Nu har jag skrivit 3623 ord i mitt manus.
Av mitt mitt första utkast på 38828 ord är det nu kvar en tiondel.
Förmodligen kommer jag även att skriva om hela alltet minst en gång till.
Får mig att tänka på sagan...."det bidde bara en tumme..."
Suck och stön-stadiet är inte roligt.
Vad ska jag ta med?
Vad ska jag tillägga?
Vad ska jag utesluta?
Vad ska jag ta mig till....?????
Ta ett djupt andetag, låt ditt hjärta tala och ditt självförtroende löpa amok ;-)
SvaraRaderaVi hade besök av en författare på skolan, och han berättade om en process som liknade din. Efter att ha skrivit färdigt ett manus och lämnat in det så började han grubbla... så började han ändra i det, skriva om allt totalt...
Så fick han besked från förlaget att de ville ha hans bok, men att det behövde justeras lite. Redan gjort, svarade han och sände in det nya manuset. Det ville de inte ha, utan han fick omarbeta det första lite...
Så, som jag sa: Ta ett djupt andetag, låt ditt hjärta tala och ditt självförtroende löpa amok :-D Jag tror på dig!
Kram från Pennelina
Att låta sitt självförtroende löpa amok, var en sanslöst härlig mening. Gör så!
SvaraRaderaDu är jätteduktig som ger dig i kast med någonting så stort.
Kram
För mig låter det som en rätt normal skrivarprocess.
SvaraRaderaTack Pennelina! jag håller med imse, det var klokt sagt....Löpa amok är jag ganska bra på!
SvaraRaderaMVG, förvissor är det så det är!
Förvisso, förvisso....
SvaraRaderaUteslut ingenting, ta med allt... jag känner spänningen i kroppen, längtar så att få läsa det du skrivit!!
SvaraRaderaKram
Tack snälla V-A!
SvaraRaderaDu ska få läsa min "tumme".....
Vägen till en utgiven bok verkar lång och knagglig. Jag har nog inte det tålamodet. Ja, förutom då att jag saknar talangen. Jag nöjer mig med att heja på er som jobbar i ert anletes svett. Heja, heja!
SvaraRaderaSjälv jobbar jag i mitt anletes svett med att försöka hitta det där antikvariatet.
SvaraRaderaJag hittar det inte, och ingen jag frågar har någonsin hört talas om det.
Jag strävar vidare och ber att få återkomma i frågan.
Cici, goda läsare gör bra författare....
SvaraRaderaMVG, han lär säla på Tradera, kanske det bara är där....vad vet jag??
SvaraRaderaSÄLJA....
SvaraRadera"Mind map" - tekniken har jag nyttjat från tid till annan. Men min "författargärning" är begränsad till några fackböcker så det är nog inte jämförbart.
SvaraRaderaFast det är klart, OM jag skulle skriva en roman eller novell så kanske jag skulle mindmappa lite i alla fall :D
Faktaböcker är väl en svår konst att skriva!!!!!
SvaraRaderakanske den allra svåraste, här går det inte att schwammla på...
Mind map...????hjälp mig i min okunnighet!
mind map = en teknik att visualisera sitt budskap. Bygger på att innehåll smmanfattas till ord eller korta meningar och sammanhang mellan innehållselement beskrivs med pilar eller linjer. Inget svårt men man måste gilla struktur och sammanhang :D
SvaraRaderaKolla denna länk
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Mind_map
Inger! Jag hoppas att det inte är det manuset som jag läste, för då har du tagit bort alldeles åt h-e för mycket.
SvaraRaderaMan ska ta bort 10% - inte 90!
Red, jag ska kolla!
SvaraRaderajag använder mig av en sorts mind-map...visste bara inte att det kallades så....Men se nu ska jag också glänsa med det ordet.....Tack för det!
Ha, ha Ninna...satte du frukostkoppen (!) i halsen nu?
SvaraRaderaDet är just det manuset som jag har börjat skriva på nytt. Har alltså skrivit 3623 ord av den texten....har en känsla av att det blir som ett nytt manus med samma innehåll....nästan....kanske någon får stryka med...har inte bestämt det än.
Drick nu ditt te i lugn och ro min vän!
Det där med mind map fungerar inte för mig. Kan tänka mig att det skulle funka bättre i faktabok-sammanhang. När jag skriver vill jag bara veta hur berättelsen ska sluta. Vägen dit måste jag få upptäcka efterhand om jag inte ska tappa intresset.
SvaraRaderaAtt skriva är för mig bara ett intensivare sätt att läsa, och det är ju för det mesta så att en berättelse är intressantast första gången man läser den.
Men slutet måste jag alltså ha klart för mig redan när jag börjar, annars vet jag ju inte i vilken riktning jag ska söka mig.
MVG. jag känner nog ungefär likadant...början och slutet måste vara givet. Men eftersom jag har en stor benägenhet att sväva ut i det blå så är det viktigt för mig att ha vissa minnesanteckningar så att jag inte glömmer viktiga händelseförlopp.
SvaraRaderaOm jag nu har placerat huvudpersonen i Kumla så får hon ju inte helt plötsligt gå över gågatan i Örebro...om du fattar.
Jag måste alltså hålla lite ordning på mig själv....hela tiden!!!!