Tre gånger har jag idag varit placerad i kö. Eftersom mitt mobila bredband inte ville vara med så blev jag till slut ( efter ett flertal egna felsök..) tvungen att kontakta supporten. Alla vet att det betyder att vänta och vänta.
Man blir placerad!
Guuu vad jag längtar tillbaka till den tid då man slog ett nummer och kom fram till en människa. Man fick prata med en (oftast) vänlig själ på direkten. Jag fick också prata med en både duktig och vänlig herre sedan jag varit placerad en ganska lång tid. Jag hann både tömma och starta en tvättmaskin. Tömma diskmaskinen. Dricka tre koppar kaffe mm.
Han försökte minsann men det funkade inte.
Då förbarmade sig vän/kusin-A som kan massor om datorer och dess nycker. Hipps Vipps så var det fixat! Gissa om jag är glad att få hjälp utan att vara placerad på något visst ställe....
Under denna kaotiska tid så upptäckte jag, eller snarare jag kunde INTE upptäcka min telefonladdare någonstans. Efter viss tanke möda så lyckades jag spåra den till Kankis. Snacka om att vara felplacerad i förhållande till mig! Det blev en hel del mil att köra för att hämta den. Nu är jag och mina ting placerade på Backen och allt är frid och fröjd. Nu ska jag placera kroppen i tvättbaljan, jag är klibbsvettig av alla vedermödor.
©
Du är placerad i mitt hjärta också ;-)
SvaraRaderaKramar från mig!
Tack snälla Pennelina där kan jag både vänta och stanna....
SvaraRaderaInget är som väntans tider...
SvaraRaderaTelefonkö och väntan på en flygplats kan ibland bli väl lång.
Datorsupportens lösning upplever jag ibland som teckenspråk till en blind...
/egon
Kraxpelax, oj oj, oj.....har du sååå många egna bloggar??
SvaraRaderaDå kan man undra hur du hittat hit?
Egon, om man dessutom är lomhörd,,,ja då jer he int lätt!
SvaraRaderaJa då vet man ju var man har dig i alla fall!
SvaraRaderaSom uppväxt i stora staden måste jag säga att det här med köer har varit ett elände sen urminnes tider. Inte var det bättre förr där i alla fall.