onsdag 9 december 2009

Julgransliv

Att
vara en
kapad gran
är inte roligt alls
längtar tillbaka till min
plats bland dom andra, dom
som ännu står och växer sig stora
och ståtliga ända upp till himlen. Istället
står jag här med bollar och glitter på varje
gren, alla ljusen gör mig varm och torr. Vilket
fånigt påhitt att klä ut en gran på detta sätt. Jag ska
stå i naturen till glädje för djur och även för människor
Inte inomhus och framförallt inte utspökade så här! Som
straff för detta ska jag barra som en galning bara för att jävlas!

Det

!!!!!!!

15 kommentarer:

  1. Den Du...Tack för den...Satt bra så här på KvällsKVISTEN ;0) Maria

    SvaraRadera
  2. Å vad ni är kvistiga båda två...
    f'låt vitsiga.

    SvaraRadera
  3. Den var bra!

    Jo, scouter ska kunna makramé. Helst ska deras ledare också kunna det ;)

    SvaraRadera
  4. Det är därför jag har plastgran!
    Har du hittat på det där själv? I vilket fall var det skogsbra!

    SvaraRadera
  5. Till imse från imse:Tack ska du ha. Varför ska en scout kunna makrame???

    SvaraRadera
  6. Cici, jag skrev den till Skrivarsidan för ett par år sedan, men nu fick jag ordna om lite på grenarna...det var kvistigt, men det gick (ganska) bra...inte helt "radarätt" men det får duga för Maltes fruga!!!

    SvaraRadera
  7. Vilken jämn och fin gran. Ordfylld från topp till fot sänder den ett budskap till alla yxbeväpnade skogens illgärningsmän... :) Men inte bryr jag mig om det - jag har också plastgran!

    SvaraRadera
  8. Tack Redaktörn, mera plastgranar till folket!!!

    SvaraRadera
  9. Ingen gran alls ska det in i det här hemmet. Inte ens i plast.
    Men mängder med ljus och småtomtar och skinka och rödkål och köttbullar och förhoppningsvis all frid som tänkas kan.

    SvaraRadera