söndag 18 april 2010

En röd liten plupp....

Som så många gånger tidigare så händer det alltid saker när man lånar dom små gullungarna! Det ska hinnas med så mycket lek som möjligt och själv vill man tillgodose deras behov. Är man farfar och farmor så har man den rätten!! Just den här helgen kommer vi att minnas som lite äventyrlig minst sagt. Kerstin råkade pilla in den röda pluppen från laptoppens tangentbord, i sin högra näsborre....ja ack så det kan gå. Tack och lov så är hon en lugn och duktig tös, så hon kom genast och berättade att något hänt... Lydigt kröp hon upp i sin farbrors famn medan vi manade henne att fräsa allt vad hon orkade men utan resultat. Pincett och sugrör och tops plockades fram för att pilla ut eländet men icket att det funkade. Då kallades farfar in från vedhögen och genast tog han fram sin peang från fiskeutrustningen och pannlampan. I ett huj var pluppen ute ur lill-näsan. Händelsen skrevs sedan in i "KerstinsBok" så att hon själv ska få läsa om det när hon blir stor.


Pluppen på olika platser.......


Belöning efter ingreppet...


Anton gör vattenexperiment....


Kerstin kokar kvällsgröt...

©

11 kommentarer:

  1. Tänk vad barn är nyfikna och uppfinningsrika! jag kan slå vad om att du inte visste att den där röda pluppen gick att ta loss!

    SvaraRadera
  2. Vilken grej! Undrar varför ungar ska pilla upp saker i näsan? Jag kan känna paniken. Minns uppståndelsen sedan Skumbananen hade liknande seanser för sig, då med en ärta. Min mamma tyckte jag andades så konstigt en kväll när jag somnat, jag var i fyra-femårsåldern. Ärtan som säkerligen varit där en tid hade svällt av fukten. Jag minns uppståndelsen, hårklämman som kördes upp och belöningen, ett Mariekex. Så gott att en ny ärta pillades upp dagen därpå. Men då blev det inget Mariekex vill jag lova.... Hot om, vad vet jag, men jag gjorde inte om det.

    SvaraRadera
  3. Cici, hur kunde du gissa det...???

    SvaraRadera
  4. Ingabritt,Mariekex är gott!! Jag minns inte om jag pillat in något i näsan men förmodligen har så skett, däremot var jag farlig på att smeta fast tuggummi på olämpliga platser, tills mor förbjöd mig att nyttja detta evighetsgodis som jag suktade så hett efter.

    SvaraRadera
  5. Ja, det var ett litet äventyr som dock slutade lyckligt. Fanns det ingen varning för lösa delar och bör inte användas av mindre barn.
    När mina barnbarn var små var jag så rädd att något skulle hända när de var hos mig. Tänkte på saker som jag aldrig gjorde när mina pojkar var små. Man blir kanske lite prillig som farmor.
    På återseende Viola

    SvaraRadera
  6. Jaha nu är det min tur att berätta vad JAG pillade in i min näsa och i en elefants näsa. Jag stoppade näsan full med lingon ....inga verktyg behövdes mamma bara klämde på näsa så lingon gick sönder så var saken biff. På Skansen var Lasse och jag (innan vi skaffade barn så det var ingen som såg vad vi gjorde) och hade bananer med oss. Elefanten räckte fram snabeln för att ta bananen men då stoppade vi upp den i snabelns öppning. Och......

    SvaraRadera
  7. Viola, ja nog är man ganska så tjollrig när man har hand om barnbarnen, det hör väl till.

    SvaraRadera
  8. ÅÖ, Hur gick det med snabelbananen...? Berätta mera!

    SvaraRadera
  9. Vilka guldstunder :) Skönt, nu fick jag fnissa lite åt uppfinningsrika barnbarn och bloggare (ÅÖ);D Vacker idé med boken till barnbarn. Det ska jag ta efter när sådan tid nalkas. Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  10. regnnatt, ja se ungar kan verkligen frammana både skratt och tårar.
    Båda barnbarnen har varsin egen bok som vi skriver in episoder i och som dom får rita, klistra och skriva i. Kanske blir dom glada över dom en vacker dag....
    Visst vill vi veta mer om snabelbananen?

    SvaraRadera