lördag 23 oktober 2010

Livet på landet...



Livet på landet kan vara verkligen slitsamt ibland. Som när man ska handskas med ett lass ved till exempel. Visserligen har vi valt det själva och har bestämt oss för att ta det som en "sticksöm....men det blir i alla fall på tok för mycket kroppsarbete för våra sargade kroppar. Nu vill jag passa på att säga att jag gillar att hålla på med veden, men skulle önska att min kropp hyste samma åsikt. Efter ett pass i vedhögen så protesterar den hejvilt. Då är det skönt att veta att det vankas en god middag på sonens egenfångade öring och ett gott glas vitt vin till. Dessutom bjöd himlen på ett vackert blickfång och nu väntar en varm dusch och ett fotbad... Man kan ha det sämre!



Vy från köksfönstret mot Sörträsket.



Vy mot Mullberget
Ni får bortse från den envisa telefontråden som promt vill vara med på bild....


IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

9 kommentarer:

  1. Mycket vackert. Ta lite ved i taget så ska du se att kroppen din anpassar sig :)

    SvaraRadera
  2. Vi köper vedtraven av er......i våra trakter är björkvedeb slut.

    SvaraRadera
  3. Ha ha ha låter som om jag var snuvig...."björkvedeb"

    SvaraRadera
  4. Ulvhilda, vi tar det försiktigt, men min kropp är envis som synden och vägrar anpassa sig.... Den protesterar genom att bli OND!!!!!!
    Men vedhögen krymper, sakta men säkert.

    SvaraRadera
  5. Kära Åsa, här säljs inte veden för den ska vi bränna upp!
    Men du kan väl komma och hugga några egna pinnar????

    SvaraRadera
  6. Jobba i skogen och med ved är väl den bästa träning kroppen kan få - åtminstone i lagom doser. Sover så gott efter en sådan dos - särskilt om det vankats bastubad också. Och en god middag!

    SvaraRadera
  7. Hej Beppan och välkommen hit. Nu jobbar jag inte i själva skogen utan på vedbacken, men det är roligt (i lagom dos) det också.
    Bastu skulle jag önska att jag hade tillgång till...det har jag bara i stugan.

    SvaraRadera
  8. Visst är det så Inger, svårt sluta med roliga saker men om inte kroppen tål det. Bara se vedhögen på bild så säger knoppen kapa, kapa, kapa. Men kroppen säger annat den. Får se om man klarar att kapa nästa års ved själv eller leja, köpa eller....

    SvaraRadera
  9. Tänk det är likadant hos oss. Gubben sågar och jag kör in det. Nu tillhör jag ju den knepiga typen som hellre förtar sig än går 2 ggr. Min kropp orkar inte så mycket heller. Till råga på allt elände sa har motorn till lerkvarnen lagt av. Hann mala upp en rejäl laddning, men när den är slut, vet inte om det går att få tag på en sån motor. Jag avundas dig din vackra utsikt
    Kram

    SvaraRadera