fredag 18 mars 2016

R.I.P.

Ännu ett farväl.
Ännu en sorg att hantera.
Än en gång går mina tankar bakåt.
Minns min vän och kommer aldrig att glömma allt roligt vi gjort.
Hur vi sjungit med i texterna om Staten och kapitalet och Livet är en fest....ja inte var det vackert alla gånger men roligt hade vi. En dag som denna tillåter jag mig även att tänka på sorgliga saker som drabbat oss båda bara för att det är en sådan dag.
Livet leder automatiskt till döden.



Ulla 1951-2016


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

6 kommentarer:

  1. Livets villkor är döden. Tror att vi ska tillåta oss att tänka på sorgeligt likaväl som på glatt. Kram min vän.

    SvaraRadera
  2. Att det ska göra så ont! Och att det är risken när man tycker om någon, att mista.

    SvaraRadera
  3. Tack Ingabritt, ett liv utan sorg är oundvikligt, lika omöjligt som att gå på varandras begravningar.

    SvaraRadera
  4. Mammahäxan,sorg så uttömmande. Jag blir totalt tom på energi....

    SvaraRadera
  5. Det är ju så att ju längre man själv får hänga med desto oftare får man uppleva att vänner och bekanta försvinner. Och det är inte alltid de äldsta, tyvärr.

    SvaraRadera
  6. Det är ju så att ju längre man själv får hänga med desto oftare får man uppleva att vänner och bekanta försvinner. Och det är inte alltid de äldsta, tyvärr.

    SvaraRadera