Blanka sidor....

Varje ny dag är som en blank sida.
Minns ännu, fast det var länge sedan, den där lyckliga känslan jag hade när jag fick en ny skriv/räknebok i skolan.
Så slät och fin.
Lovade dyrt och heligt att jag skulle skriva så fint jag bara kunde.
Hålla mig inom rutor och rader....
Inte skriva för fort, så det blev fel och jag måste sudda.
Nä, lugnt och fint!
Vårda alla rena blanka sidor.
Suck....
Som du förstår så sket det sig tämligen snart.
Inte klarade jag av att behärska min framfart med orden.
Räkneböckerna klarade sig bättre eftersom jag inte är lika intresserad av siffror.
Men alla dessa ord som ständigt pockat på. Fyllt min skalle i en vild framfart som bara måste skrivas ner.
Vem hinner då tänka på att det ska se fint ut. Jag skriver fortfarande fort och inte sällan utan eftertanke. 
Det blir ofta fel!!!
Jag har en ansenlig lunta med slarvigt nedklottrade rader. 
Borde rensa lite.
Börja på nytt....
På en blank sida.....

IIIIIIIIIIIIIIIII

Förbrukad tid!

Tack och lov att gårdagen är över!
Rinnsnuva, nysattacker och svidande ögon.
En rygg i protest. 
Över vad kan man då undra, eftersom den inte utsatts för någon som helst ansträngning. 
Kanske är det LEDa eller så är det latmasken som byggt sig ett bo.
Idag känns det bättre och jag kommer att kunna tillbringa en tid utomhus.
Solen behagar också visa upp sig.
Nu gäller det att blicka framåt igen och ta sig an lite oförbrukad tid....

IIIIIIIIIIIIIIIII

Minnesdag.

Så slumpar det sig så att samma dag som jag "firar" att det är fem år sedan jag köpte min lägenhet, så dör Torgny Lindgren. En av det riktigt stora svenska författarna enligt mig.
Att han dessutom var från Raggsjö som ligger i närheten, om man ser det från en norrlännings syn på saken.
Han var en klurig man och hade en fantastisk berättarådra. Att lyssna på honom var också en fröjd. Pölsan och Humlehonung är nog favoritböckerna. Får lust att läsa om dom.
Mitt firande kom liksom av sig.
Nu kommer jag alltid att förknippa den här dagen med hans bortgång.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Vägval.....

Före lovlig tid så vaknade jag. 
Trots stor ansträngning så hittade jag inte tillbaka till Drömriket. 
Gav upp och kopplade på autopiloten. Efter så många år som jag trampat på jordskorpan så tar det bara några minuter innan kroppen är tömd på slagg och fulltankad.
Efter den sedvanliga kaffemängden så sitter jag då här för att låta tankarna bilda lite efterlämningar.
Funderar på en vän som vandrar på en helt annan plats, både i livets skede och rent geografiskt. Placerar honom på Framtidens väg. En fin väg med diken på var sida. Det vänstra diket har små vackra röda blommor, så sköra. Det högra är alldeles ny grävd och har ännu ingen växtlighet, men det kommer, det kommer. Kanske bakom nästa krök.
Framtidens väg ser alldeles rak ut men låt dig inte luras, det finns avtagsvägar. Möjligheter att slinka in för en liten paus i vandringen. En kopp kaffe kanske på halva vägen....ja varför inte? 
Ibland hittar man rätt väg att gå utan vidare men för egen del hade jag stora bekymmer att ta mig från Smärtans stig. Den var allt för snårig. Släppte inte igenom mig. Faktum är att det tog mig många strävsamma år att röja mig fram. Men nu ligger rishögarna bakom mig och jag njuter av möjligheterna på Framtidsvägen, jag också.
Nu ska jag välkomna den här dagen och eventuellt få något gjort. Det kan köra ihop sig ibland här på Fantasidepartementet!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Vad är meningen......

Ja vad är egentligen meningen med allt?
Hur mycket ska man anstränga sig?
Vissa händelser går ju inte att påverka men det som nu gör det, hur mycket krut ska man öda?
När uppväger ansträngningen belöningen?
Idag är det just en sådan där tveksam dag. 
Längtar efter att skriva men det vill sig inte riktigt. Antagligen är det för mycket annat som härjar runt i skallen. Händelser som påverkar mig.
Måste jag verkligen sätta något på pränt...? Det  är ju inga viktiga meningar för någon annan. Räcker det inte bara att jag tänker? Tankar som flyger omkring snabbt som attan. Byter inriktning fortare än en politiker. Absolut inget att bygga vidare på.
Kanske ska det vara även sådana dagar.
Jag menar...ibland är det kanske meningen att man inte ska skriva en endaste mening.....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Typiskt mig!

När jag drabbas av skrivarflöde så stannar tid och rum....
Jag VET att tiden är konstant men likväl tycker jag att tiden flyger fram när jag sätter igång. Vaknade före skam hade skott sig och har plitat ner två texter. 
Passar väl på att skriva ett blogginlägg, tänkte jag i min iver.
Jaha, då löpte fingrarna för fort igen och jag kom åt de där jäkla knapparna som gör texten jättestor..... och inte kom jag på hur man förminskade.... Förra gången detta drabbade mig skrev jag ett mail och det tog en evighet innan jag kunde rätta till det. 
Suck!!!!
Har ju inte tid att hålla på med tekniska störningar när jag är inne i ett flow....
Nu hoppas jag att jag rättat till textstorleken....Det får räcka för nu måste jag nog lugna mig med en kopp kaffe.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Trumpen.....

Visst låter det fantastiskt att man numera kan vräka ur sig vad som helst....!!!!???? Man behöver ju bara se lite trumpen ut och säga att det var en alternativ sanning. 
HERRE GUUU var är världen på väg?
Man kan också svänga sin kappa lite hur som helst....dit vinden för tillfället bär...Hur ska man kunna lita på någonting? Inte undra på att man blir trumpen.
SUCK!!!!!

Copy(a)cat!

Milde Moses hur det kan bli när man inte har full kontroll på hjärnverksamheten.
På årets andra dag vaknade jag "innan skam ha skott sä"! Tvingade mig själv till "omsomnelse" fast det blev en utdragen historia. Satt uppe en stund i soffan och blickade ner på mina "undersåtar". Konstaterade att det var lugnt och stilla. Läste en bra stund innan jag åter släckte lampan.
När jag sedan vaknade en timme senare hade jag kvar en märklig dröm i mitt medvetande.... Helt galet....så glasklart upplevde jag åter hur en katt åkte genom en märklig maskin...typ en kopieringsmaskin som sakta pressade igenom kattstackaren!!!!! Alltså hur är det möjligt att sådana drömmar blir till????
Den platta katten vacklade sedan iväg och jag släppte ut den....ja nu kommer jag garanterat att glo efter platta, tilltufsade och ilskna katter på min stundande promenad.
Väljer att inte analysera denna dröm!
Ej heller kommer jag att försöka kopiera någon katt.
Lev väl där ute och dröm vackert.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Bilden från Google.

Gammalt & Nytt!

Gammal kärring och nya ord.
Vilken kombo....
Med ålderns rätt väljer jag bara det som passar mig. 
I alla fall tror jag då det i min enfald. Gillar fortfarande ursprungliga (?) ord, som jag en gång lärde mig i min tids begynnelse. Dock måste jag erkänna att jag blivit allt mer "utblandad" i mitt språk. Förmodligen är det omöjligt att undvika och möjligen är det ett måste för att hänga med i den allt snabbare utveckling som härjar i vårt samhälle. Ny teknik tarvar även nya uttryck.
Man vill ju inte känna någon FOMO.
Dock vore det fint att leva FÖRPACKNINGSFRI.
Men TRUMPIFIERING är verkligen att SKAMMA.....
Jamen se där redan har kärringen använt lite nya ord!
Dock kommer jag att gå min vanliga promenad upp på Berget, här blir det aldrig någon POKENAD, så det så. Någon måtta får det allt vara.
Hoppas att ni som läser detta inte GHOSTAR mig nu.....
Slutligen önskar jag alla en trevlig slutspurt och ett fantastiskt nytt år.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Glädjeyttring!

Vilken glädje det är när lusten att forma meningar börjar spira igen.
Tro nu inte att jag försöker skriva en blomsterbok, nej jag tycker bara att bilden som jag hittade på Google är både vacker och "talande".
Efter fem år av skrivartorka är det en fantastisk känsla att åter placera orden som jag vill. Det räcker gott för tillfället. Jag ska njuta så länge som möjligt. Skriva, skriva det som faller mig in. 
Tillåta mig att skriva vad jag vill.
Alla ord påverkar oss! 

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII