söndag 23 juli 2017

Ömsint....



Igår begav jag mig ut på en cykeltur. Solen behagade visa sig så det lockade fram min reslust. Målet som jag siktat in mig på är beläget ca. 1,3 mil från mitt eget pörte. Kroppen var i hyfsat skick och cykelväskorna packade. Regnställ och handskar, om nu vädrets onda makter skulle visa sig. Även en tunn mössa som får plats under cykelhjälmen. Nu behövdes bara handskarna på vägen hem. 
En trevlig eftermiddag i solsken hos goda vänner och en grillad Flankstek som sköljdes ner med ett par glas rött. 
Herre min je.... vad man kan ha det bra!!!
När så hemfärden startade så sken fortfarande solen. Så till den milda grad att jag knappt såg någonting trots solglasögon.  Tursamt nog så är det en bra cykelväg nästan hela vägen och dessutom var jag helt ensam om att framföra min lekamen på en tvåhjuling med trampkraft.
Svettig och nöjd över att klara denna strapats var det skönt att ta en dusch och sedan placera ändalykten på ett mjukt underlag.
Idag ömmar baken och knäna knorrar lite, och en tämligen skarp smärta mellan skulderbladen. Men vad annat kan man förvänta sig efter drygt två och en halv mil på en cykel av äldre modell och där växlarna fastnat på fyran....
Idag ska jag spara på kroppens resurser men visst är det fantastiskt att kunna tänja sina gränser ibland? Jag är faktiskt både stolt och ömsint!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

torsdag 20 juli 2017

Betydelser....

Igår gjorde jag en liten , med betoning på liten, road-trip.
Trots att regnet hängde i luften så lastade jag in stövlar och svampkorg ( ?!! ) i min lilla Pegga, för att styra mot mina gamla hemtrakter. Det är ju där jag vet var jag ska leta efter svamparna. Visst stack några små små kantareller upp i mossan men jag bara begrundade dom en stund. Minst två veckor till behöver dom nog.
Körde vidare mot några vänner som fortfarande bor i denna del av världen. Fick både kaffe och en trevlig stund. Solen behagade glutta fram så det blev riktigt angenämt.
När jag så styrde hemåt igen började jag tänka på sakernas betydelse. Min vän har mycket saker. Hon ser något vackert i nästan allt och har samlat på sig en hel del. Letat nya användningsområden för förbrukade ting. 
Helt olikt mig som blir mer och mer minimalistisk ju äldre jag blir.
Känner liksom att en sak bara har någon betydelse för mig om jag brukar den. Typ: Ett gammalt bord som jag inte brukar sparar jag heller inte. En servis som inte används fyller inte längre mina skåp. Detta kan låta en aning spartanskt men bor man i en tvårummare så gör man.
Nu kanske ni undrar om jag saknar något.... Nej inte saker men däremot saknar jag den svunna tiden. Men den har jag för evigt sparat inom mig och än orkar jag bära på minnena från förr. 
Svårt att göra sig av med tankar. Betydligt lättare att lämna en kasse till Allmosan.
Lev väl där ute och ta bara vara på det viktiga i livet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

tisdag 18 juli 2017

Ny dag!

Ja men då får jag uppleva ännu en dag!
Vet inte vad som hänt mig men mina dagar börjar allt senare. Från att alltid ( nästan i alla fall) varit som en pigg mört redan vid sextiden så plägar jag numera inte lämna sängen förrän vid niotiden....
Om nu detta är något negativt vet jag inte. Jag hinner minsann utföra mina få sysslor ändå.
När man bor i lägenhet så kan det faktiskt vara lika så gott att ligga tyst (??) och stilla i sin säng tills resten av husets innevånare vaknat.
Sommaren fortskrider på sitt eget vis och vädrets makt råder vi inte på. Trist för alla som gillar sol och värme men ska jag vara helt ärlig så har jag inte lidit så värst mycket.
Jag skojade med en bekant och sa att det är bara att gilla läget, ta på sig solglasögon och köra kupévärmaren!
Själv ser jag fram emot hösten som är min favoritårstid. Längtar redan nu efter svampplockningen....
Nej, nu ska jag väl packa badväskan. Om det är för kallt att bada utomhus så kan man med fördel ta några simtag i stadens badhus.
Simma lugnt!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII