måndag 30 november 2009

Händer....


Alla måsten som man släpar på....
Det ska fejas och bakas ( fast man inte äter...) pyntas fram och ställas bort.
Julklappar ska inhandlas.
Man ska trängas på samma ytor som alla andra människor. Varför måste alla handla på samma ställen som jag? Och varför i himmelens namn vid samma tidpunkt?
Som ni förstår så har jag absolut ingen julstämning. Kanske det blir bättre om det kommer lite mera snö och om jag sätter igång att baka så att den hemtrevliga doften fyller hela lilla pörtet.
Kanske spela lite julmusik på den minimala CD-spelaren?
Under tiden som mina händer stökar med ditten och datten så kanske texterna lägger sig rätt i skallen.....
Ja vi får se vad som händer.....


lördag 28 november 2009

Något att läsa kanske...?

Nu ska jag försöka mig på att leverera en text till er som jag skrev till jultävlingen på Skrivarsidan 2007. Den fick inget pris och det förstår jag nu då jag läser den igen.
Skriver på en jultext även i år men får inte riktigt till den...heller! Men jag har ett tag till på mig....
Nu får ni hålla tillgodo med denna.

Faster Elsas Julresa!

Rösten blev allt högre på andra sidan luren. Jag försökte att inte låta lika högt och argt.

Det var ju trots allt snart jul.

- Men snälla söta Gunnel, det är klart att vi ska ställa upp, men vi kan bara inte ta ledigt och hämta henne. Det är omöjligt helt enkelt. Tror du inte vi törs låta henne åka buss?

- Buss, är du galen hon skulle ju virra bort sig på en gång. Det är uteslutet. Någon måste följa henne, men du vi får prata mer i morgon, nu ska jag och träna med kören. Hej då lillebror.

- Hej då, jag ringer i morgon då. Luren åkte på lite hårdare än vanligt. Typiskt Gunnel, tänkte jag surt.

Nu skulle jag grubbla på det här hela natten och sova skitdåligt. Jäkla skit. Sabla jul med alla dessa förpliktelser. Men det är klart att faster Elsa ska slippa sitta ensam hela julen. Måste väl gå att ordna på något sätt.

På morgonen framför jag mitt dilemma för min älskade hustru. Hon lyfter inte ens blicken från tidningen utan säger som den självklaraste sak i världen.

- Har du ingen kollega som kör till och från Östersund, som kan ta med henne i bilen?

- Ja, med det är ju en genialisk ide, Lena. Jag ska fråga Totte idag, han kör ju Östersund. Hur skulle jag klar mig utan dig?

- Antagligen uruselt. Nä nu måste jag rusa, kommer du hem i kväll?

- Tyvärr, jag ska till Kiruna så jag är hemma först i morgon, puss på dej så länge.

Totte lät inte så glad över min förfrågan men när jag lovade att hjälpa honom med bygget av carporten så gav han med sig. Nu skulle jag bar ringa Gunnel så var det här problemet ur världen.

Trodde jag, ja.

- Menar du allvar? Ska vi skicka gumman som nåt jävla kolli? Gunnel övergick till falsett.

- Ja men herregud syrran. Totte är en skitbra kille, det är lugna puckar. Han lovade hämta upp henne till och med. Om bara hemtjänsten ser till att hon är klar den tjugotredje. Det ska väl inte vara så svårt?

- Ja, du får då ta det på ditt ansvar…och så får du ta emot henne. Vi ska ju skjutsa hem henne så det är då inte mer än rätt.

- Visst, givetvis. Då ringer jag och pratar med henne och hemtjänsten. Hej så länge.

Arbetet fram till jul var mer hektiskt än någonsin. Jag var borta mer än hemma, ja man kan nästan säga att jag bodde i bilen. Man kunde tro att varenda pryl i hela landet bytte plats. Faster Elsa hade jag inte ägnat en tanke sedan jag lämnat en lapp till Totte, med hennes adress. Så jag blev mäkta förvånad när Tottes desperata röst knastrade fram i telefon.

- Anders, Nu är det kris! Kärringen är borta!

- Va, säger du? Vad då borta? Min puls ökade kännbart.

- Din faster för böveln, jag stannade i Borlänge för att hämta ett paket, det tog högst fem minuter och då jag kom tillbaka var sätet tomt! Jag har ju inte tid att leta efter henne. Totte var klart irriterad så nu var goda råd dyra.

- Ser du någon mer bil som är på väg mot Västerås?

- Ja Klasse och Bengan står här bredvid, jag snackar med dom, vi hörs.

Klick, linjen blev tyst. Svettpärlor letade sig fram lite överallt på min kropp och jag slet fram lathunden för telefonnummer till Klasse och Bengan. Upplevde att det var jäkligt långt från Ystad där jag just nu befann mig. Efter en evighet svarade Bengan.

- Hallo, Bengan i luren.

- Bengan, har Totte fått tag på dej?

- Tjenare Anders, om du visste så poppis jag är för tillfället. Och ett rasande käckt sällskap har jag fått in i hytten, ha, ha.

- Sluta fåna dej, är det bra med faster Elsa?

- Ja visst seru, hon mår prima. Bjussar på karameller och är glad som en lärka. Jag tar med henne till Örebro, ska bara en sväng ner till Karlstad först, men hon kan ju åka med tills du hinner upp oss. Det är lugnt, koppla av!

- Visst, okej då. Men lova att inte släppa henne ur sikte. Hon är rymmningsbenägen.

Jag körde så fort som det var möjligt. Ja till och med lite fortare. Vädret försämrades snabbt och nu vräkte snön ner.

Telefonen ringde.

- Var är du? Skulle du inte varit här med faster Elsa för flera timmar sedan? Klockan är ju skitmycke, vi går snart och lägger oss.

- God jul på dej också! Det har strulat lite men var bara lugn vi är snart hemma. För att slippa ljuga mer så stängde jag av telefonen. Snart var väl inte rätt ord just nu.

I Örebro fick jag äntligen tag på en lätt förvirrad faster. Tackade Bengan och önskade honom en God jul av hela mitt hjärta. Baxade snabbt in gumman i min hytt, spände fast henne och styrde mot Västerås. Jultrafiken var i full gång och inte gjorde det ymniga snöandet saken bättre. Faster Elsa snarkade ljudligt med öppen mun, hängande i säkerhetsbältet. Det hann bli julafton innan jag parkerade utanför vårt hus.

Adventsstakarna lyste i varenda fönster. Visst var det vackert men jag var för trött för att bry mig just nu. Ville bara in och hinna sova ett par timmar innan julfirandet satte igång.

Juldofterna var det enda som mötte oss när vi tyst tassade och gick till sängs.

- God natt faster Elsa, sov så gott, för i morgon kommer Tomten.

- Tomten…??, ska han var med på Birgers begravning?



torsdag 26 november 2009

In i dimman...


Nu måste jag skärpa till mig, vässa pennan, och skriva klart två texter som jag tänker skicka iväg för bedömning. Alltså dags att jag avskärmar mig verkligheten och travar iväg till fantasins rike. Vet visserligen vad jag ska skriva om men det gäller ju också att jag formar orden i en ordning som tilltalar läsaren/läsarna! När jag läser en bra bok så händer det att det smyger in en sträng av avund. Tänk att kunna skriva så? Men skam den som ger sig! Övning ger färdighet! Nu kryper jag in i min egen vrå och struntar i allt annat som ska göras.... In i dimman....

onsdag 25 november 2009

ÄNTLIGEN!!!!!!

Frid och fröjd

Med kjolen vilt fladdrande kring dom knubbiga benen, cyklade hon genom stan. Som vanligt hade hon tryckt ner stråhatten i cykelkorgen. Håret letade sig ut ur snodden. Inget höll sig på plats hos Frida. Hela hennes väsen levde ett eget liv. Den svällande barmen guppade upp och ner. Ögonen flackade hit och dit, som om dom inte kunde bestämma sig för vad dom ville se.

När hon var framme vid Stora torget, parkerade hon cykeln. Sedan tryckte hon stråhatten över sitt röda hårsvall och gick med vickande höfter rakt över torget, till Café Fröjd. Egentligen kunde hon ha cyklat direkt dit men se det ingick inte i Fridas plan.

Faktum var att hennes promenad över Stora torget var ett mycket viktigt inslag. Fyra ögonpar följde hennes sensuella gång. Herr Månsson som ägde stans pappershandel. Herr Sund som var stadens skräddare och herr Classon som var stadens apotekare. Han var det sämsta alternativet enligt Frida, eftersom han var änkeman och hade två döttrar som var ena näsvisa illbattingar. På hans plussida var hans fagra yttre och att han var riktigt förmögen, antagligen den rikaste av kandidaterna. Viktigast var dock att bagare Fröjd iakttog henne. Han var nummer ett på Fridas lista, föremålet för hennes kärleks låga! Men det skadade inte att ha några reserver.

Frida klev in i den väldoftande lokalen och plingade i klockan.

Bagare Fröjd hade iakttagit Fridas promenad över torget, som vanligt. Som alla andra onsdagar hela sommaren. Hans åtrå visste snart ingen gräns, men modet svek honom.

-Men se goddag, fröken Frida, vilken ära denna vackra dag. Vad får det lov att vara?

-God dag på dig herr Fröjd, en kanna kaffe och något gott bakverk. Vad kan Ni rekommendera idag?

-Kanske en Kärleksmums skulle passa?

-O ja det blir bra, Jag sätter mig ute idag eftersom solen skiner så varmt.

Frida hade flyttat till Staden för drygt ett år sedan när hon fått arbete på stadens bibliotek. Men hon hade större ambitioner än att låna ut böcker. Snabbt spanade hon in Stadens ungkarlar. Inte kreti och pleti, utan det skulle vara en man med ett eget företag, eller en mycket god anställning. Frida ville bli försörjd det var hennes högsta önskan. Försörjd och älskad. Efter noggranna studier av stadens herrar hade hon rangordnat dom. Vägt för och emot. På herr Fröjds plussida var givetvis hans goda bakverk. Dom var helt sagolika. Dessutom verkade han vara en glad och godmodig herre. Enda nackdelen var att han var så blyg, så nu hade Frida bestämt sig för att hjälpa honom på traven.

-Varsågod min sköna dam, Fröjd kom själv och serverade, för som vanligt på onsdagar var hans servitris ledig.

-Tack så mycket det ska bli gott, sa Frida med sin lenaste röst. Hon såg upp på honom och samtidigt som hon torkade sig med en spetsnäsduk på halsen, bad hon om ett glas vatten, det var ju såå varmt.

Fröjds ögon drogs till den yppiga barmen, svalde och stammade fram ett jakande svar. Kom ut med vattnet och när han räckte fram det till Frida, råkade hon stöta till honom så att vattenglaset tömdes i Fridas knä. Hon for upp och med ett förskräckt utrop, vacklade klädsamt mot honom. Han grep tag i henne och stammade fram en ursäkt.

-Ingen fara herr Fröjd, jag blev bara så överraskad. Så starka armar ni har, sa Frida fast egentligen var det hon som höll honom i ett stadigt grepp.

-Ursäkta mig, så klumpig jag är, följ med in så ska jag gottgöra er, fröken Frida.

Hela detta drama följdes av en pappershandlare, en skräddare och av apotekaren. Ingen av dom hade kommit i kroppskontakt med fröken Frida. Nu gjorde dom sig alla tre ett ärende till Café Fröjd för att avbryta en eventuell fortsättning.

Men det var redan för sent.

När dom tre herrarna klev in i lokalen hördes fniss och glada utrop från bageriet.

-Ja, det verkar ju som om Frida går oss förlorad, mina herrar, sa pappershandlaren dystert.

-Ack, ja. Mycket tyder nog på det, sa skräddaren.

-Bara att gratulera herr Fröjd, sa apotekaren med en suck.

Varken Frida eller herr Fröjd hörde när dörren slog igen bakom dom tre herrarna. Pappershandlaren hade sinnesnärvaro nog att dra ner gardinen med texten: Stängt.

En månad senare stod bröllopet.

Frida liknade en fluffig marängsviss när hon lyckligt svarade ja och blev fru Fröjd.

tisdag 24 november 2009

Gråa hår...


I min skrivar vrå råder det frustration, ja rent av ilska!
Varför i hela friden ska det inte gå att kopiera ett dokument och få det publicerat.
jag har konverterat dokumentet, jag har provat registrera mig på microsofts blogg för att få mina textdokument publicerade men icket att det funkar.....
Inte för att det är livsviktiga texter som MÅSTE delges till er men jag vill kunna!
Hur gör ni?
Dessutom undrar jag varför det inte finns en symbol för infoga text på ett liknande sätt som det finns för att infoga bild på den här bloggen??? på min andra blogg ( northlongswamp) så finns ju det och det funkar klockrent!
Nu har den här bloggdomänen en del andra fördelar men just det här gör mig mera grå i skallen för varje dag som går.

måndag 23 november 2009

Varför?

Varför gräva i gammal skit sa drängen när han vände på gödselstacken???????

En trist följetong....

Nu börjar mitt tålamod tryta!
Har ju försökt att delge er en text som jag haft på Skrivarsidan. Jag skrev den för två år sedan och det är absolut ingen höjdar text, utan det är bara som så, att den här texten har fått 5847 tillslag. Mest av alla mina drygt sjuttio publicerade texter.
Men som sagt jag får hela tiden fram en "flärp" som påstår att det är fel HTML-kod.
Har provat konvertera och spara den som ett text-dokument men icke sa nicke att det går....
Om den dyker upp så blir allt Frid& Fröjd i mitt lilla pörte.... Ja så heter nämligen texten
Frid&Fröjd.

söndag 22 november 2009

Ännu mera spökeri

Nu har jag försökt skicka in en text genom att kopiera den,,, men det funkade inte...något om att min html kod inte kunde acceptera...Jaha då satte jag mig ner för att skriva av texten för hand,,,vilket tar tid för mig! Men samma jäkla flärp kom upp.... så snackar vi om ett envist spöke som smugit sig in ....
Jag tar en promenad och lugnar nerverna så länge...

fredag 20 november 2009

Spökskriverier


Fortsätter mina tankegångar vad skrivandet beträffar.
Var som sagt på Stadsbiblioteket igår och som vanligt satte jag mig en stund för att läsa diverse tidskrifter. Dom där blanka som kostar en slant. I VI-Läser finns det mycket "matnyttigt" för en skrivare.
I detta nummer var det bland annat ett reportage om Helena Sigander som är spökskrivare. Det kan låta märkligt men verkar inte vara alltför ovanligt.
Men jag vet inte om det skulle kännas som om det var MIN bok om jag bara sagt vad boken ska innehålla och så har ett "spöke" skrivit ner alla ord....?
Vad tycker ni? Inger och Lasse Sandberg är i alla fall spökskrivare på riktigt!

torsdag 19 november 2009

En tanke bara!

Även i natt har jag "tänkt" en bra text och självklart utan att skriva ner den.
Just innan jag förmådde min kropp att slänga benskalkarna över sängkanten kom jag på en lysande ide....
Alltså, det har ristats runor, präntats på pergament, skrivits med gåspennor, tryckts på papper, skrivits digitala böcker, lästs in som talböcker och det senaste är läsplattan..... Men jag har gått ännu ett steg.
Jag tänker mina böcker!
Inte alls dumt, man kan tänka och ändra och det kommer ständigt nya otänkta texter. Och inte behöver man skämmas över något. Inte stå till svars för en otillbörlig tanke.
Enda problemet är att man aldrig kan diskutera sin tankebok med någon annan.
Men jäkligt bekvämt!
Tänk själv.....

tisdag 17 november 2009

Fantasi &Lögn!

Låter nästan som en slogan för en skvallertidning.
En vän frågade mig om var jag får allt ifrån...hur jag kan komma på något att skriva om....men herre guuuu (citat:P.E.) man har väl fantasi och resten ljuger jag ihop sa jag med ett skratt.

Och så är det till mångt och mycket det är en rättighet att ljuga om man ska författa. Kanske till och med en förutsättning. Ibland kan jag känna mig lite skraj för att någon ska tro att mina historier är sannskildringar eller ve och fasa självupplevda. Så är det ju inte....inte allt i alla fall.

Kom ihåg: Ingenting är sant, inte ens lögnen! ( Detta har jag skrivit upp i min kalender utan att skriva vem som myntat de kloka orden...kan det vara jag själv????)

Nu ska ni få läsa en kort berättelse som jag skrev den 26 september 2007 till Skrivarsidan.

Byaskvallret

Det tisslades i stugorna. Ingen vågade säga det högt men viskningarna framfördes dock från mun till mun. Budskapet gick fram.
Ordbärarna var många och flitiga. Snart visste alla i bygden det. Att inte rätt ord användes eller i alla fall inte i rätt ordning, spelade ingen roll. Ingen roll alls.

Som en löpeld spreds viskningarna. Under resans gång förändrades budskapet så till den milda grad att den ursprungliga Ordbäraren trodde att det var ett nytt budskap när det nådde hans öron.

Nu hade rollistan förändrats. Huvudpersonerna i detta drama var inte längre desamma. Vissa roller var till och med obesatta. Dock var brottet intakt, vilket ställde till det en aning, Kunde det verkligen vara samma skandal eller var det ett nytt fall?

Efter vintern var ryktet bofast och hade smetat sig fast i bygden. Som en sanning.

Den drabbade familjen försökte leva som tidigare trots att sonen valt att flytta till Storstan tillsammans med sin thailändske pojkvän. Visst hade det varit trevligare om dom bosatt sig lite närmare. Dessutom tyckte familjen att det var märkligt att ingen i byn hade gratulerat dom till tipsvinsten. Det var ju ingen hemlighet längre.

måndag 16 november 2009

Skaparlusta....


Vissa dagar är mer lämpade till skapande än andra. Måhända påverkas resultatet av vädret. Har flera vänner som mår bäst när det är sol och vackert, men jag är nu en gång skapad lite eljest. Oväder är min melodi, regn och rusk eller snöstorm, eller varför inte ett riktigt surväder som idag? Helt perfekt att sitta inomhus och kura. Skriva något riktigt eländigt.... Att jag dessutom mår "skithög" med en begynnande influensa som härjar i kropphelvetet kan ju frammana vad som helst på tangentbordet. Först lite mera kaffe och sedan ska jag börja på en text som jag tänker skicka in till Skrivarsidans jultävling. Texten började jag tänka ut i den tidiga morgontimman....den börjar med en eldsvåda.. Kanske var jag ovanligt varm under täcket...kan det vara feber?

torsdag 12 november 2009

Spökskriverier....

Att jag aldrig lär mig!
Under nattens timmar, när jag befinner mig mellan sömn och vakenhet så kommer orden lätt till mig.
Meningarna bubblar fram.
Varför i himmelens namn stiger jag inte upp och skriver ner allt. Rakt av som det kommer????
Nä jag ligger kvar som en padda och vänder och vrider mig så att lakanet ligger som ett snöre på morgonen.
Mitt lata stycke!
Tänk så roligt för er om ni fick läsa mina ord placeringar.
Nu måste jag skärpa mig och ändra mig till det bättre.
Snart är det ju natt igen, det är bara en dag mellan.....

onsdag 11 november 2009

Slutmeningen


Som jag redan sagt så var det aldrig meningen att detta skulle hända men likväl har det hänt. Ett galet infall räddade mig. Flyttade mitt liv till ett Paradis. Sigrid tog emot mig utan att ställa en enda fråga. Jag stannade och pratade av mig mitt eländesliv. Alla mina ord flög ensamma omkring i det lilla torpet. Hittade till Sigrids öron men besvarades aldrig. Dom bara landade där och i och med det så var dom borta. Min anpassning till livet i obygden var enkel och självklar. Det stilla livet passade mig. Birger hade visserligen invändningar, det var inte behagligt för honom att förlora sin hushållerska, för det var just det jag varit. Inte längre en käresta.

Nu har jag levt och jag menar verkligen levt, här på torpet i tre år och har inte ångrat en dag. Sigrid är en enastående människa som verkligen lever ett rikt liv. Följer naturens växlingar och så är det inte mer med det. Sigrid tänker mer än hon talar. När hon använder sig av det talade ordet är det för att få något förmedlat och eftersom hon levt ensam i större delen av sitt liv har det inte funnits anledning till prat. Ingen behövde hennes ord, men tankarna behövde hon varje dag för att utvecklas, som hon själv uttryckte när vi en kväll hade en av våra korta pratstunder. Mest satt vi tysta och hörde på väggklockan och naturens läten. Ljud som jag aldrig tidigare hört. Våren som bjöd på en kakofoni av djurläten. Fåglarnas ivriga kvitter och rådjurens brölande. Sommarens insektssurr och höststormarna som dånade i skogen. Vintern bjöd oss på tystnad och huset hade sina egna ljud. Knäppningar och golv knarr. Mina ord har blivit färre men visst är det jag som hörs mest. Sigrid nickar och bligar på mig och allt oftare ger hon mig ett leende.
Jag har allt jag behöver här i Paradiset......

tisdag 10 november 2009

Paradiset!


Jag vaknade av en underbar doft som letade sig in i mina näsborrar. Min kropp vägrade lämna den sköna sängvärmen. Sigrid hade med så få ord som möjligt hänvisat mig till ett rum på övervåningen och här låg jag nu. Rummet hade sned tak och en blommig bucklig tapet. Skira spetsgardiner hängde i fönstret, precis som det hade gjort hos mormor. Ett nattduksbord med en ljusstake på och en byrå. En karmstol vid dörren och en trasmatta på golvet. Det var hela möblemanget.
Doften från nedre våningen fortsatte att fylla min näsa och väckte magen. Jag var vrålhungrig, måste förresten hämta in matkassarna från bilen.

- God morgon sa jag lite tyst och stod tveksamt kvar i dörröppningen.


Sigrid tog just ut en plåt från järnspisen. Fyra trinda limpor.

- Kaffe får du ta dig själv, sa hon och lade en ångande limpa på bordet.

Hon satte sig och tittade ut.
Tystnaden infann sig. Hon var minst sagt fåordig.

- Tack. Både för kaffe och sängplats.

Mina ord svävade omkring i köket och väntade förgäves på ett svar.
Som små vilsna moln svävade dom runt runt i det trivsamma köket. Själv hörde jag mina ord om och om i skallen.
Sigrid delade limpan.

söndag 8 november 2009

Framme????


Jag släppte telefonen som om jag bränt mig på den. Lutade mig fram över ratten och slöt ögonen. Tankarna irrade runt i skallen som en elvisp. Vad i hela friden skulle jag ta mig till? Måste hitta ett hus så att jag kunde ringa Birger. Bensinmätaren var nere på rött och inte ett endaste hus i sikte. Letade i minnet när jag senast sett ett hus som verkade bebott. Tuggade i mig en banan och drack upp resten av mjölken. Satte mig vid dikeskanten och kissade. Såg bara mörker runt om mig. En rysning kröp längst ryggen och jag skyndade mig in i bilen. Startade och fortsatte min resa mot det okända. Körde sakta och spanade febrilt efter ett lyse. Tyckte att det blev mer och mer märkligt att det inte var någon trafik.

Högerfoten trampade ner bromspedalen innan min trötta hjärna registrerat ett svagt lampsken. Visserligen verkade det en bra bit från vägen men det var ett ljus. Pulsen steg och jag saktade farten ytterligare så att jag inte skulle missa avfarten. Avtagsvägen slingrade sig sakta uppåt och så äntligen var jag på en gårdsplan. Det var ljust i ett enda fönster, tänk om ingen var hemma? Men så såg jag ett ansikte som tittade ut mot mig. Utan att tveka gick jag för att knacka på.
- Kom in.
- Förlåt att jag stör men jag har kört vilse, stammade jag fram.

- Släpp inte ut värmen människa. Kvinnan vid köksbordet såg på mig utan att le.

- Kan jag få låna telefonen?
- Den står i kammaren, kvinnan nickade mot ett mörkt rum. Jag trevade efter strömbrytaren och såg den svarta bakelit telefonen på ett litet bord. Undrade om den antika tingesten skulle fungera. Den var dammig och automatiskt torkade jag den med handen. Slog numret hem. Numret har ingen abonnent. Va? Hur långt hade jag kört egentligen? Slog riktnumret och försökte på nytt. Efter tre signaler svarade Birger, Hallå! Alltid lika ohyfsad när han svarade i telefon.
- Det är jag, sa jag och så började jag gråta.
- Var tusan är du?
- Vet inte, sa jag och drog in snoret.
- Vet inte, va fan menar du?
- Jag har kört vilse.
- Hur tusan kan man köra vilse när man åker för att handla? Ja det ska ju vara du då. Han lät inte glad. Gråten byttes mot ilska.
- Skit i att hämta mig, då! Jag stannar här! Luren hamnade på klykan och samtalet bröts.
Jag reste mig och gick ut i köket. Kvinnan satt kvar. - Det finns kaffe. Åter nickade hon men nu mot kaffepannan som stod på järnspisen. Jag fyllde en kopp och satte mig mitt emot.

- Jag heter Barbro, sa jag och sträckte fram handen.
- Sigrid, sa kvinnan och tittade ut genom fönstret.
Därefter blev det tyst.
Det enda som hördes var väggklockans tick-tack-tick-tack.....

lördag 7 november 2009

Fortsättning


Mörkret smög sig på och min galna ide att köra upp en bensintank var inte lustig längre. Till vilken nytta brände jag bensin i denna fina natur? Men å andra sidan var det bara jag som gjorde det, en enda bil hade jag mött under mina timmar på vägar som jag aldrig tidigare kört på.
Jag läste förundrat på de blå skyltarna som berättade vad platserna hette. Rätt ofta var det bara ett par boställen man såg vid vägen. En olustig känsla gnagde i mig, Säkert får jag soppatorsk ute i ingenstans. Vad gör jag då? Visaren pekade på kvartstank. Jag funderade på att börja leta mig fram till lite civilisation, styrde in på en något större väg. Nu mörknade det allt hastigare och obehaget växte i mig.
Jag spanade ivrigt för att se något hus som det lyste i, eller åtminstone ett hus. När jag kom till en avtagsväg blev jag stående och kunde inte bestämma mig om jag skulle svänga eller inte. Vägvalen hade inte varit något som helst problem medan den bleka höstsolen lyste på trädens färgprakt. Då lekte ett leende i mungipan och jag gasade ivrigt på. Jag hade glatt svängt in på vägar som jag inte hade en aning om vart dom förde mig, då var dagen fortfarande munter.
Men nu var det kusligt och jag ville bara hem. Såg på bensinmätaren att det inte var genomförbart. Tog fram mobilen och till min fasa upptäckte jag att den saknade täckning.

fredag 6 november 2009

Vem vet hur det slutar?


Egentligen var det aldrig meningen att allt detta skulle hända. Men nu är det en gång så att jag har för vana att handla först och tänka sedan, ja ibland tänker jag inte alls. Om jag tar det från början.... Jag skulle bara till närmaste samhälle för att handla och tanka bilen och medan jag står där i bensinångorna så dyker an absurd tanke upp i min skalle. Om man skulle köra tills bensinen tog slut och se vart man hamnade....! Leende satte jag mig bakom ratten och körde mot min by, men hur det nu var så valde jag en annan väg. En väg som jag inte visste vart den ledde. En skogsväg som sedan anslöt sig till en större och så vidare och så vidare..... Blodet rann lite snabbare i mina ådror och helt klart hade jag en snabbare puls. Mina tankar for flyktigt fram och tillbaka mellan dårskap och förnuft. Jag är ju galen,vem ska nu laga middag? Och hänga tvätten som med all sannolikhet är klar vid det här laget. Vid tanken på mat så gav sig magen till känna. Vägen som jag körde på var smal men utan trafik. Inte en enda bil hade jag mött. Jag stannade mitt på vägen och letade fram bröd och korvbiten som jag köpt, halsade mjölk direkt ur tetran. Såg mig omkring i skogslandskapet och undrade var i hela friden jag var. Klockan visade att jag kört i två timmar, snart skulle Birger vara hemma, tänkte jag. Packade ihop och satte mig bakom ratten för att fortsätta min resa.....

onsdag 4 november 2009

Ambivalenta tankar.....

Ska jag skriva fast jag inte har en klar text i skallen eller ska jag passa på att skapa lite annat och samtidigt tänka fram något bra?
Eller ska jag virka klart min kjol som är roligt, roligt? Och börja på Henriks halsduk som jag lovat!!!
Men borde jag inte sätta igång produktionen på mina Vin-djur så att det inte gapar så tomt på hyllorna? Kan vara bra att ett litet lager, det är ju snart jul....
Och det där fina gardintyget som Anna köpte till mig på IKEA är det inte hög tid att dom blir sydda och upp hängda?
Tar en kopp kaffe till och kollar ärtsoppan som puttrar .....
Ni får en gammal text att läsa så länge....Då ( 2007 ) var det köttsoppan som kokade.

Selleri sellera

Ska vi koka soppa ida?
Selleri, sellera
Stort stycke kött men utan ben
Älg passar bra
Så även ren
Morotspengar, kålrotsbitar och purjolök
dofter sprids i mitt lilla kök
Selleri sellera
Av soppa blir man gla!

tisdag 3 november 2009

Alla sätt är bra....


Alltid trevligt att forma ord tycker jag och så även goda grannar som var på besök när vi var borta.... Har haft en gästbok i min boklåda på bron, under hela sommaren, men tog in den på vinterförvaring häromdagen, men det hindrade inte Maria & Rebecca att skriva en hälsning.

måndag 2 november 2009

Lyckan!


Ett odefinierat begrepp eftersom vi alla bär en egen tolkning av lycka. Den som är sjuk vill bli frisk och den som är hungrig vill ha mat, det är ju enkelt att förstå. När man kommer till en miljonär som strävar efter mer pengar så fattar jag inte längre..... Har en bok i min ägo ( tack vare en snäll vän som köpt den på Tradera åt mig...) som heter Lycka, en handbok i konsten att leva. Skriven av Dalai Lama och Howard C.Cutler. En mycket läs/tänkvärd bok som jag verkligen kan rekommendera. Inte för att man blir lycklig bara för att man läst den, men man får sig en och annan tankeställare. Ett kapitel heter : Hur vi återerövrar vårt medfödda tillstånd av lycka. Tänk om det kunde verkställas!!!! Eller tänk om vi kunde anstränga oss lite mer att ta till vara på lyckligheten som vi faktiskt har.

Jag har dock en del andra böcker på mitt nattduksbord för närvarande och titlarna på de böckerna har inte speciellt lyckliga titlar. Vad sägs om Mörkrets hjärta( som jag ej läst ännu). Kärlekens raseri ( som jag läser nu) och Brustna hjärtas cafe ( som jag läst) Liseys berättelse ( som jag också läst och bara ligger kvar...) Men en del av min lycka är att ha tillgång till böcker ......