onsdag 28 oktober 2009

Förbrukade ord....

Idag är det onsdag och sop-hämtar-dag hos mig.
Det påminner mig om min allra första text som jag fick publicerad på Skrivarsidan.
Jag minns än känslan när jag kunde läsa mina ord på dataskärmen. En text som jag totat ihop och som vem som helst nu skulle kunna läsa. Skrämmande och roligt på samma gång.
När jag läser texten i dag så ler jag lite över det banala, men samtidigt gör den mig glad för att jag vågade. Man måste sticka fram nosen om man ska komma någon vart....nu kanske jag inte kommer så långt men man får väl vara glad över en liten bit!
Här kommer texten, håll till godo!

Sophanteringens vedermödor!

Förstrött läser jag insändarsidan i lokaltidningen om en arg medborgare som blivit ertappad med att sortera fel på sopstationen.
Ilsket väntar han nu på åtal.

Ja, ja tänker jag, sophantering är farliga saker och minns med obehag min egen skräckupplevelse med en soppåse. Det var en varm dag för två somrar sedan som jag gick med mina sandalklädda fötter med en soppåse, mot den gröna sopbehållaren, helt ovetande om dess onda sinne.

I samma stund som jag lyfte locket, satte den sig i rörelse mot mig, automatiskt satte jag fram högerfoten för att stoppa dess framfart.

Det skulle jag inte ha gjort. Den högg direkt!

Stortånageln slog i ( vet än i dag inte i vad) och bröts loss! Den satt bara fast i nagelbandet, stod alltså rakt upp....Fy tusan så ont det gjorde och nästan omedelbart började blodet spruta. Haltande tog jag mig förbi en förvånad man och son som mekade med bilen.

- Soptunnan, flämtade jag, den slet loss nageln.

Jag linkade in i badrummet och utan att tänka så försökte jag tryckte ner nageln men det gick inte. Då försökte jag slita loss den, men blodet gjorde att jag bara slant. Men ett djupt andetag senare lyckades jag slita loss den. Blodsprutet ökade och benen vek sig. Jag dråsade ihop i duschen. Min man kom in, såg blodbadet och ringde vårdcentralen som sa att jag skulle komma och visa upp det i morgon och ta en Alvedon.

- Alvedon, Herre Gud, det kändes ju som om hela tån var loss!
Jag tog två....

Natten blev minst sagt orolig, hela tiden nuddade min nagellösa tå mot något. På morgonen hade det fastnat ludd på den köttiga yta som numera prydde min stortå.
det blev ett par rätt så besvärliga veckor, men så småningom växte det ut en ny, stark nagel. Men än i denna dag så ryser jag när jag tänker på vad som hände när jag gick ut med soporna den där sommardagen.
Så tänk på att det inte är riskfritt att gå ut med soppåsen, man bör i alla fall ha ordentligt på fötterna.


Ja så skrev jag då, idag skulle den nog se lite annorlunda ut, men det är en helt annan historia....





6 kommentarer:

  1. Jag tycker att det var bra skrivit! Hädanefter så kommer Magnus att få gå ut med soppåsen, för tänk om våran tunna är lika elak....

    SvaraRadera
  2. Du får säkert de flesta att riktigt känna hur ont det gjorde! Det är något speciellt med naglar. Jag ryser över hela kroppen om jag råkar nudda en nagel med potatisskalaren t ex. Men det var ett mystiskt olycksfall må jag säga.

    SvaraRadera
  3. Majsan, tack för snällorden, ja skicka Magnus, med storskorna på!!!
    Cici,Ja visst var det en märklig händelse....jag som alltid varit så snäll med soptunnan, skurat den med klorin när den luktat pyton.
    Sennanmaria, tack det samma!

    SvaraRadera
  4. Nämen jag tycker du har skrivit den riktigt bra. Och med en självironisk, galghumoristisk touch.

    Och man får väl passa sig lite för soptunnor. Tur P gärna tar påsarna när han går ut.
    Ninna

    SvaraRadera
  5. Tack Ninna!
    Ja akta dej för soptunnor, man vet aldrig när dom gör ett utfall.....

    SvaraRadera