Livets futtigheter....

Ibland är inte livet roligare än så här!
Vårförkylningen anländer.
Isvindar och snöglopp.
Favoritlaget förlorar SM-Guldet.
Räkningar måste betalas.
Dammråttorna är permanentboende.
Det enda som frodas är vikten.
Ja ja det kunde varit värre.....men å andra sidan: Det finns alltid någon som har det bättre! 
Bara kämpa vidare!!!!!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Vi stannar aldrig.....

Tja, jag undrar om det inte blev en pallnit igår när SAIK förlorade första finalmatchen.
Kändes som om hela staden var förberedd men vad hjälpte det.
Luftballongen flög sin kos.
Domarna hade en dålig dag.
Bara att spotta i nävarna och ta nya tag.
Men förlorar vi idag så vette tusan....

Grannar som prytt sina hus på olika sätt.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Kökshöns....????

På äggkartongen stod det KÖKSÄGG.

Undrar i mitt stilla sinne om det finns en ny art hönor som heter kökshöns och som följaktligen värper KÖKSÄGG.

Blir det små gulliga kök om man låter äggen kläckas?

Finns det RUMSÄGG eller kanske BADRUMSÄGG.....

Ja lite nyfiken blir jag allt.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Musca domestica

Namnet på vår vanligaste husfluga enligt Google men jag säger Chrysopa vulgaris av gammal vana. En chef i min ungdom sa att det var det latinska namnet på husflugan och det har liksom etsat sig fast....så jag säger det när en flyga dyker upp. Jag har ju ingen som säger emot.....
Varav denna rubrik en gråmulen dag som denna  ( inte en Chrysopa vulgaris så långt ögat ser) ??? Jo det beror på att jag under morgonens straffrunda började tänka på modetrender ( modeflugor....ja nu fattar ni hur jobbigt min hjärna har det)och på hur lättlurade vi är.
( Nordea skiten orkar jag inte med nu....)
Ta det här med skägg.... Alla har skägg. Även mina fina pojkar är numera kamouflerade.
Och nu ser jag med skräck att även jag har trillat dit....
MOT MIN VILJA!
Pincetten är snart uppnött.
Kampen mot stråna på hakan är ett evighetsprojekt och en hopplös uppgift eftersom ögonen inte vill se det jag känner finns där.
Tips mottages tacksamt!

                                

Bilderna från Google.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Skitarg!!!!

Ska det vara så svårt att kasta skräp i en papperskorg eller om sådan inte finns i närheten: TA MED SKRÄPET HEM!!!!
Mina vandringar på Vitberget alstrar snart mer negativ energi än vad avsikten med en vistelse i naturen är.
Det är skräp vart än ögat ser. 
Vid vändzonen är det rent (!!!) förskräckligt.
Varför gör man sig omaket att åka från snabbmatstället inne i stan, till toppen av Vitberget och äta????  Och sedan som om det vore en helt legitim grej.....kasta ut skräp och matrester genom bilrutan. 
Fattar inte dessa SLASHASAR att detta till slut blir ohållbart!
Det löns ju knappast att sätta upp en skylt att det är förbjudet att skräpa ner för SLASHASAR av denna sort kan förmodligen varken läsa eller inneha läsförståelse.
Nej jag funderar på att patrullera med kamera och dokumentera SLASHASARNA.
Sedan offentliggöra det på sociala medier, då kanske dom fattar.
Fast.... det är nog tveksamt.....
Antagligen lättare att flytta soptippen till Vitberget och kalla det SOPBERGET istället.

Förvaringskund!

Ja, ja men!
Det är något helt nytt för mig.
Förvaringskund.
Eftersom jag inte ser mig som en person som håller affärerna vid liv precis så är detta ett helt galet ord.
Jag har alltid sett mig som en försiktig konsument som hushållat med mina tillgängliga medel. 
Är jag snål...????
Nä det vill jag inte kalla mig!
Peggans däck ( dom som inte sitter på bilen för tillfället alltså...) bor på hotell mellan varven. Och eftersom jag står som ägare till dessa däck så har jag blivit förvaringskund.
Vem kunde tro detta för tjugo år sedan...??? När dök det första däckhotellet upp?
Nu finns ju dessutom hotell för lite allt möjligt har jag förstått.
Nu ska förvaringskunden mata in detta ord i hårddisken.
Ständigt är det något.....

Dag ett...igen!

Så har jag då sovit min första natt i lägenheten på nytt. Fast egentligen har fyra år passerat sedan den där allra första natten.
På något vis stampar jag fortfarande på ruta ett trots att jag numera ser aningen ljusare på tillvaron.
Årstider kommer och går, bemärkelsedagar och högtider. Barn föds och vänkretsen krymper. Livet går vidare med andra ord. Bara på ett nytt sätt.
Precis som jag intalade mig den där första kvällen som jag lade mig mol allena.
Nu vankas ännu en Påsk och så hoppas vi att våren beslutar sig för att komma på riktigt.
Och i morgon vaknar jag till ännu en "dag ett".

Glad Påsk till er alla!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Den fina bilden har jag lånat från Google.

Ond, ondare, ondast....

Vad är det som händer?
Varför denna ondska??
Varför???

Ond...

Är  jag en ond människa?
Nej det hoppas jag verkligen inte att någon tycker.
Men en aning öm är jag allt.
Har ont lite här och där mest i bakdelen av kroppen. I mjukdelarna under själva aschlet. Men inte så långt ner till det som kallas låren.
Biten däremellan....ja just där.... är jag liksom LÄMMEN!!!
Hur i hela friden är det möjligt.
Den enda aktivitet som jag kan kalla "ansträngning" är mina dagliga promenader upp till tevemasten.
Men varför ska det kännas så ömt helt plötsligt.
Kan eventuellt bero på en viss "spänning" under promenaderna den sista tiden eftersom vägarna varit isbelagda. Visserligen har jag ordentligt på fötterna (dubbskor) men kanske spänner jag mig ändå.
Nu börjar vägarna visa lite asfalt så problemet kanske är ur världen. 
Ska i alla fall ta min dagliga tur upp på berget trots min ömma kroppsdel.
Ont ska med ont fördrivas!
Lite får man ju offra för en stark muskel....då har jag kanske en i alla fall!!!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

R.I.P.

Ännu ett farväl.
Ännu en sorg att hantera.
Än en gång går mina tankar bakåt.
Minns min vän och kommer aldrig att glömma allt roligt vi gjort.
Hur vi sjungit med i texterna om Staten och kapitalet och Livet är en fest....ja inte var det vackert alla gånger men roligt hade vi. En dag som denna tillåter jag mig även att tänka på sorgliga saker som drabbat oss båda bara för att det är en sådan dag.
Livet leder automatiskt till döden.

Ulla 1951-2016

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII