DÅ och NU!!!

Så närmar sig morgondagen....minnesdagen som jag räds varje år.
Efter fem år börjar dock den värsta sorgen landa någonstans inom mig.
Hanterbart....fast jag aldrig trodde det....DÅ!
Men NU vill jag blicka framåt.... 
En konstig och fantastiskt känsla!
Något jag vill unna mig.
NU....

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Utdöende forum...

Ja det är väl bara att konstatera att bloggvärlden är i en negativ fas.
Eller så är det bara i min bloggvärld det pågår. Har ju inte tillfört speciellt mycket själv så egentligen borde jag hålla truten......
Det blir dock lite trist att verka på ett forum som ser likadant ut, dag efter dag.
Då, för länge sedan, när jag började med bloggandet var det ju knappt man hann med. Läsa alla nya inlägg, kommentera, skriva nya inlägg med mera med mera....Ja det var tider det.
Nu är det Ansiktsboken och alla andra sociala medier som jag inte ens kan stava till, som slåss om vår uppmärksamhet. Inget fel med det nya men håll med om att det snart inte finns något som varar längre än en fiskfjärt....
Suck och stön så ålderdomlig jag plötsligt känner mig.
Tror jag bakar ett matbröd, det kan jag då hantera.
Och det räcker då en vecka i alla fall......

Buon giorno!

Hemma igen efter en fantastisk resa till Rom.
Visserligen strulade dit resan någon kopiöst med förseningar, missad anslutning, mellanlandning i Köpenhamn, svarttaxi mitt i natten i Rom....!!!!! men sent om sider hamnade vi i vårt hotellrum!!! Phu...

Första dagen gick vi ut lite väl hårt i värmen, men vi kände väl att vi ville ta igen lite förlorad tid från gårdagen.
Vatikanen fick vår uppmärksamhet i stekande sol. Att det råkade vara den enda dagen som allt var gratis var ingen fördel. Turistens dag! Det var smockat med folk och enorma köer.  I solgass som sagt! Dock beslutade vi oss för att trampa ända upp i Peterskyrkan. Varmt, trångt och många steg men det var faktiskt värt det. 
Efter mat och en vila på rummet begav vi oss ut igen. Givetvis besökte vi Fontani di Trevi. Vi vandrade och glodde i fem timmar och då var orken totalt slut för oss båda två.

Spanska trappan.

Paus och lufttorkning......

Dag två tog vi en "hop-on-hop-of" buss. Trevligt och en lite behagligare dag för våra ben och fötter. Besökte Spanska Trappan och bestämde oss för att äta en Pizza. Besviket kunde vi konstatera att det var en rent ut sagt bedrövlig upplevelse. Torr tunn och knappt gräddad men dyr som tusan. Faktiskt det dyraste vi åt och det dåligaste!!!!! 
Tredje dagen tillbringade vi Trasvere området. Mycket mysiga kvarter med massor med utekrogar och små butiker. Vi åt gott denna dag och träffade två gulliga tjejer från Boston som ville veta allt om oss och Sverige. 
Innan vi gick till hotellet för lite vila så tog vi en kall Limoncello på minikrogen i närheten ( uteserveringen bestod av fyra små bord och åtta stolar bakom ett "lä" av vass.....) Där blev vi tilltalade av en man från Canada som kunde Svenska och varit i Skellefteå för ca tjugo år sedan. Helt otroligt. Det blev ännu ett trevligt möte. Faktiskt har vi mött massor med trevligt folk och en hel del från USA och Canada. Det är ju en del av tjusningen med att resa. Dessa möten.
Hemresan avlöpte i alla fall utan missöden. 
Borta bra men hemma bäst, det var skönt att slänga sig i sin egen binge......

Trevligt men sorgset....

Idag styrde jag Peggan till mina gamla svampmarker.
Till den plats där jag varit så lycklig med min M. 
Idag var den nya ägarinnan till egendomen hemma så jag fick träffa henne. En mycket gullig kvinna. Så positiv och vänlig.
Medan jag travade omkring i den solvarma skogen och fyllde min korg så gick det ju inte att undvika tankarnas vilda framfart. 
Allt som jag varit med om runt älven....
Den lyckliga tiden......
När jag så startade min hemfärd så spelades Brother in Arms med Dire Straites på radion.....och då var det trångt runt hjätretroten ska jag säga.
Den låten är ju liksom "våran låt". 
Det är också den låt som jag spelade på M:s begravning.
Lite spöklikt kändes det faktiskt.
Nu lider dagen mot sitt slut och svampen är rensad, en del redan uppäten och jag är lite småtrött. 
Men nöjd....det blev ett fint möte och en bra skörd.
Och mina fina minnen är helt nödvändiga för mig!!!!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Rajtantajtan.....

En vecka fylld med nöjen.
Ja ibland klumpar det ihop sig.
En helt vanlig tisdag kan man förgylla med utemiddag och bästa vännerna.
Enda malören var att jag fumlade med att flytta fötterna i lackskorna.....mycket nära att näbben slog i gatan, men med ett konststycke utan like undvek jag det. Men en sträckning i ryggen och en blå högertå blev resultatet.
Börjar ju fundera om jag ska vistas bland folk egentligen.....
Den årliga Matfesten gick av stapeln på torsdag och fick ett besök. Gott och trevligt och utan fallskador.
På lördagskvällen styrde jag åter stegen ner på Staan för att lyssna på Ständut Blakk.
Ett helt fantastiskt uppträdande. Jätteglad att jag mobiliserade mig och gick ut vid den tiden när jag i vanliga fall börjar snegla mot tandborsten....
Lyckades även stå på benen.
Inte en enda skada på min gamla lekamen.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Fårtin däjs.....

Efter fjorton dagar med "barnarbete" är jag nu åter en frigående höna!
Trots att de underbara barnbarnen bara skänker mig glädje så har jag inte den rätta orken att ta hand om de små på heltid. Som tur är så finns föräldrarna där och tar över ansvaret när jag säger upp mig.
Vad gjorde jag då igår med den första fria dagen.....ja inte är det mycket att hetsa upp sig för precis.
Gick min timme på berget.
Städade mina 60 kvm.
Tvättade sängkläder.
Satt på balkongen och slöade.
Läste....men somnade en stund.
Bakade mitt matbröd.
Slöade framför teven
Strök sängkläderna.
Intog min sköna säng.
Som sagt inte så märkvärdigt men vitsen är att styra över vad, när, och om man vill göra något.
Precis som ett frigående höns......

Ät bara ägg från frigående svenska höns. Lokalproducerade och gärna ekologiska!!!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Glädje!!!!

Så kom hon då äntligen, lilltjejen som vi väntat på.
Glädjen är givetvis lika stor varje gång ett efterlängtat och friskt barn föds. Men lite speciellt kanske det är eftersom det (förmodligen) är sista gången jag kommer att vara så här nära en födelse.
Den tvåårige storebrodern har hållits vid god vigör med gemensamma krafter från morfars och så farmor-inger som han säger.....mig veterligen har han bara en farmor men så säger han i alla fall.
Att umgås med en vetgirig tvååring tar på krafterna, det vet alla som försökt sig på det.
Samtidigt som det är så roligt så är man ju helt utmattad efter ett par dygn.
Det lilla nyfödda livet kommer säkert att kräva egna kraftinsatser från sin farmor så nu gäller det att hålla sig i trim så att man orkar.
Jag börjar med att vila.....

Antar att det betyder att jag kommer att ha världens starkaste rygg imorgon.......

IIIIIIIIIIIIIIII

Våga vara modig!

Att välja hur man vill leva sitt liv är inte helt enkelt eller smärtfritt, speciellt om man är ung.
Desto viktigare är det att välja rätt just då.
När man har hela livet framför sig.
Här kommer några förslag från en gammal gråskalle.

Våga vägra mobbing och förtryck!
Man kan inte köpa bättre självkänsla genom att ta den från någon annan.

Våga vägra "tafsa"!
Den bästa njutningen i livet uppnår man genom ömsesidig respekt!

Våga vägra skräpa ner i vår natur!
Soptunnor är inte farliga......

Välj rätt!
Visa mod!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Femtio år för sent......

Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi tro att killar skulle samlas i klasar nedanför mitt fönster.....!!!!
Men så är det nästan numera, visserligen är dom ute efter en gul liten gynnare och inte en grå ogynnsam tant. Men lite spännande är det.
Dessutom är det inte bara åldersskillnaden som gör uppvaktningen omöjlig.
Det attraktivaste hos det motsatta könet är ögonen och händerna, enligt mig.
Men HALLÅ.......
Hur ska man få någon som helst ögonkontakt med en människa nu för tiden????
Och händerna är ständigt upptagna med en platt telefon....visserligen snabba men upptagna!!!!
Tur att man redan levt det ljuva livet. Innan dagens teknik!
Det är inte utan att jag är lite fundersam vart vi är på väg.
Hur kan allt ha sådan stor genomslagskraft?
Är vi så lätta att manipulera?
Tydligen är det så.

PS. Bilden från mitt fönster är medvetet otydlig så att ingen ska känna igen sig, eller så är jag bara en usel fotograf och kass på tekniken....DS

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

Sommartider hej, hej.....

Alltså jag prioriterar nog lite andra saker, än att blogga, så här under sommaren. Det får bli en paus.
Ha det gott där ute i tillvaron.

IIIIIIIIIIIIIIIIIIII