måndag 26 juni 2017

Lite av varje.



Dagarna kommer och går, så även nätterna. Natten som just passerat bjöd mig på ett envist vakentillstånd. Det var, rent ut sagt lögn att somna.
Trots att jag var nybadad och luktade gott om hela kroppen. Rena släta lakan och en svald insomningstablett, men hjärnan vägrade koppla från. Tankar irrade runt som värsta elvispen. Alls inga obehagliga tankar men väldigt envisa.... Att dom måste tänkas just då???
Sista gången jag sneglade på klockan visade den på 03.18.
Detta sena insomnande innebar ju självklart att jag inte fick i mig morgonkaffet förrän vid 9-tiden.
Regnet öste ner och jag gjorde mig ingen brådska, slavade omkring i morgonrock och njöt av det.
Men så skingrades molnen och solen behagade titta fram.
Rask byttes morgonrocken ut mot gångarkläderna. Så fick min lekamen då sin efterlängtade och välbehövliga tur på berget. Lycka!
Lunchen blev sen och nu kommer även middagen att senareläggas. Misstänker dock att jag kommer att lyckas pressa in alla kalorier i "kakhålet" som vanligt.

Lev väl där ute och ta tiden som den kommer!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII


torsdag 22 juni 2017

Midsommar med mera med mera.....





Så har vi då kommit till midsommarhelg igen. 
Min 67:e för att vara exakt.
Numera lägger jag inte så stor möda på firandet men lite extra gott vill jag nog inmundiga. Gärna i trevligt sällskap, men om det nu blir i ensamt majestät så är det heller ingen skada skedd.
Vad jag i alla fall med säkerhet kan säga så kommer det inte att dansas på bordet. Faktum är att jag aldrig någonsin gjort det. Tavlan hänger dock i mitt kök och  inhandlades av min M för massor med år sedan. Konstnären heter May K Leon.

Min vecka har fyllts av ris och ros.
Umgänge med barn och barnbarn i lagom dos och en och annan utflykt inom regionen.
Vädret utövar sin makt och just nu är det aningen kylslaget och mycket hög luftfuktighet.... faktiskt infinner sig ett ständigt hot om blött nedfall.
Detta har inte hindrat mig från min Bergsbestigning. Med lämpliga kläder är allt möjligt.
Det verkliga smolket i min bägare just nu är att jag får vänta 4-5 månader på en tid på Hörcentralen....vad har hänt med 90 dagars regeln????
Men å andra sidan är ju min hörselnedsättning inte ett nytt påfund och ej heller akut. Man vänjer sig.

Avslutningsvis vill jag önska alla bloggarvänner en trevlig midsommar.
Dansa inte omkull, i synnerhet om du befinner dig på ett bord!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

lördag 17 juni 2017

Tystnad råder.....

Startade dagen med en mycket varm promenad på Berget. 
Plågsamt varmt men det var ändå riktigt skönt att gå ensam i skogen. Faktiskt var jag ensam i spåret och det hör inte till vanligheterna.
Naturen tar för sig och det växer så det knakar. Korpar levde rövare och kanske även andra fåglar men jag hörde bara korparna....
Min hörsel sviker mig.
Första dagen på skrivarkursen blev jag helt förskräckt....jag hörde inte vad mina kurskamrater sa....ej heller lärarna. 
Förstod ju att jag inte skulle få ut något av kursen om jag inte sa att jag hörde dåligt.
Pinsamt är bara förnamnet då det är den första informationen som man måste ge om sig själv.
Det blev till att koppla på mikrofoner för lärarna och skrivarvännerna fick finna sig i att använda sig av en handmikrofon när det ville säga något. Hämmade helt klart det spontana.
Har nu beslutat att jag ska ringa hörcentralen på måndag.
Så börjar då en ny resa för att förbättra ett sinne som avtagit. Känns inte alls kul men förstår ju att det är hög tid.
Brukar skoja och säga att alla mina sinnen har försvagats, med stigande ålder, utom ursinnet som fortfarande är intakt.
Synen har ju fått hjälp på traven och om jag nu får hjälp med hörseln så får ni passa er.
Jag kommer att vara en ursinnig kärring med falkblick och som hör minsta lilla viskning.
Varningen är härmed utfärdad.


IIIIIIIIIIIIII



fredag 16 juni 2017

Tre dagar i mitt liv!



Vissa dagar blir bättre än andra.
Helt utan förvarning möts man av trevliga människor och av positiva intryck!
Visserligen trodde jag ju inte att det skulle vara en massa trista typer som valt att gå på en Skrivar&Yogakurs på Medlefors, men det blev en mycket bättre kurs än jag trott.
Nu är jag ju en enfaldig och sorgsen figur av ohejdad vana, men tack och lov kan jag ännu ta till mig positivism när den bjuds.
Skrivandets glädje hos mina kurskamrater kommer nog att smitta av sig.
Hoppas det!
Yogan....ja där har jag nog ett större motstånd. Men som vår ledare sa så måste man jobba för att finna det magiska i Yogan. Kan bli svårt med mitt hämmande synsätt på meningen med livet, men som jag tidigare skrivit här på bloggen: Det tarvas ett visst motstånd för att utvecklas.
Sammanfattningsvis: Jag är glad att jag gått den här kursen och framförallt är jag glad över möten med nya människor.  Vissa lämnar mer att önska.


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII