Har just läst ännu en bra bok.Knatade upp till Cici förra veckan och fick låna några böcker som hon plockat ihop. Jag startade med "Minnen" av Torgny Lindgren. En lättläst och formidabelt nedtecknad text. Tänk om man kunde skriva som han....Men givetvis kan man inte det, hur skulle det se ut? Det finns bara en Torgny, så är det bara.Jag har tidigare läst om ormen som krälar på Hälleberget, om den utsökta Pölsan, den söta Himlahonungen och gillat det jag läst. Jag hoppas verkligen att Minnen inte är hans sista....När man läser de stora författarnas verk inser man att man borde nöja sig med att läsa.... jag lutar mer och mer åt det hållet!Bara läsa och njuta av det redan skrivna. Mitt eget skrivande kommer jag nog att fortsätta med men ambitionen att dela mina texter med den stora massan är över. Egentligen har det nog alltid varit min tanke innerst inne men i ett svagt fåfängt ögonblick så spirade en minimal tanke upp....kanske man skulle skriva en egen bok.... Ja så löjligt kan jag tänka ibland!Men nu får det räcka med dumheterna.Nu ska jag LEVa så gott jag förmår!LÄSa alla underbara texter som redan finns, och de som komma skall! SKRIVa för mitt eget stora nöjes skull, utan krav!
Visst låter det roligare än Semla, Fettisdagsbulle eller Fastlagsbulle?? Men Hetvägg är ju en smårolig benämning på bakverket, anser då jag.Eftersom jag inte är speciellt intresserad av sötslisk så har jag i år virkat en bulle. Inspirerad från bland annat Tant Grön, Häxan Sytant och Borghoffskans handgjorda, men som vanligt har jag virkat på fri hand.För övrigt händer inte mycket i Pörtet denna tid på året. dagarna går så och nätterna.Skrivandet går så där....men jag plitar ner en och annan rad som det faller sig. Får väl se om det leder någon vart!Nu ska i alla fall mattorna ut en stund och så ska dammråttorna förpassas till uppsamlingspåsen i "Snabeldraken". (Tack M för det uttrycket!!) Efter lunch blir det nog en tur utomhus, på skidor eller med apostlahästarna.Ja så går nog den här dagen också ska ni se. Trevlig helg!
Vid stugbesiktningen hade jag svårt att inse att om fyra månade kanske man åter sitter på verandan med en nybryggd kopp kaffe.... Svårt att tänka sig trots att scenariot återkommer varje år.Allt var lugnt på backen och vi spände på oss skidorna för att ta oss till vägen. Körde milen hem och drack kaffet i Pörtet!
Först av allt vill jag tacka alla snälla bloggvänner som skickat uppmuntrande kommentarer på mitt förra inlägg. Det känns underbart att veta att ni finns där ute i cyberrymden! Idag har jag läst igenom mitt manus och inser att det faktiskt innehåller en del matnyttigt, men vissa ( en hel del...) partier måste skrivas om, den saken är klar. Att jag anser att det är sista chansen att få till något jag kan stå för är väl inte så konstigt när man vuxit upp där Jantelagen såg dagens ljus...och bosatt sig! Dessutom har jag en förmåga att "rita djävulen på tapeten" Men jag ska spotta i nävarna och göra ett allvarligt försök... Ha det bara bäst, jag lovar att titta in med ojämna mellanrum!
Vill bara dela med mig av det gulliga kortet som damp ner i min blå låda för ett par dagar sedan och nu pryder väggen i min skrivarhörna. En blick på kortet och hips vips så blir jag varm i hjärtat. Tack snälla Sylviu! Bloggandet kommer antagligen att hamna lite i skymundan en tid eftersom jag tagit upp skrivandet igen....Sista chansen känns det som....
Att förgylla sin dag med att läsa en bra text är inte dumt!(Tack Cici för tipset) Idag känns det som riktigt viktigt eftersom kroppen just nu har belägrats av en förkylning. Och varför skulle jag förskonas, nej nog ska väl även jag drabbas när så många andra också trillat dit. Tycker hur som helst att det är värre att vara magsjuk än förkyld! Man kan dricka något gott och stärkande för att lindra sitt halsonda. Man kan trycka i sig en matbit eller två till tröst. När man är magsjuk kan man knappt svälja sin egen saliv.... Efter att ha läst några kapitel som Stjärnkraft skrivit blir jag riktigt taggad att sätta fart på Russinskinnet igen. Trots mitt eländiga tillstånd....
Årets första skidtur är avverkad. Det blev en riktigt trevlig tur i ett fint vinterväder. Sonen banade väg och jag hakade på. Jag var rejält svettig vid återkomsten till Pörtet, då stod Maken på gårdsplanen och ville också åka en tur. Döm om min förvåning när sonen hakade på och åkte en vända till....som om inte en timme med morsan räckte!!!Den ungdomen, den ungdomen! Själv gick jag in för att motionera hjärnan en stund. Allt ska ha sitt....
Så har vi då firat ännu en bröllopsdag. Den trettiosjunde! I år firades dagen tillsammans med barn och barnbarn. Vackra blommor hamnade i Pörtet dagen till ära och Maken lagade en superb älggryta. Lite bubbeldricka dracks i "De omöjliga glasen" ( fast bara av jubilarerna...) de andra fick nöja sig med de små vanliga. Någon skillnad ska det väl ändå vara. Allt eftersom kvällen led så blev Maken alltmer tyst och stilla, såg nästan ut som om han ville vara för sig själv....var det månne så illa att han tyckte att det får räcka nu???? Inga mer bröllopsdagar att se fram emot...??? Det visade sig dock att min avslutade magsjuka hade bytt bostad... Kvällen blev lite avslagen och Maken förpassades till sovrum och toalett. Ja så kan det också bli. Hoppas att nästa bröllopsdag ska bli muntrare.
I år trängdes bubbeldrickan med lite bokmärkespyssel...