Ännu en fin dag!

För ganska precis tre år sedan skrev jag en text med rubriken: En sån fin dag... Texten skickade jag in till Skrivarsidan. Så här började den

Solen strålade slösaktigt! Det var en helt perfekt dag för en lång skidtur. Ryggsäcken packades med vattenflaskor, apelsiner och den lilla yxan. ( idag packades bara Makens kamera) Hennes rygg värkte lite redan innan men det var ju en sådan fin dag och de skulle ju åka sakta, så det skulle säkert gå bra. ( Samma gällde för mig idag) ...i sista nedförsbacken blev det plötsligt fart under laggarna. Med en faslig fart åkte hon skrikande rakt in i ett björksnår, gränslade en tallplanta och föll pladask. Högerbenet vek av österut samtidigt som resten av kroppen drogs mot jordens mittpunkt. ( Vi passerade samma plats, jag kände allt igen buskarna... men idag stod jag på benen)
Vita blixtens riddare kom till undsättning och lyckades få upp henne i ett stycke och i stående ställning. Sista kilometern innan dom var hemma åktes i snigelfart. Väl hemma satte smärtsignalerna igång. matt tog hon sig till sängen och där låg hon i två dygn, knaprande på vita piller var tredje timma.

Dagen skidtur gick helt lugnt till väga utan vurpa och utan smärta. Vilostunden som jag bjöd mig själv berodde på ett strömavbrott ...vad ska man göra när man inte kan använda sig av vare sig dator, teve eller spis??? Då är det bara att lägga sig och vila med en bok anser då jag. Med gott samvete denna gång eftersom jag varit så duktig i skidspåret!

©