Allemansrätten????

Granen står så dyr och grann i stugan!

I ett svagt ögonblick, lovade jag att fixa en gran. Inte skulle det väl vara så himla svårt att hitta en gran. Tidigare hade vi struntat i det men nu när vi hade Lillknodden så hade frugan fått för sig att han måste få ha en julgran som alla andra ungar. Annars kanske han blev mobbad, eller nåt. Att Knodden bara var åtta månader hade ingen som helst betydelse, sa hon. Nu måste vi skapa egna traditioner.

Så nu satt jag här på bussen för att ta mig till en skog. Stirrade fånigt ut genom bussfönstret och knep knäna om ryggsäcken som dolde min yxa. Jag funderade på allemansrätten, visste inte säkert om den gällde träd.

Nu tyckte jag att vi var nog långt utanför stan så jag tryckte på STOP-knappen. Klev av mitt i ingenstans. Lät bussen försvinna och började gå mot skogen.

Gick och gick och blev blöt om fötterna. De tankar som gick till min kvinna var minst sagt kylslagna. Vilket jävla påhitt. En gran till en åttamånaders unge som bara brydde sig om att suga tissen.

När jag kom fram till träddungen valde jag en lämplig gran och tog fram yxan. Just som första hugget träffade stammen kom en hund skällande och springande. Det bar sig inte bättre än att jag föll omkull och tappade yxan på smalbenet. Aj som Satan så ont det gjorde. Hunden slank vettskrämd iväg. Snön färgades röd. Röd av mitt blod.

Milde Jesus, nu skulle jag ligga här ensam och dö. Just en snygg jultradition att ge till Knodden, hann jag tänka innan jag svimmade.

Vaknade upp på en soffa och stirrade rakt in i en öppen eld. Mannen som satt vid min sida log.

- Jaså, du vaknar nu?

- Var är jag? Vem är du?

- Jag äger skogen som du skulle hugga ner.

- Jag skulle för fan bara ta en enda gran, så att inte Knodden skulle bli mobbad.

- Så säger alla, varje år. Bara en gran… Jo jo.

- Måste ringa frugan och säga var jag är i alla fall.

- Gör du det, säg att det sket sig.

Två timmar senare kom hennes brorsa och hämtade mig. Gubben sa att om han fick femhundra spänn så skulle han inte anmäla mig för stöld. Ilsket gav jag honom pengarna och haltade ut till bilen.

Veckan därpå tog jag mig stor möda ner till torget för att köpa en gran. Knodden skulle visst få en gran, lovat var lovat.

Linkande valde jag ut en som jag skulle klara att transportera hem. Nog tyckte jag att fyrahundra var dyrt för en granbuske men som sagt, Knodden skulle ha en gran.

Med en suck gick jag till försäljaren med pengarna i näven.

Han vänder sig om och visar sig vara en aning bekant.

Sedan stirrar jag surt på det barrande eländet under hela helgen.

Lovade mig själv att införa en ny tradition från och med nästa år.

Knoddens första plastgran.