Paradiset!

Jag vaknade av en underbar doft som letade sig in i mina näsborrar. Min kropp vägrade lämna den sköna sängvärmen. Sigrid hade med så få ord som möjligt hänvisat mig till ett rum på övervåningen och här låg jag nu. Rummet hade sned tak och en blommig bucklig tapet. Skira spetsgardiner hängde i fönstret, precis som det hade gjort hos mormor. Ett nattduksbord med en ljusstake på och en byrå. En karmstol vid dörren och en trasmatta på golvet. Det var hela möblemanget.
Doften från nedre våningen fortsatte att fylla min näsa och väckte magen. Jag var vrålhungrig, måste förresten hämta in matkassarna från bilen.

- God morgon sa jag lite tyst och stod tveksamt kvar i dörröppningen.

Sigrid tog just ut en plåt från järnspisen. Fyra trinda limpor.

- Kaffe får du ta dig själv, sa hon och lade en ångande limpa på bordet.

Hon satte sig och tittade ut. Tystnaden infann sig. Hon var minst sagt fåordig.

- Tack. Både för kaffe och sängplats.

Mina ord svävade omkring i köket och väntade förgäves på ett svar. Som små vilsna moln svävade dom runt runt i det trivsamma köket. Själv hörde jag mina ord om och om i skallen.
Sigrid delade limpan.