onsdag 25 november 2009

ÄNTLIGEN!!!!!!

Frid och fröjd

Med kjolen vilt fladdrande kring dom knubbiga benen, cyklade hon genom stan. Som vanligt hade hon tryckt ner stråhatten i cykelkorgen. Håret letade sig ut ur snodden. Inget höll sig på plats hos Frida. Hela hennes väsen levde ett eget liv. Den svällande barmen guppade upp och ner. Ögonen flackade hit och dit, som om dom inte kunde bestämma sig för vad dom ville se.

När hon var framme vid Stora torget, parkerade hon cykeln. Sedan tryckte hon stråhatten över sitt röda hårsvall och gick med vickande höfter rakt över torget, till Café Fröjd. Egentligen kunde hon ha cyklat direkt dit men se det ingick inte i Fridas plan.

Faktum var att hennes promenad över Stora torget var ett mycket viktigt inslag. Fyra ögonpar följde hennes sensuella gång. Herr Månsson som ägde stans pappershandel. Herr Sund som var stadens skräddare och herr Classon som var stadens apotekare. Han var det sämsta alternativet enligt Frida, eftersom han var änkeman och hade två döttrar som var ena näsvisa illbattingar. På hans plussida var hans fagra yttre och att han var riktigt förmögen, antagligen den rikaste av kandidaterna. Viktigast var dock att bagare Fröjd iakttog henne. Han var nummer ett på Fridas lista, föremålet för hennes kärleks låga! Men det skadade inte att ha några reserver.

Frida klev in i den väldoftande lokalen och plingade i klockan.

Bagare Fröjd hade iakttagit Fridas promenad över torget, som vanligt. Som alla andra onsdagar hela sommaren. Hans åtrå visste snart ingen gräns, men modet svek honom.

-Men se goddag, fröken Frida, vilken ära denna vackra dag. Vad får det lov att vara?

-God dag på dig herr Fröjd, en kanna kaffe och något gott bakverk. Vad kan Ni rekommendera idag?

-Kanske en Kärleksmums skulle passa?

-O ja det blir bra, Jag sätter mig ute idag eftersom solen skiner så varmt.

Frida hade flyttat till Staden för drygt ett år sedan när hon fått arbete på stadens bibliotek. Men hon hade större ambitioner än att låna ut böcker. Snabbt spanade hon in Stadens ungkarlar. Inte kreti och pleti, utan det skulle vara en man med ett eget företag, eller en mycket god anställning. Frida ville bli försörjd det var hennes högsta önskan. Försörjd och älskad. Efter noggranna studier av stadens herrar hade hon rangordnat dom. Vägt för och emot. På herr Fröjds plussida var givetvis hans goda bakverk. Dom var helt sagolika. Dessutom verkade han vara en glad och godmodig herre. Enda nackdelen var att han var så blyg, så nu hade Frida bestämt sig för att hjälpa honom på traven.

-Varsågod min sköna dam, Fröjd kom själv och serverade, för som vanligt på onsdagar var hans servitris ledig.

-Tack så mycket det ska bli gott, sa Frida med sin lenaste röst. Hon såg upp på honom och samtidigt som hon torkade sig med en spetsnäsduk på halsen, bad hon om ett glas vatten, det var ju såå varmt.

Fröjds ögon drogs till den yppiga barmen, svalde och stammade fram ett jakande svar. Kom ut med vattnet och när han räckte fram det till Frida, råkade hon stöta till honom så att vattenglaset tömdes i Fridas knä. Hon for upp och med ett förskräckt utrop, vacklade klädsamt mot honom. Han grep tag i henne och stammade fram en ursäkt.

-Ingen fara herr Fröjd, jag blev bara så överraskad. Så starka armar ni har, sa Frida fast egentligen var det hon som höll honom i ett stadigt grepp.

-Ursäkta mig, så klumpig jag är, följ med in så ska jag gottgöra er, fröken Frida.

Hela detta drama följdes av en pappershandlare, en skräddare och av apotekaren. Ingen av dom hade kommit i kroppskontakt med fröken Frida. Nu gjorde dom sig alla tre ett ärende till Café Fröjd för att avbryta en eventuell fortsättning.

Men det var redan för sent.

När dom tre herrarna klev in i lokalen hördes fniss och glada utrop från bageriet.

-Ja, det verkar ju som om Frida går oss förlorad, mina herrar, sa pappershandlaren dystert.

-Ack, ja. Mycket tyder nog på det, sa skräddaren.

-Bara att gratulera herr Fröjd, sa apotekaren med en suck.

Varken Frida eller herr Fröjd hörde när dörren slog igen bakom dom tre herrarna. Pappershandlaren hade sinnesnärvaro nog att dra ner gardinen med texten: Stängt.

En månad senare stod bröllopet.

Frida liknade en fluffig marängsviss när hon lyckligt svarade ja och blev fru Fröjd.

16 kommentarer:

  1. Heja, säger MVG. Jag kan se fröken Frida, med sin svällande barm, på cykeln. Kommer av någon anledning att tänka på orrspel. En gång, i ett annat liv, hade jag ett gömsle vid en myr och där brukade jag ligga ibland om vårarna och spana in sådana tillställningar.

    SvaraRadera
  2. Tack MVG.
    Texten är icket på något vis enastående i sin utformning, men den hade som sagt flest antal tillslag...och nu blev det ju en ren principsak att få in dokumentet. Nu ska jag öva mig på det så fler texter kommer...men först en promenad i skogen...dock kan jag väl knappast förvänta mig ett po..förlåt orrspel!

    SvaraRadera
  3. En solskenshistoria behövs i dessa gråtonade dagar. Jag försattes genast i tidigt nittonhundratal, med alla "fröken", "herr" och "Ni". Däremot kändes det inte som om det utspelades i våra trakter, hellre söderut. Men det kan ju bero på att jag inte är uppvuxen här, utan där.
    Har just läst Majgull Axelssons "Is och vatten, vatten och is", och kan rekommendera den å det varmaste. Om ingen i familjen ska läsa den just nu, tänker jag ta upp den till biblioteket.

    SvaraRadera
  4. Cici, lustigt att du "tänkte" texten till södra delaen av landet, för jag tänkte på rådhustorget i Lidköping när jag skrev den, jag bodde där på sextiotalet...
    Då får man pallra sig upp till byabiblioteket då.

    SvaraRadera
  5. Jag kan nog även tänka mig att fröken Fridas ända svällde ut lite över cykelsadeln när hon kom cyklande, och att Stadens ungkarlar blev alldeles "knollriga".

    SvaraRadera
  6. I Lidköping var jag flera gånger då jag var barn, alltså på 50-talet. Min styvfar kom därifrån och hade far, mor och syskon kvar där. Jämfört med den Stockholmsförort jag kom ifrån verkade Lidköping vara en mycket stillsam stad och jag har aldrig längtat tillbaka dit. Men, vem vet, en vacker dag kanske jag kommer dit och finner staden vacker och charmig! Man har ju olika behov i olika åldrar. Den som sagt till mig, vid mitt första besök i Norrlångträsk, att jag senare skulle bosätta mig där och trivas alldeles förträffligt, hade nog blivit utskrattad av umdertecknad.

    SvaraRadera
  7. MVG, ja visst svällde lite här och där på fröken Frida....det är liksom mycket av hela henne.
    Knollriga???heter det inte kollriga? Här i byn säger vi att man val kollrut....

    SvaraRadera
  8. Cici, Lidköping är en charmig stad med vackra Lidan som rinner genom staden. jag skulle gärna åka på besök dit och vandra på Skaragatan och ta en fika på Rådhustorget...
    Bra att du trivs i byn!

    SvaraRadera
  9. Jag tycker mig känna igen din novell, Inger! Fortfarande lika härlig att läsa.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Ursäkta, ingersord, det blev lite fel där. Det är nog jag som är kollrut. Kan förövrigt tipsa om att han, den där finnen, vad han nu heter, i sin bok "Den ylande mjölnaren" på ett mycket ömsint och vackert sätt beskriver hur kärleken kan drabba en när man står och ser efter en kvinna som sväller ut lite över cykelsadeln.

    SvaraRadera
  11. Ninna, ja du har säkert läst den förr...den har ju presenterats på Skrivarsidan för ett par år sedan.

    SvaraRadera
  12. MVG vi är väl kollriga lite till mans/kvinns.
    Den ylande mjölnaren????
    Var hittar jag den?
    En väninnas mamma sade: Kärleken kan "slabba" sig ner var som helst! Det tycker jag är roligt sagt...

    SvaraRadera
  13. Arto Paasalinna, ja han skriver svulstigt ja! Han har förresten skrivit en roman som heter "Världens bästa by". Den handlar dock inte om Norrlångträsk som man kanske skulle tro, men den är mycket läsvärd i alla fall. Att läsa flera av Paasalinnas böcker i rad kan bli lite för mycket av det goda, enligt mitt tycke, man behöver läsa något annat emellan, något mera realistiskt.

    SvaraRadera
  14. Cici, vad du vet mycket! Tror du boken finns på bya-bibblan? Jag har lyssnat på "Världens bästa by" Och gillade den jättemycket...Bra uppläsare med finlandssvenskt uttal gjorde det hela till en melodisk upplevelse.

    SvaraRadera
  15. Jag vet inte om det finns på byagården, men jag har ett ex hemma hos mig som du gärna får låna om du vill. Böcker som jag fått som present brukar jag inte ställa upp i biblioteket, men jag lånar gärna ut dom i alla fall.

    SvaraRadera
  16. Bra Cici, jag vet var den finns och kommer gärna och lånar den när jag vill läsa den. Just nu är det lite på så att säga....

    SvaraRadera