Idag har jag varit på visit.
Till Glömskans Dal.
Där ögon är undrande och rörelser försiktiga. Misstänksamheten är utbredd och där lär tjuvar ha sitt näste.
Där är dagarna längre än dom någonsin varit, ja det sägs att tiden kan stå still??? Trots detta så lever människor där.
När någon flyttar kommer det ständigt nya innevånare.
Vissa flyttar till Smärtans Rike och vissa till det så kallade Eviga Riket.
Eviga Riket ligger i Fantasivärlden, men en del tror bestämt att det finns på allvar.
Lär vara högt beläget i alla fall.
Visst finns det glädje även i Glömskans Dal, men den är ack så flyktig.
Som en skygg liten fjäril kan den fladdra in en stund hos någon.
Bara för ett ögonblick!
Oftast är här gott om plats för den oroliga själen. Jag misstänker faktiskt att väggarna är tapetserat med den.
När man som besökare lämnar Glömskans Dal lämnar man också en bit av sin egen själ, men den är mer som en liten flugskit på väggen.
Nästan obefintlig.
Som om man aldrig varit där......
Till Glömskans Dal.
Där ögon är undrande och rörelser försiktiga. Misstänksamheten är utbredd och där lär tjuvar ha sitt näste.
Där är dagarna längre än dom någonsin varit, ja det sägs att tiden kan stå still??? Trots detta så lever människor där.
När någon flyttar kommer det ständigt nya innevånare.
Vissa flyttar till Smärtans Rike och vissa till det så kallade Eviga Riket.
Eviga Riket ligger i Fantasivärlden, men en del tror bestämt att det finns på allvar.
Lär vara högt beläget i alla fall.
Visst finns det glädje även i Glömskans Dal, men den är ack så flyktig.
Som en skygg liten fjäril kan den fladdra in en stund hos någon.
Bara för ett ögonblick!
Oftast är här gott om plats för den oroliga själen. Jag misstänker faktiskt att väggarna är tapetserat med den.
När man som besökare lämnar Glömskans Dal lämnar man också en bit av sin egen själ, men den är mer som en liten flugskit på väggen.
Nästan obefintlig.
Som om man aldrig varit där......
Texten är min men bilden har jag lånat på Google.
///////////////////////////
Den texten var då så sann. Bara man tänker på dessa själar så tar det ont i hjärtat. Skulle inte få finnas nån glömskans dal. Läste i en anhörigs bok: dagarna långa, nätterna ännu längre... Skit bli gammal.
SvaraRaderaMen herregud vad fint du fått på bloggen =)
SvaraRaderaHjälp!! Var är "gilla-knappen"?
SvaraRaderaDu är duktig du Tjolanta :)
Gu´va fint .....man blir tårögd.
SvaraRaderamats i träsket, nej vi tar och avskaffar den dalen...såg en skymt av din lilla svärmor....
SvaraRaderaTack Maria...ja tänk vad kärringen fick till det!!!!
SvaraRaderaTack snälla Ulvhilda...Tjolanta jo jag tackar jag! Fniss....
SvaraRaderaÅsa ingen idé att vi gråter för så lite....
SvaraRaderaAtt bli dement verkar vara fight eller flight. Den som har fungerande ben rymmer och den som inte har det flyr in i sig själv.
SvaraRaderaSjälva resan till den dalen är nog värst. När man väl kommit dit brukar den värsta oron lägga sig.
SvaraRaderaMen det är nog ingen ide att oroa sig för sin egen del, det blir som det blir, och själv tänker jag rymma till skogs om någon så lite som tänker tanken på att låsa in mig någonstans.
Om jag inte har hunnit glömma det den dagen förstås.
Ingabritt, Ja rymma kan man göra till och med på hundraårsdagen av sin levnadsbana...( läser boken just nu, verkar kulig)och den inre flykten pågår sedan barnsben...
SvaraRaderaCici, ja resan är alltid jobbig....fast den kan innehålla trevliga inslag.
SvaraRaderaVi håller oss ifrån den dalen ett bra tag till va..?
Jag är mållös, sitter och gapar med tryck över bröstet. Får jag länka till dig från min sida, jag vill att så många som möjligt ska läsa vad du skrivit om glömskans dal??
SvaraRadera