Enligt mitt förmenande.
Visst kan någon ögna igenom en text utan att läsa och kommentera men efter att jag åter vistas i "mitt" bloggutrymme så ser jag att det inte är så många kvar från förr. Alltså hur kunde jag tro att livet inte ändras för alla andra....?
Dessutom kan man ju inte vara skräckslagen för att någon lämnar en kommentar samtidigt som man vill återuppta skrivandet. Det är ju det man innerst inne vill.....att någon ska lämna en kommentar så att man vet att man blivit läst.
Nä nu ska jag skärpa mig!
Mina tankar och ord bor med mig på sextio kvadrat i Staan.
Välkommen att ta del av dom!
Tack för inbjudan! Uppriktigt sagt så är det inte länge sedan jag tog bort din blogg från min lista. Jag tänkte nog att efter så lång tid utan något inlägg så har du nog lagt det här med bloggandet på hyllan. Så din kommentar i dag på ett av mina senare blogginlägg var en total (positiv) överraskning.
SvaraRaderaNaturligtvis ska du skriva! I alla fall om du känner minsta lilla lust till det. Om du sen gör det via din blogg, glädjer den nog inte bara mig. Hoppas att allt är väl med dig och hoppas att vi kan träffas någon dag framöver.
Som sagt, eller rättare sagt skrivet, detta var dagens positiva nyhet. Kram!
Tack snälla Cici!
SvaraRaderaSkräcken bleknar för varje dag.