När orden flödar fram då är det lätt att leva för en textmakerska. Man kan gå ifrån och göra annat utan att vara rädd att tappa tråden. Hjärnan sparar orden på sin speciella plats...bara att plocka fram när man sätter sig vid tangentbordet igen. Visst låter det som en saga? Än så länge har jag inte tagit itu med mitt evighetsprojekt, dit är det ännu långt kvar, men jag har totat ihop några kortare texter den senaste tiden och det känns underbart! Nä nu måste jag stoppa in en matbit i kakhålet innan jag tar mig an en ny liten berättelse...
Lev Läs & Skriv, alla ni där ute i cyberrymden!IIIIIIIIIIIIIIIII
Bilden är lånad från Google
Ja det låter som en saga, men det är väl bara att tacka och ta emot och skriva skriva skriva!
SvaraRaderaHarriet
Att få orden dansa fram..måste kännas helt underbart..och jag e lika glad som öppnat en bok och läst orden..det var evigheter sen..ha det..Maria
SvaraRaderaAtt skriva gillar jag, men jag undrar varför man inte längre behöver kunna grammatik. Ta ut satsdelar, böja verb o.s.v. Spännande skidtävling, och så hör man "han böt skidor"
SvaraRaderaeller att något är "skämmigt". Lever väl i fel århundraden.!!
Kram
Boken är utläst. Ska jag komma över med den, i så fall när passar det. Har köpt garn i dag och tänkte prata lite virkning med dig innan jag sätter igång.
SvaraRaderaAng kommentaren från mammi så är det enligt SAO helt ok att använda böjningen byta, böt, bytit.
Harriet, det är väl samma fenomen med målandet??? Ibland flyter väl färgen fram... Hur som helst och skämt åsido så är det underbart att vara i "flödet".
SvaraRaderaMaria, att vara kreativ tar ju så många olika uttryck Ibland är det skriva eller måla eller som i ditt fall fota, trevligt nästan jämt! Att läsa är dock ett absolut måste för mig.
SvaraRaderaMammi, jag är urkass på grammatik, så antagligen levererar jag en hel del grodor....Ångrar att jag inte var flitigare i grundskolan....
SvaraRaderaCici, inte hastar det med boken, men jag är hemma på förmiddagen om du vill snacka lite virkkrok....
SvaraRaderaÄr in och tittar på bilden du har i inlägget ibland. Tänk om man kände så alla dar, kommer ihåg känslan och det är väl nog så värdefullt.
SvaraRaderaJa du Mats, tänk så underbart om man kunde hoppa och studsa med kroppen som förr i tiden!
SvaraRaderaMen var sak har sin tid och numera är man glad när man fått benskranket över sängkanten och ta sig till perkulatorn utan käpp.
Kul att du tittade in.....
Förutom motvinden i dag så är det mycket annat som pockar på uppmärksamhet som bak, städ och strykning. Får besök från Danmanrk på söndag och eftersom dom är Norrlångträskfrälsta sen Martins och Annas bröllop så vill man ju att det ska bli en positiv upplevelse för dom även denna gång.
SvaraRaderaOm det är ok med dig så kommer jag med boken efter helgen.
Du är alltid välkommen Cici!
SvaraRaderaFörst kommentaren försvann. Har du censur?
SvaraRaderaTur att du stavade KAKHÅLET rätt och inte daskade dit ett U.
Kram från "SNUSKTANTEN"
Å, vad jag blir glad för din skull!!! För den som själv aldrig fått uppleva hur det känns när formuleringar och tankar liksom föds av sig själv är det nog lite svårt att begripa hur euforisk man blir när det rinner till.
SvaraRaderaHär borde det f.ö. också rinna till snart om det ska bli nåt. Det är deadline den 15.4 för en novelltävling i svenskfinland och jag har ännu inte fått någon idé, än mindre skrivit något :o/ Det lutar starkt åt att det sk-ter sig.
Write on, baby!
Åsa, Uschianna mej om jag hade skrivit fel!!!!! Då hade nog skämsbidraget utfallit.....
SvaraRaderaNina, nog kommer du på nåt! Jag är säker på att du hittar en tråd....som är lös någonstans....så mycket som du fäktar med garn och ord!
SvaraRaderaKan du inte väva ihop nåt stolligt om livet bara!
Ja så här tänker man ju när man själv har flyt....förlåt....och tack för att du är glad för min skull. Jag ska skicka lite goa vibbar över vattnet till dig!