Så kom hon då äntligen, lilltjejen som vi väntat på.
Glädjen är givetvis lika stor varje gång ett efterlängtat och friskt barn föds. Men lite speciellt kanske det är eftersom det (förmodligen) är sista gången jag kommer att vara så här nära en födelse.
Den tvåårige storebrodern har hållits vid god vigör med gemensamma krafter från morfars och så farmor-inger som han säger.....mig veterligen har han bara en farmor men så säger han i alla fall.
Att umgås med en vetgirig tvååring tar på krafterna, det vet alla som försökt sig på det.
Samtidigt som det är så roligt så är man ju helt utmattad efter ett par dygn.
Det lilla nyfödda livet kommer säkert att kräva egna kraftinsatser från sin farmor så nu gäller det att hålla sig i trim så att man orkar.
Jag börjar med att vila.....
Antar att det betyder att jag kommer att ha världens starkaste rygg imorgon.......
IIIIIIIIIIIIIIII
