Maken har tillbringat sista dagarna med att fixa och donat, det har hackats och malats, kokats och stekts. Dofterna har trängt in genom den stängda dörren, till sjuksängen och framkallat olust. Det enda som jag lyckats tvinga i mig har varit pissljummet te och vatten, avslagen cola och som huvudmål AC-fil med blåbär. På julaftonen kändes det en aning bättre så jag dryftade mig till att plocka lite smått och gott på tallriken. En sillbit, en skinkbit, en köttbulle, en liten smakbit av viltpatèn och en droppe av den goda hemmalagade cumerlansåsen. En skiva tjälknöl och en bit ljusungsbröd. Ett glas med svagdricka unnade jag mig också. Allt var supergott och jag ville äta mycket mera, men besinnade mig. Antagligen räddade det livet på mig! Redan medan vi plockade undan så startade ett världskrig i mag och tarmsystem. Jag lät som en stenkross och kände mig som en vandrande vulkan.... Kan meddela att vulkanen hade utbrott resten av kvällen....
Inser att det blev en alltför häftig start på intaget. Men det är ju så gott med mat....
Idag ska min ömma mage få tillskott i små portioner och lite oftare, kanske det går bättre.
