Detta drabbar mig lite då och då, men speciellt påtagligt under sommaren. Jag väljer att skylla det på alla förväntningar som vi människor skapar inför denna korta årstid.
Allt ska hinnas med.
Det ska vara vackert väder och alla ska vara glada och lyckliga.
Väldigt få upplever detta.
Nu nalkas hösten som är min årstid, och jag kan snart pusta ut.
På grund av det ostadiga vädret så har sommaren varit rätt hanterbar för en mogen kvinna i en tvårums lägenhet med österbalkong.
Dock och icket förty så har den gnagande oron funnits där.
Var ska jag ta vägen?
Det är liksom inte optimalt att vistas inomhus eller på stadens gator när solen slösar sina strålar.
Idag är en sådan dag.
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII