckades därför pressa i oss en tårtbit också.
En stol att vila sig på!
Jubilarens make bakar blodpalt!
Alla lät sig trakteras....gammal som ung!
Givetvis togs den klassiska bilden, jubilaren bland alla blomster.
Nu menar jag det vi lever, inte det veka. Jag minns ett citat från en okänd som passar in i mina tankar för närvarande.
Det finns saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
Om man tänker stort så fylls man av alla de goda saker som man borde göra men oftast bara tänker. Räknas då tanken? Visst vill jag hjälpa alla som har det svårt men det mäktar jag inte. Fredar mitt samvete med att skänka en slant då och då och bistå mina nära och kära med ett handtag eller två . Mera är det inte. Tänk om livet kunde vara mera rättvist, då vore det lätt att leva. Kanske så lätt som Tranströmmer uttryckt sig.
Allt var lätt, ett kilo vägde 700 gram, inte mera.
Medan jag utför diverse sysslor så arbetar hjärnan med sitt. Texter formas och ord letas. Små minnesnoteringar skrivs på närmaste lapp, om jag hittar en penna. Annars samlar jag mina påhitt i min privata "hårddisk". Enda problemet är att jag börjar undra om jag kommer att hitta alla klurigheter och foga ihop dem till en vettig text.... Det kommer att bli en spännande uppgift. Roligt är det att se och läsa att det mesta i bloggvärlden pågår som vanligt. Det känns tryggt!
Just nu behagar orden trilskas med mig. Jag vet att dom finns men kan inte placera dom på rätt ställe. Ingen ny företeelse men likväl frustrerande. Under tiden som ordet har makten så passar jag på att göra undan diverse sysslor som "ligger efter", och att läsa andras ord.Har just läst klart Hypnotisören av Lars Kepler. Vem det nu är??I alla fall så är det en mycket spännande psykologisk deckare. Eftersom det är barn och psykiskt sjuka människor med i berättelsen så kan man inte låta bli att bli berörd.Läs den!Nu har jag börjat på Sommarsquash tokolosh av Rachel Zadok som Ninna tipsat om. Verkar bli en spännande upplevelse att ta till sig....När jag inte läser så försöker jag vara kreativ vid symaskinen. Det är ingen bra arbetsställning för mig så kroppen kräver ideligen pauser. Man kan säga att arbetet fortskrider sakta!!! En fördel med att skapa något med sina händer är att hjärnan stimuleras på samma gång. Kanske kan jag sy ihop mitt manus vid symaskinen....
Vill bara meddela er, kära följare att det kommer att bli lite si och så med blogginläggen ett tag. Har lite att pyssla med som tarvar sin tid och min närvaro.Fast igår höll jag på att missa hela tillställningen som jag bestämt mig för att delta i. Men tur nog finns hela händelsen att läsa på Byrackan. Gör det!Ibland blir det på det viset att saker och ting kör ihop sig utan att man kan ändra på det och även utan att man tycker illa vara.Var sak har sin tid!Häromdagen gjorde vi en utflykt till havet för att skotta av snö från en sommarstuga. En trevlig stund för mig som inte skottade utan bara fikade och njöt av vacker natur och glada släktingar.Sedan var det nödvändigt med en tur till Staan för att inhandla viktualier.Närvaron vid invigningen av Compositbalkongfabriken i Fällfors och politikerkonfrontationen om skolans nedläggningshot, blev ett fiasko från min sida men man kan inte lyckas jämt. Detsamma gäller vad skrivandet anbelangar lite av ett fiasko just dessa dagar, men jag kommer tillbaka!
Nu är det nio år sedan jag började knappa på mitt första manus. Det blev ca trehundra A-4 ark som nu sitter i en pärm.Jag skrev bara ner allt som dök upp i skallen utan någon vidare tanke på var historien skulle landa. Berättelsen handlar om en kvinna som förlorat sin familj i en bilolycka och flyttar med sin sorg till norra Skottland. ( Jag har en egen längtan till Skottland) Jag hade läkarorder att ta det lugnt efter en operation så att sitta och knappa fram ord på datorn ansåg jag som ett lätt arbete!!! Men hur lätt är det att skriva bra? Fråga vilken författare som helst, men jag tror inte att det finns någon som tycker det är lätt hela tiden. Nu är jag ju inte någon författare men en skrivare vill jag nog kalla mig. Jag skickade min text till en skrivarvän från Skrivarsidan som läste mitt utkast. Lustigt nog under sin vistelse hos en dotter som för tillfället bodde i Glasgow...Man kan säga att hans utlåtande blev: En ros i en rishög!Han tipsade mig om att förlägga min berättelse till mina egna trakter så att det skulle bli lättare att vara trovärdig.Sagt och gjort.Nu är min historia förlagd till ett boställe i mina trakter. Handlingen är också annorlunda, men inte är det lätt för det. Nu vänat jag på ett nytt ingrepp ( litet och enkelt) som kommer att kräva stillhet igen.Frågan är: Ska jag börja på ännu en story? Det känns som om jag bara harvar på i gamla hjulspår.Skriver om och om igen!
Äntligen lite struktur på livet. Morgonbestyren är åter just morgonbestyr. har skrivit 571 ord som nu ska få ligga till sig. har tänkt om i upplägget. Skriver nu i kapitelform, alltså inte en enda lång berättelse utan jag spaltar upp det i olika kapitel som jag sedan får ordna upp. Tillbaka till manuset....
Nu är snart helgerna avklarade och det tycker jag är skönt. Visst fattar jag att alla som är ute i arbetslivet gillar lediga dagar men se jag gillar de så kallade grå vardagarna bäst. Jag tycker inte att mina dagar är särskilt grå utan mera som en färgglad palett. Ni ska få en text som jag skrev redan september 2007 som anspelar på en helt annan måndag än den som vankas i morgon.... Jag har passerat stadiet av " klimakterie-kossa" men visst minns jag hur det var!
En helt vanlig måndag
Vaknar av att solen värmer min redan klimakteriesvettiga kropp. Svingar benen över sängkanten och vips så har jag tofflorna på fötterna och slafsariväg mot toan.
Gnolande kliver jag ur tofflor och låter morgonrocken falla. Duschstrålarna träffar mitt mjuka hull och får ner kroppstemperaturen till en acceptabel nivå.
Virar en handduk om skallen tar på mig morgonrocken igen och tar fart mot kaffebryggen. Fem koppar vatten och fem och ett halvt mått Zoega. Locket på skorpburken skramlar till och utan ansträngning slinker dom fördärvande chokladskorporna in i min mun. Försöker förtränga kaloriinnehållet och frammanar en bild av nyttiga Grahamsskorpor, diabetesvarianten, istället.
Solen skiner från en molnfri himmel och jag känner hur mitt ansikte blossar och att några förhatliga svettpärlor sipprar fram på överläppen. Pust och stön, när ska dessa svettfloder sluta. Det känns som om jag befinner mig i en helt annan kropp när vallningarna kommer. Vallningar vilket löjligt ord. Vallningar låter alltför vänligt, som kluckande vågor. Värmeanfallen som besitter min kropp är mer att likna vid en stånkande vedpanna, som når kokpunkten. Frustande och stånkande med ångan sprutande.
Eftersom jag ska till tandläkaren idag så har jag en liten extratimme som jag försöka njuta av så här på morgonen. Gubben är redan på jobbet och äldste sonen har väl knappt hunnit lägga sig, efter ännu en natt av TV-tittande. Ack om han ändå kunde få sig ett jobb, kanske som TV-recensent…?
Dyker in i klädskrubben och rotar fram ett par jeans och en svart tröja. Jäkligt less på svarta tröjor, men det syns ju minst på dom. Svettfläckarna alltså.
Lovar mig själv att så fort jag svettats mig igenom klimakteriet så ska jag klä mig i ljusblå skjortor hela tiden. Å i beiga!
Väl framme hos tandläkaren slinker jag in på toan och torkar bort svettpärlor ( lika fånigt ord som vallningar, bah pärlor..) från ansiktet. En pappershandduk letar sig in under tröjan och torrlägger vecken under brösten och mina armhålor.
Tandläkaren gör sitt jobb snabbt och säkert till sista putsningen, då slinter hans hand plötsligt och putsskivan river upp ett sår i tandköttet.
-Herreguuud, förlåt, jag halkade, du var så blöt på kinden. Hans och tandsköterskans omsorger visar inga gränser och jag känner hur skammens rodnad beblandar sig med klimakterieblosset.
-Et ör assolut ingending, schäns inte alls. Jag kravlar mig upp ur stolen vig som en grävskopa ungefär, greppar handväskan och går mot kassan för att betala.
Om jag ska starta upp en firma en gång till så är namnet givet!Fullt upp AB.Jag har en stor benägenhet att ha för många järn i elden. Allt vill jag hinna innan jag trillar av pinn!För många intressen helt enkelt. Och massor mer vill jag lära mig men tur nog så brukar kropp eländet bromsa. Tack och lov får jag väl säga.Nu har jag tagit upp Vin-djurs produktionen igen eftersom jag börjar ha lite tunt på lagret. Samtidigt stickas Lovikka sockar framför teven samt virkning av mormors rutor.Att skriva på mitt manus ligger på hela tiden, men jag har lite svårt att koncentrera mig när det inte är lugnt och stilla, så nu ser jag fram emot den grå vardagen igen.Tankarna jobbar dock ständigt med orden och det är väl tur.
Nu har jag skrivit 3623 ord i mitt manus. Av mitt mitt första utkast på 38828 ord är det nu kvar en tiondel. Förmodligen kommer jag även att skriva om hela alltet minst en gång till. Får mig att tänka på sagan...."det bidde bara en tumme..." Suck och stön-stadiet är inte roligt. Vad ska jag ta med? Vad ska jag tillägga? Vad ska jag utesluta? Vad ska jag ta mig till....?????
Kylan har bitit sig fast.Vi håller oss mest inomhus, men pippibördisarna ska ha sin mat och ved ska hämtas in så visst hinner vi fylla våra lungor med lite kalluft.Att avstå från den dagliga promenaden är trist men överkomligt. Det borde bli mera tid över till att skriva en sådan här inne dag.Måste väl nämna att jag nyss fick en chock när datorn bara blev svart, helt plötsligt. Stendöd.... Jag hann gå igenom vårat finansiella läge innan Maken kom till undsättning. - Kanske du ska låta den kallna.... - Kallna och kallna, sa jag med en fnysning och sände en tanke till minusgraderna utanför fönstret.Maken vände på laptopen och öppnade luckan till batteriet.. - Hämta dammsugaren.Efter rengörningen satte han lugnt i batteriet och sladden igen.....Hipps vipps så startade den igen...Kanske dags att utföra en storstädning i hela huset innan allt blir svart....
Den så kallade Trettondags-blian uteblev med besked. Kallt i hela landet samtidigt. Det är bara att elda och hålla ångan uppe. Vi har smort kråset hos svåger och svägerska i Staan. Skaldjursfest...mmmm.... gott och trevligt. Mindre trevligt är att gullungen Anton är sjuk. Ont i magen och i huvudet sedan i söndags. Två svängar till akuten men ingen förbättring. Det är inte alls kul när barn eller barnbarnen är sjuka. Ens tankar hamnar hela tiden hos den sjuke.... Jag kan då inte koncentrera mig på någon klok text...
Idag var det åter dags att dra skorstenen.det blev extra arbetssamt eftersom allt det vita lagt sig på hög på hög höjd.Först fick maken skotta fram till skorstenen innan viskan kunde rensa pipan.Min pappa var sotare och vi har ärvt hans sotargrejer.Kommer ihåg en text som jag skrev till en skrivarsida. Uppgiften var att endast använda hundra ord men ändå få fram budskapet.Nu får ni den.Läs och begrunda, sammanfattningen om min far: Den glade sotaren!
Den glade Sotaren
Hela livet var en lek för denne vuxne man. Svart utanpå men ett ljust och glatt humör.
Minns med glädje alla fettisdagar som han drog kvarterets ungar efter sotarbilen på en stor unitbit. Livsfarligt, javisst, men jättekul!
Alla roliga ramsor och trolleritrix som han roade oss med.
Söndagarnas pytt i panna till lunch. Med mors förkläde om magen.
Hans goda humör som räddade oss när inte pengarna räckte. Fattiga som kyrkråttor under vissa perioder, men även en fattig sate måste ha roligt!
Tyvärr blev hans sista tio år fyllda av sorg då hans älskade dog, alltför tidigt.
Att vara energi smart ligger i tiden. Det är ett av de nya och positiva som hänt under 00-talet. Själv tog jag itu med vår energi förbrukning 2002 då jag började läsa av elmätaren en gång i månaden. Jag skrev upp varje månads förbrukning och automatiskt gav det oss en medvetenhet att inte slösa energi i onödan. Många bäckar små har sänkt vår förbrukning från 11033 kw-timmar till 7269 för 2009. Som lägst var vi nere i 6213 men det var innan vi började använda datorerna så mycket som vi nu gör. Datorer tar både energi och tid. Här har jag dock svårt att välja bort.... Vissa yttre betingelser som väder och vind påverkar också, samt att vi är en person mer i hushållet. Att sänka sin energi förbrukning har på inget sätt varit svårt ej heller har vi ett sämre liv. Det handlar bara om att tänka sig för. Jag uppmanar alla att vara medveten om sin energi situation, många bäckar små......
Nyårsnatten blev snörik!Medan vi åt och drack gott snöade det!Medan vi spelade TP snöade det!Medan vi spelade två omgångar Rummy snöade det!Sängen intogs på morgon kvisten och det snöade....Frukosten blev lite senare än vanligt och vi mobiliserade våra krafter för att förflytta snön.Hela kvarteret var i snösvängen.Hemresan började i ett fasligt snöoväder men ju längre från Bureå vi kom desto bättre väder.Nu ska resten av årets första dag tillbringas i ett slappt läge, sömnkontot är på minus!Imorgon är en ny dag.....
