Något att läsa kanske...?

Nu ska jag försöka mig på att leverera en text till er som jag skrev till jultävlingen på Skrivarsidan 2007. Den fick inget pris och det förstår jag nu då jag läser den igen.
Skriver på en jultext även i år men får inte riktigt till den...heller! Men jag har ett tag till på mig....
Nu får ni hålla tillgodo med denna.

Faster Elsas Julresa!

Rösten blev allt högre på andra sidan luren. Jag försökte att inte låta lika högt och argt.

Det var ju trots allt snart jul.

- Men snälla söta Gunnel, det är klart att vi ska ställa upp, men vi kan bara inte ta ledigt och hämta henne. Det är omöjligt helt enkelt. Tror du inte vi törs låta henne åka buss?

- Buss, är du galen hon skulle ju virra bort sig på en gång. Det är uteslutet. Någon måste följa henne, men du vi får prata mer i morgon, nu ska jag och träna med kören. Hej då lillebror.

- Hej då, jag ringer i morgon då. Luren åkte på lite hårdare än vanligt. Typiskt Gunnel, tänkte jag surt.

Nu skulle jag grubbla på det här hela natten och sova skitdåligt. Jäkla skit. Sabla jul med alla dessa förpliktelser. Men det är klart att faster Elsa ska slippa sitta ensam hela julen. Måste väl gå att ordna på något sätt.

På morgonen framför jag mitt dilemma för min älskade hustru. Hon lyfter inte ens blicken från tidningen utan säger som den självklaraste sak i världen.

- Har du ingen kollega som kör till och från Östersund, som kan ta med henne i bilen?

- Ja, med det är ju en genialisk ide, Lena. Jag ska fråga Totte idag, han kör ju Östersund. Hur skulle jag klar mig utan dig?

- Antagligen uruselt. Nä nu måste jag rusa, kommer du hem i kväll?

- Tyvärr, jag ska till Kiruna så jag är hemma först i morgon, puss på dej så länge.

Totte lät inte så glad över min förfrågan men när jag lovade att hjälpa honom med bygget av carporten så gav han med sig. Nu skulle jag bar ringa Gunnel så var det här problemet ur världen.

Trodde jag, ja.

- Menar du allvar? Ska vi skicka gumman som nåt jävla kolli? Gunnel övergick till falsett.

- Ja men herregud syrran. Totte är en skitbra kille, det är lugna puckar. Han lovade hämta upp henne till och med. Om bara hemtjänsten ser till att hon är klar den tjugotredje. Det ska väl inte vara så svårt?

- Ja, du får då ta det på ditt ansvar…och så får du ta emot henne. Vi ska ju skjutsa hem henne så det är då inte mer än rätt.

- Visst, givetvis. Då ringer jag och pratar med henne och hemtjänsten. Hej så länge.

Arbetet fram till jul var mer hektiskt än någonsin. Jag var borta mer än hemma, ja man kan nästan säga att jag bodde i bilen. Man kunde tro att varenda pryl i hela landet bytte plats. Faster Elsa hade jag inte ägnat en tanke sedan jag lämnat en lapp till Totte, med hennes adress. Så jag blev mäkta förvånad när Tottes desperata röst knastrade fram i telefon.

- Anders, Nu är det kris! Kärringen är borta!

- Va, säger du? Vad då borta? Min puls ökade kännbart.

- Din faster för böveln, jag stannade i Borlänge för att hämta ett paket, det tog högst fem minuter och då jag kom tillbaka var sätet tomt! Jag har ju inte tid att leta efter henne. Totte var klart irriterad så nu var goda råd dyra.

- Ser du någon mer bil som är på väg mot Västerås?

- Ja Klasse och Bengan står här bredvid, jag snackar med dom, vi hörs.

Klick, linjen blev tyst. Svettpärlor letade sig fram lite överallt på min kropp och jag slet fram lathunden för telefonnummer till Klasse och Bengan. Upplevde att det var jäkligt långt från Ystad där jag just nu befann mig. Efter en evighet svarade Bengan.

- Hallo, Bengan i luren.

- Bengan, har Totte fått tag på dej?

- Tjenare Anders, om du visste så poppis jag är för tillfället. Och ett rasande käckt sällskap har jag fått in i hytten, ha, ha.

- Sluta fåna dej, är det bra med faster Elsa?

- Ja visst seru, hon mår prima. Bjussar på karameller och är glad som en lärka. Jag tar med henne till Örebro, ska bara en sväng ner till Karlstad först, men hon kan ju åka med tills du hinner upp oss. Det är lugnt, koppla av!

- Visst, okej då. Men lova att inte släppa henne ur sikte. Hon är rymmningsbenägen.

Jag körde så fort som det var möjligt. Ja till och med lite fortare. Vädret försämrades snabbt och nu vräkte snön ner.

Telefonen ringde.

- Var är du? Skulle du inte varit här med faster Elsa för flera timmar sedan? Klockan är ju skitmycke, vi går snart och lägger oss.

- God jul på dej också! Det har strulat lite men var bara lugn vi är snart hemma. För att slippa ljuga mer så stängde jag av telefonen. Snart var väl inte rätt ord just nu.

I Örebro fick jag äntligen tag på en lätt förvirrad faster. Tackade Bengan och önskade honom en God jul av hela mitt hjärta. Baxade snabbt in gumman i min hytt, spände fast henne och styrde mot Västerås. Jultrafiken var i full gång och inte gjorde det ymniga snöandet saken bättre. Faster Elsa snarkade ljudligt med öppen mun, hängande i säkerhetsbältet. Det hann bli julafton innan jag parkerade utanför vårt hus.

Adventsstakarna lyste i varenda fönster. Visst var det vackert men jag var för trött för att bry mig just nu. Ville bara in och hinna sova ett par timmar innan julfirandet satte igång.

Juldofterna var det enda som mötte oss när vi tyst tassade och gick till sängs.

- God natt faster Elsa, sov så gott, för i morgon kommer Tomten.

- Tomten…??, ska han var med på Birgers begravning?

In i dimman...

Nu måste jag skärpa till mig, vässa pennan, och skriva klart två texter som jag tänker skicka iväg för bedömning. Alltså dags att jag avskärmar mig verkligheten och travar iväg till fantasins rike. Vet visserligen vad jag ska skriva om men det gäller ju också att jag formar orden i en ordning som tilltalar läsaren/läsarna! När jag läser en bra bok så händer det att det smyger in en sträng av avund. Tänk att kunna skriva så? Men skam den som ger sig! Övning ger färdighet! Nu kryper jag in i min egen vrå och struntar i allt annat som ska göras.... In i dimman....

ÄNTLIGEN!!!!!!

Frid och fröjd

Med kjolen vilt fladdrande kring dom knubbiga benen, cyklade hon genom stan. Som vanligt hade hon tryckt ner stråhatten i cykelkorgen. Håret letade sig ut ur snodden. Inget höll sig på plats hos Frida. Hela hennes väsen levde ett eget liv. Den svällande barmen guppade upp och ner. Ögonen flackade hit och dit, som om dom inte kunde bestämma sig för vad dom ville se.

När hon var framme vid Stora torget, parkerade hon cykeln. Sedan tryckte hon stråhatten över sitt röda hårsvall och gick med vickande höfter rakt över torget, till Café Fröjd. Egentligen kunde hon ha cyklat direkt dit men se det ingick inte i Fridas plan.

Faktum var att hennes promenad över Stora torget var ett mycket viktigt inslag. Fyra ögonpar följde hennes sensuella gång. Herr Månsson som ägde stans pappershandel. Herr Sund som var stadens skräddare och herr Classon som var stadens apotekare. Han var det sämsta alternativet enligt Frida, eftersom han var änkeman och hade två döttrar som var ena näsvisa illbattingar. På hans plussida var hans fagra yttre och att han var riktigt förmögen, antagligen den rikaste av kandidaterna. Viktigast var dock att bagare Fröjd iakttog henne. Han var nummer ett på Fridas lista, föremålet för hennes kärleks låga! Men det skadade inte att ha några reserver.

Frida klev in i den väldoftande lokalen och plingade i klockan.

Bagare Fröjd hade iakttagit Fridas promenad över torget, som vanligt. Som alla andra onsdagar hela sommaren. Hans åtrå visste snart ingen gräns, men modet svek honom.

-Men se goddag, fröken Frida, vilken ära denna vackra dag. Vad får det lov att vara?

-God dag på dig herr Fröjd, en kanna kaffe och något gott bakverk. Vad kan Ni rekommendera idag?

-Kanske en Kärleksmums skulle passa?

-O ja det blir bra, Jag sätter mig ute idag eftersom solen skiner så varmt.

Frida hade flyttat till Staden för drygt ett år sedan när hon fått arbete på stadens bibliotek. Men hon hade större ambitioner än att låna ut böcker. Snabbt spanade hon in Stadens ungkarlar. Inte kreti och pleti, utan det skulle vara en man med ett eget företag, eller en mycket god anställning. Frida ville bli försörjd det var hennes högsta önskan. Försörjd och älskad. Efter noggranna studier av stadens herrar hade hon rangordnat dom. Vägt för och emot. På herr Fröjds plussida var givetvis hans goda bakverk. Dom var helt sagolika. Dessutom verkade han vara en glad och godmodig herre. Enda nackdelen var att han var så blyg, så nu hade Frida bestämt sig för att hjälpa honom på traven.

-Varsågod min sköna dam, Fröjd kom själv och serverade, för som vanligt på onsdagar var hans servitris ledig.

-Tack så mycket det ska bli gott, sa Frida med sin lenaste röst. Hon såg upp på honom och samtidigt som hon torkade sig med en spetsnäsduk på halsen, bad hon om ett glas vatten, det var ju såå varmt.

Fröjds ögon drogs till den yppiga barmen, svalde och stammade fram ett jakande svar. Kom ut med vattnet och när han räckte fram det till Frida, råkade hon stöta till honom så att vattenglaset tömdes i Fridas knä. Hon for upp och med ett förskräckt utrop, vacklade klädsamt mot honom. Han grep tag i henne och stammade fram en ursäkt.

-Ingen fara herr Fröjd, jag blev bara så överraskad. Så starka armar ni har, sa Frida fast egentligen var det hon som höll honom i ett stadigt grepp.

-Ursäkta mig, så klumpig jag är, följ med in så ska jag gottgöra er, fröken Frida.

Hela detta drama följdes av en pappershandlare, en skräddare och av apotekaren. Ingen av dom hade kommit i kroppskontakt med fröken Frida. Nu gjorde dom sig alla tre ett ärende till Café Fröjd för att avbryta en eventuell fortsättning.

Men det var redan för sent.

När dom tre herrarna klev in i lokalen hördes fniss och glada utrop från bageriet.

-Ja, det verkar ju som om Frida går oss förlorad, mina herrar, sa pappershandlaren dystert.

-Ack, ja. Mycket tyder nog på det, sa skräddaren.

-Bara att gratulera herr Fröjd, sa apotekaren med en suck.

Varken Frida eller herr Fröjd hörde när dörren slog igen bakom dom tre herrarna. Pappershandlaren hade sinnesnärvaro nog att dra ner gardinen med texten: Stängt.

En månad senare stod bröllopet.

Frida liknade en fluffig marängsviss när hon lyckligt svarade ja och blev fru Fröjd.

Gråa hår...

I min skrivar vrå råder det frustration, ja rent av ilska!
Varför i hela friden ska det inte gå att kopiera ett dokument och få det publicerat.
jag har konverterat dokumentet, jag har provat registrera mig på microsofts blogg för att få mina textdokument publicerade men icket att det funkar.....
Inte för att det är livsviktiga texter som MÅSTE delges till er men jag vill kunna!
Hur gör ni?
Dessutom undrar jag varför det inte finns en symbol för infoga text på ett liknande sätt som det finns för att infoga bild på den här bloggen??? på min andra blogg ( northlongswamp) så finns ju det och det funkar klockrent!
Nu har den här bloggdomänen en del andra fördelar men just det här gör mig mera grå i skallen för varje dag som går.

Varför?

Varför gräva i gammal skit sa drängen när han vände på gödselstacken???????

En trist följetong....

Nu börjar mitt tålamod tryta!
Har ju försökt att delge er en text som jag haft på Skrivarsidan. Jag skrev den för två år sedan och det är absolut ingen höjdar text, utan det är bara som så, att den här texten har fått 5847 tillslag. Mest av alla mina drygt sjuttio publicerade texter.
Men som sagt jag får hela tiden fram en "flärp" som påstår att det är fel HTML-kod.
Har provat konvertera och spara den som ett text-dokument men icke sa nicke att det går....
Om den dyker upp så blir allt Frid& Fröjd i mitt lilla pörte.... Ja så heter nämligen texten
Frid&Fröjd.

Ännu mera spökeri

Nu har jag försökt skicka in en text genom att kopiera den,,, men det funkade inte...något om att min html kod inte kunde acceptera...Jaha då satte jag mig ner för att skriva av texten för hand,,,vilket tar tid för mig! Men samma jäkla flärp kom upp.... så snackar vi om ett envist spöke som smugit sig in ....
Jag tar en promenad och lugnar nerverna så länge...

Spökskriverier

Fortsätter mina tankegångar vad skrivandet beträffar.
Var som sagt på Stadsbiblioteket igår och som vanligt satte jag mig en stund för att läsa diverse tidskrifter. Dom där blanka som kostar en slant. I VI-Läser finns det mycket "matnyttigt" för en skrivare.
I detta nummer var det bland annat ett reportage om Helena Sigander som är spökskrivare. Det kan låta märkligt men verkar inte vara alltför ovanligt.
Men jag vet inte om det skulle kännas som om det var MIN bok om jag bara sagt vad boken ska innehålla och så har ett "spöke" skrivit ner alla ord....?
Vad tycker ni? Inger och Lasse Sandberg är i alla fall spökskrivare på riktigt!

En tanke bara!

Även i natt har jag "tänkt" en bra text och självklart utan att skriva ner den.
Just innan jag förmådde min kropp att slänga benskalkarna över sängkanten kom jag på en lysande ide....
Alltså, det har ristats runor, präntats på pergament, skrivits med gåspennor, tryckts på papper, skrivits digitala böcker, lästs in som talböcker och det senaste är läsplattan..... Men jag har gått ännu ett steg.
Jag tänker mina böcker!
Inte alls dumt, man kan tänka och ändra och det kommer ständigt nya otänkta texter. Och inte behöver man skämmas över något. Inte stå till svars för en otillbörlig tanke.
Enda problemet är att man aldrig kan diskutera sin tankebok med någon annan.
Men jäkligt bekvämt!
Tänk själv.....

Fantasi &Lögn!

Låter nästan som en slogan för en skvallertidning.
En vän frågade mig om var jag får allt ifrån...hur jag kan komma på något att skriva om....men herre guuuu (citat:P.E.) man har väl fantasi och resten ljuger jag ihop sa jag med ett skratt.

Och så är det till mångt och mycket det är en rättighet att ljuga om man ska författa. Kanske till och med en förutsättning. Ibland kan jag känna mig lite skraj för att någon ska tro att mina historier är sannskildringar eller ve och fasa självupplevda. Så är det ju inte....inte allt i alla fall.

Kom ihåg: Ingenting är sant, inte ens lögnen! ( Detta har jag skrivit upp i min kalender utan att skriva vem som myntat de kloka orden...kan det vara jag själv????)

Nu ska ni få läsa en kort berättelse som jag skrev den 26 september 2007 till Skrivarsidan.

Byaskvallret

Det tisslades i stugorna. Ingen vågade säga det högt men viskningarna framfördes dock från mun till mun. Budskapet gick fram.
Ordbärarna var många och flitiga. Snart visste alla i bygden det. Att inte rätt ord användes eller i alla fall inte i rätt ordning, spelade ingen roll. Ingen roll alls.

Som en löpeld spreds viskningarna. Under resans gång förändrades budskapet så till den milda grad att den ursprungliga Ordbäraren trodde att det var ett nytt budskap när det nådde hans öron.

Nu hade rollistan förändrats. Huvudpersonerna i detta drama var inte längre desamma. Vissa roller var till och med obesatta. Dock var brottet intakt, vilket ställde till det en aning, Kunde det verkligen vara samma skandal eller var det ett nytt fall?

Efter vintern var ryktet bofast och hade smetat sig fast i bygden. Som en sanning.

Den drabbade familjen försökte leva som tidigare trots att sonen valt att flytta till Storstan tillsammans med sin thailändske pojkvän. Visst hade det varit trevligare om dom bosatt sig lite närmare. Dessutom tyckte familjen att det var märkligt att ingen i byn hade gratulerat dom till tipsvinsten. Det var ju ingen hemlighet längre.