Jakten på orden som jag vill skriva!
Jag skulle ju bara kunna leva ett enkelt liv, undvika att utsätta min kropp för stora ansträngningar. Passa mig för att få ont!
Men att undvika att få skrivkramp är näst intill omöjligt om man nu vill skriva. Den där jäkla krampen kommer och går, angriper mig utan minsta förvarning. Nästan som när det fysiska onda slår läger hos mig. Det tarvas ibland inte någon möda alls för att Värkmonstret ska ta plats.
För tillfället har jag kroppen i något så när bra skick, vad värken beträffar.
Borde vara läge för att samla tankarna på skrivandet!
Under min "torrperiod" har jag läst mycket. En del böcker har varit mycket bra, en del mediokra och vissa har jag lagt bort tämligen fort.
Tanken dyker osökt upp: Varför i hela friden ska då jag tro att jag ska tillföra något till den litterära världen????
Varför riskera att skriva något som aldrig ska bli läst?
Svaret är enkelt: För att jag vill!
Eller rättare sagt, för att jag måste, för min egen skull......
©
Det låter nästan som förklaringarna bergsbestigarna ger innan dom börjar uppstigningen på Mont Everest.
SvaraRaderaKanske du har för höga krav och förväntningar på dig själv. Kanske det är bättre att bara skriva, skriva och sedan stryka det man inte är nöjd med.
Ska jag komma med goda råd, jag som inte skriver alls?! Nej, nej, det var bara en tanke som slank ur mig.
Cici, du KAN skriva, och är duktig dessutom!
SvaraRaderaInte vet jag om kraven är så höga....jag vill bara vara bäst!!! Skämt åsido!!
Det är snarare så att mitt självförtroende är i botten när det gäller skrivandet.
Inger, jag hejar på dig. Skriv ord bara! Sammanhanget kanske kommer senare.
SvaraRaderadu som inte skriver alls säger du cici?????
SvaraRaderaja vill du gå till eftervärlden som en mycket stor författare - eller vad ? - inger - du ger så otroligt mycket bara genom din blogg - så som jag upplever det - du har en humor som verkligen är rolig... ps: min syster som inte har ngn blogg har oxå via mej upptäckt dej och hon tycker oxå att du har en ovanligt härlig humor...
SvaraRaderaDet synes mig som din fråga är retorisk. Du har svaret själv. Naturligtvis handlar det om så enkla saker som att du är en sund och tänkande varelse. Du behöver utmaningen som skrivandet ger. På samma sätt som andra söker utmaningar och kickar i annat. Utmaningen utgår ju från där man befinner sig och kan se olika ut. För en del kan utmaningen bestå i att kunna skriva sin namnteckning själv eller klara av att gå till brevlådan, vistas bland människor, you name it. Ja, då har jag sagt mitt och jag har vanligtvis rätt, förutom de gånger det är fel.
SvaraRaderaMarianne, jag bugar och bockar både till dej och systra din!
SvaraRaderaCici, det är ju det jag gör....skriver ord lite hur som helst!!!
SvaraRaderaTack för att du tror på mig!
Ingabritt,Visst har du rätt även denna gång. Jag ville väl bara klaga lite....
SvaraRaderaÅh, visst är det märkligt, denna drivkraft att leta ord. Att veta att de finns, att känna hur de borde hänga ihop, men inte kunna sätta på plats. Du har, verkar det som ändå satt upp ett mål, vet att du vill. Publicering, anar jag?
SvaraRaderaJag vet inte vad jag vill, har inte ens en historia att berätta. Och ändå jagas jag, vill se mina tankar i skrift. Söker formuleringar, kan inte släppa tanken på skrivpuffsordet för dagen. Vill kommunicera med så många, förklara mig själv, både inåt och utåt. Allt verkar hänga på, höra samman med, skrivandet.
Och den skrämmande tanken, hur kan något finnas kvar för mig att bidraga med? Så mycket vackert redan sagt och nedtecknat. Hur?
Frågan "varför utsätter jag mig?". Jag förstår dig så väl.
Och tänker samtidigt att vi får så mycket tillbaks, en inre frid, nya vänner. Visst är det så.
Du kan skriva. Fortsätt värka fram din historia och lätta samtidigt upp vardagen för mig och övriga här med din blogg. För du kan skriva! Kram.
regnnatt, jag vet inte alls om jag ens vill bli publicerad, på riktigt, menar jag. Men samtidigt vill jag att någon ska läsa mina texter. Du formar dina tankar så vackert...
SvaraRaderaJag tycker som du: vad har jag att bidra med när så mycket bra redan är skrivet???
Men vi kämpar väl på...???
Må bra min vän.
När man vill något så där riiiktigt, ja, då gör man det - om det inte är orealistiskt.
SvaraRaderaDu vill skriva och du gör det. Sen kommer den där lilla haken - är det jag skriver bra. Vem ska bestämma det? Jo, jag själv - först då släpper jag orden ifrån mig. Precis som när jag pratar så är det något jag vill berätta. Själv pratar jag bara på och har inte svårt att förmedla vad jag vill ha sagt. En fördel med att skriva ner vad man vill ha sagt är ju att jag kan ändra mig.
Skriv, skriv och sedan kommer den svåra (tror jag) frågan - använder jag rätt ord.
ja, med mera, med mera i oändlighet Du har väl läst självbiografier av författere där de berättar hur de ändrar och filar på sina manus.
Vill du tillföra världen något - gör det - annars så får du inte se hur det går.
Du har ju börjat. Vi är några som tycker om att läsa vad du skriver.
Sköt om dig. Skönt att du har "koll" på värken, det har inte jag. Men som du skriver,vi kämpar på.
Kram Viola
Tack Viola för din fina kommentar. Hoppas att din värk kan mildras så att du får njuta av den här fina årstiden.
SvaraRaderaVisst har jag läst flera böcker av författares våndor och i en del känner jag igen mig trots att jag bara är en autodidakt amatör.
Jag har bestämt mig för att skriva när jag vill, hur jag vill och vad ajg vill, i sommar, sedan får jag se vart det barkar....
Ha det så bra du bara kan!
se där...ett stavfel som bekräftar mitt sommarmåtto...fast nog vill jag helst stava rätt!!!
SvaraRaderajag har idag på min blogg skrivit av en artikel om en person som håller på och skriver - har en dröm om att bli - att vara -författare - du är inte ensam om detta Inger - men du vågar kanske inte ens - egentligen - drömma om det - inte jag heller 'by the way' - vi är många som inte vågar drömma om något sådant - men ändå - innerst inne - finns drömmen - eller rättare sagt kanske det bara är en fråga om att vilja bli 'sedd' - bli 'förstådd' på ngt sätt - han dan greider - alltså ej göran greider - det är hans bror - håller på med detta att bli författare och har visst försökt att få något utgivet vad jag kunde förstå - men blivit refuserad - men det finns författare som gått till eftervärlden som stora författare men som började sin författarbana med att bli refuserade - och inte blott en enda gång utan ibland många gånger - men drivkraften var så stor - så dom kunde helt enkelt inte stoppa sig själva hur motigt det än var...
SvaraRaderaMarianne, som jag skrev tidigare så vet jag faktiskt inte om jag vill bli publicerad "på riktigt" men nog finns det en dröm att klara av att skriva något bra.
SvaraRaderaMen jag säger som min gamla mor sa: Allt har sin tid... för tillfället är jag tacksam för att skrivarlusten börjat infinna sig igen.
tid - inger - tid - är det inte det det hela handlar om - själva livet - inspiration och tid - 'jag är havande med tiden - endast döden vet när förlossningens ögonblick är inne - då är livet ute' - så krev jag hastigt och lustigt en gång hösten 1983 - då jag hade påbörjat en liten skrivarkurs i vuxenskolans regi - ledd av en journalist - och författare in spe - han blev oxå författare - stig göran gustafsson - jag tyckte då liksom fortfarande att de orden var väl funna - jag hade ju då i färskt minne hur det var att vara gravid - jag jämför alltså själva livet med att vara gravid med tid - tiden - och när den graviditetstiden är ute - dvs slut - då är även livet ute - dvs då har detta som kallas liv - det kropppsliga - upphört.... (jag vill gärna kalla mig både 'filosof' och 'poet' - det kanske lyser igenom här - om du varit inne på min blogg så har du kanske observerat att jag i min presentation av mig själv skrivit som mina intressen framför andra just 'filosofi' och 'poesi' - nu vet jag kära inger - du som är min favorit när det gäller humor - att du inte vill vara någon poet - du har t o m svårt för att läsa poesi - men vad gör det - vi kan väl förstå varandra som människor ändå... jag ger mig inte - jag vill fortsätta kontakten med dig - om inte på annat sätt så genom att varje dag läsa din blogg - vilken jag tycker är mycket intressant - sen kan jag ju inte begära att någon annan skulle vilja - som gentjänst kolla lite vad jag skriver på min blogg - det är för mycket begärt... (förlåt den sura tonen...)
SvaraRaderaMarianne, mycket klokt..."jag är havande med tiden" jag har tiden, eller jag tar tiden till min!
SvaraRaderadet har jag bestämt ska bli min 60-års present till mig själv: jag ska ta mig egen tid!!!!
du är inte ensam inger - jag är ensam - där finns en skillnad - en ganska stor sådan - vad jag kan förstå - min tid är alltså min och ingen annans - min tid är så länge jag andas och lever och är till - tidigare när jag förvärsarbetade var det inte så - men det finns något som heter 'njuta sitt otium' som man kan ägna sig åt på ålderns höst - då pensionsåldern är uppnådd... men du inger är en människa som känner många och många känner dig och du är till glädje för många - det har jag kunnat förstå genom att ta del av din blogg sen en tid tillbaka...
SvaraRadera