torsdag 21 januari 2010

Livet

Nu menar jag det vi lever, inte det veka.
Jag minns ett citat från en okänd som passar in i mina tankar för närvarande.

Det finns saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Om man tänker stort så fylls man av alla de goda saker som man borde göra men oftast bara tänker. Räknas då tanken?
Visst vill jag hjälpa alla som har det svårt men det mäktar jag inte. Fredar mitt samvete med att skänka en slant då och då och bistå mina nära och kära med ett handtag eller två .
Mera är det inte.
Tänk om livet kunde vara mera rättvist, då vore det lätt att leva. Kanske så lätt som Tranströmmer uttryckt sig.

Allt var lätt, ett kilo vägde 700 gram, inte mera.

22 kommentarer:

  1. Citatet med liten lort är jag ganska säker på att det kommer från Astrid Lindgren (Bröderna Lejonhjärta). Jag har i många herrans år gett en liten summa till Rädda Barnen. Det dras per autogiro varje månad och på det viset slipper jag det dåliga samvetet. Kanske inte helt och hållet, man skulle kanske kunna göra mer, men på ett år blir det i alla fall en skaplig summa.

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte att vi alltid ser rättvisan i det som sker här, även då den finns. Nu säger jag inte att de som lider förtjänar det, för så enkelt är det inte.

    Det viktiga är att vi gör så gott vi kan och att vi finner frid i det. Både du och Cici ger ett mycket empatiskt intryck, det är något ni kan glädja er över!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. ja man kan tolka det du skriver om tranströmer på åtminstone två sätt - det är min tolkning... livet är svårt - det är min bestämda uppfattning - en utmaning - det är väl det livet ska vara - men med tahiti i tankarna - ja jag kan förstå vad du menar - tror jag åtminstone - men jag skänker inte ens en slant ej heller större belopp - du är en större och finare människa än jag - det är min bestämda uppfattning ...

    SvaraRadera
  4. Cici, ja visst låter det som Astrid, den kluriga människan!
    Jag är givare till Cancerfonden och ibland till speciella insamlingar, fast jag känner alltid ett stygn av tveksamhet...kommer pengarna fram?

    SvaraRadera
  5. Pennelina, aldrig gör man tillräckligt....

    SvaraRadera
  6. Marianne, tack det var snällt sagt men jag anser mig absolut inte som någon speciellt bra person. Tro inte det.
    Vi har alla lika värde.

    SvaraRadera
  7. "Läkare utan gränser" känner jag förtroende för och skickar därför mina små bidrag till dem. Men samtidigt skäms jag över hur avtrubbad jag blivit av alla reportage från hemska lidanden i världen - och över att jag egentligen skulle kunna avvara mycket mer. Freda samvetet, skriver du. Ja, så är det nog.

    SvaraRadera
  8. inger 13h36 - att du just säger såna ord - får mej att tro att du är just stor - vad jag menar med stor...

    SvaraRadera
  9. Red, ja visst tusan skäms man ibland, men som sagt ingen kan rädda världen på egen hand. Man får handla efter sin egen förmåga helt enkelt.
    Att sprida glädje och roa mänskligheten är också viktigt. Det gör du bra!

    SvaraRadera
  10. Marianne, nu fattar jag ingenting....13h36...????

    SvaraRadera
  11. (Klockslaget på din kommentar kl 13.36)

    SvaraRadera
  12. tack cici - du har börjat förstå mina vanor och ovanor...

    SvaraRadera
  13. Men herre guuu inte håller jag koll på tiden....den springer ju så fort iväg från mig!!!

    SvaraRadera
  14. Visst skulle man vilja göra så mycket för dom som har det svårt. Jag skänker pengar både hit och dit, men det är ändå bara små droppar i havet.

    SvaraRadera
  15. nä snälla inger - den hinner man inte ikapp - tiden - ju äldre man blir - desto fortare går tiden - med ilfart - jag har vanan från min kommentarstid på newsmill.se - under ca ett halvt år från sommaren fram till ungefär slutet av år 2009 - att ange numret på kommentaren ifåga man svarar på - och i stället blir det här då siffrorna som utgör klocklaget - för att snabbt urskilja just en speciell kommentar från kanske många andra...

    SvaraRadera
  16. Alltid lär man sig något nytt...varje dag är en kunskapskälla att ösa ur.

    SvaraRadera
  17. Man kan ju inte hjälpa alla med pengar fast man vill. Det räcker gott att delta i få projekt som man tror på. Själv har jag fadderbarn och stödjer cancerforskning. Att hjälpa sina nära och kära är väl det som ger mest och är även mest naturligt rätt.
    Harriet

    SvaraRadera
  18. du är ju faktiskt en filosof inger - jag gillar filosofer!

    SvaraRadera
  19. Livet väger lätt när man är hungrig, jag jobbade som frivillig inom en hjälporganisation en gång i tiden, mest i Indien. Ang den optiska synvillan hos mig, det står,: No sex causes bad eyes,..dags för en liten pratstund med gubben din?.:) Ha det bra.

    SvaraRadera
  20. BL, jag gör det mesta med min "gubbe" hela tiden och det är min stora lycka!
    Jag såg vad det stod min vän....men fattade du hur jag menade? Eller rättre sagt fattade jag själv vad jag menade och ville ha sagt?????

    SvaraRadera
  21. Ha,ha,.jag fattade vad du menade, du ser alltför bra, vad jag menade var att du skulle ta en pratstund med din snubbe ang om han behöver nya brillor,.men tydligen inte,.låter alla tiders, man ska ha trevligt sysselsättning under den mörka årstiden. Må väl,snubben din med.

    SvaraRadera